Hunger, många känslor, trötthet och växande mage är veckans ledord. Hunger: jag är jämt hungrig. Väldigt sugen på färsk gurka och sötsaker. Konstigt. Men ät då! säger du. Fast vad händer när man äter för mycket och rör på sig minimalt på grund av foglossning, trötthet och känslan av att ryggen går av? Ja just det, du gissade rätt, man blir ännu fetare vilket leder till att alla krämpor blir ännu värre. En ond cirkel. Don't worry, jag svälter mig inte. Jag har inte karaktär för det, men när jag väl äter så är det alltid med skuldkänslor. Bon appetit! Känslor: Gravidhormoner gör mig känsliga och nära till gråt. Eller till en kärring med kort stubin. Fråga min man. Dessutom börjar jag bli orolig inför förlossningen. Jag har kommit fram till att jag vill ha planerad kejsarsnitt. Sjukvården försöker dock övertyga mig att gå emot mina egna önskemål och föda naturligt. Den här gången sätter jag ner foten. Jag mådde rent ut sagt skit efter min första förlossning och jag känner mig färdig med den biten. Nu, för min och mina barns välbefinnandets skull vill jag se om kejsarsnitt fungerar bättre för mig. Det kan ju i alla fall inte bli värre än det blev med dottern. Egentligen väljer jag mellan pest eller kolera, men jag har provat pest och kanske är kolera bättre! Trötthet: Nu vet jag hur min mormor som är över 80 år känner sig. Jag behöver också sova/vila 2-4 gånger per dag. Nätterna är alldeles för långa utan ordentlig sömn. Det som finns på menyn är: ryggvärk, ömmande höfter, halsbränna, slagsmål i magen, insomnia, en mikroblåsa som behöver tömmas stup i kvarten. Ibland blir jag överraskad med någonting helt nytt. I natt var det pulserande smärta i ländryggen. Det är aldrig tråkigt här! Växande mage: Nu är min mage så stor att det har blivit svårt att köra bil. Jag känner mig verkligen som en flodhäst med kläder och smink som försöker att passa in i folkmängden, men egentligen ser jag ut som jag har rymt från cirkus. Men nu så är jag i vecka 30 och BB-väskan är nästan packad för säkerhets skull. Enligt läkaren som jag träffade i måndags ska tvillingarna senast ut i vecka 38 (halleluja!). Så håll ut med min gnäll tills dess kära läsare. Snart är dom här och då blir det bara dans på rosor (ha ha). Längtar efter mina små guldklimpar även om de får sin mamma att må som en hundraåring :).

Jag har "överlevt" ännu en natt...

Massor med smink och ett leende fixar det mesta. Här är min dunderkula i vecka 30 (29+0).

Humöret svänger...

Quality time with my princess.

Today I took it very easy and mostly rested. I dislike days like this, because resting means that I have too much time on me to feel all the discomfort in my body. The days when I have the energy to keep myself busy fly by whereas the resting days are sometimes one long agony. Despite me whining here I am greatful for every single day my twins stay in my body. My body is the best place for them to grow untill they are "well done" :). Time to prepare myself for another potentially sleepless night even tough my whole body screams after some quality sleep. I know that this won't happen for another year or two....I just keep hoping and dreaming. Good night and enjoy sleeping on your back and stomach for me as well :).

A picture from 2010 when I didn't know much about raising kids and what it feels like not been able to sleep...

Klockan är 23:30 och det är vid den här tiden jag vaknar varje natt för att gå på toa. Oftast går det att somna om direkt efter toabesöket, men i natt har jag så ont i ryggen och bäckenet som aldrig förr. När jag gick genom i huvudet allting som jag hade gjort under dagen som har gått så förstår jag ju varför. Jag har både hämtat och lämnat på förskolan, lyft upp min 4 åring och bar henne till bilen efter att hon hade ramlat. Handlat mat, bakat hemma, besökt jobbet. Det jobbigaste var besöket till tillväxtultraljud på Danderyds sjukhus. Det är en helt förfärlig situation på DS när det gäller parkeringsplatser. Jag fick parkera bilen vid barnmorskemottagningen och sedan gå hela vägen till UltraGyn i stora huset och sedan fick jag ju släpa mig tillbaka med men då gick ju vägen uppförsbacke och det var en del trappor. Helt ärligt så tycker jag att tvillinggravida borde erhålla tillfällig tillstånd för handikappsparkering mot slutet av graviditeten. I så fall skulle parkeringssituationen bli mycket lättare för oss och vi slipper att göra oss illa i onödan. Det är ju lätt att vara efterklok, men kroppen håller verkligen på att fallera känns det som. All vardagsmotion som var normal innan jag blev gravid med tvillingar kan nu tidvis kännas som en omänskligt ansträngning med jobbiga konsekvenser dagen efter. Hoppas att jag får i alla fall lite sömn i natt för att orka med morgondagen men först ska jag gå värma min vetekudde så att jag får lite smärtlindring.

Ingenting varar för evigt. Inte ens smärta.

Den tredje trimestern har påbörjat och jag är i vecka 29. Nu börjar "slutet" närma sig. Åh vad jag längtar! Såg mina, eller borde jag säga våra, bebisar på tillväxtultraljudet i dag och allting såg fint ut. Det gick fort och smidigt. Ultraljudsbarnmorskan tittade lite medlidande på mig och sa att "magen är redan så stor". Vi kunde också konstatera att dessa två busungar hade bytt plats. Så för tillfället ligger pojken på högra sidan och trampar på min blåsa och tjejen ligger högre upp nästan på tvären och boxar på magsäcken. Killen väger ungefär 1250 gr (-1,4%) och tjejen 1120 gr (-9,4%). Nästa tillväxtultraljud blir i början på april om inget oväntat inträffar. På måndag blir det planerat läkarbesök på MVC och på torsdag är det dags att besöka barnmorskan igen. Så här är det fullt upp som ni förstår. I dag blev det också ett besök till jobbet och jag hade en snabb men trevlig lunch med kollegorna. Kunde inte låta bli och bakade lite fika till dom. Får hämta den tomma kakburken någon annan dag så att jag har anledning att gå tillbaka ha ha. Det börjar bli lite småtråkiga här hemma faktiskt...

Här är jag och försöker att se lite glamouröst ut i mina gigantiska gravidbyxor.

Fet blev " Lemon bars" för mina kollegor. Jättegott, men nästa gång tar jag mer citron och mindre socker.

Vet ni hur det känns att gå med den här magen? Det är ungefär den känslan när man har badat och sedan kommer man ur vattnet och har "elefantben".

Så här ser min söta dotter mig ha ha. Men bebisarna börjar faktiskt se ut som små huvudfotingar.

Tvillingarna har haft en mycket aktiv dag i magen. Jag är nästan öm över magen av alla sparkar. Konstigt att jag mår dåligt och har ont ca varannan dag. I dag har varit en bra dag med en del energi och mindre smärta och obehag. I morgon får min dotter vara hemma med mig då jag har ingen lust att åka till förskolan med all snökaos. Däremot blir det en playdate i morgon eftermiddag med en förskolekompis. Mammahjärtat är extra glad för det! I dag fortsatte jag också min "Blocket-resa" över Täby och hämtade hem en utdragbar tvättställ (kommer behövas med två nya familjemedlemmar) och massa lakan/påslakan för spjälsängar. I morgon planerar jag att börja packa BB-väskan för att man vet aldrig med tvillingar när dom vill kika ut. Bäst att vara förberedd.

Bjuder på ett gammalt kort på mig....

Eftersom jag tog i för hårt i går så är det vila och sängläge som gäller i dag. Jag är helt usel på det med vila. I går mådde jag relativt bra och hade en rätt så aktiv dag och fick en del gjort. Det dom hände igår var att min man mer eller mindre tvingade mig att åka själv från Täby till Brommaplan för att hämta babyskydden till
tvillingarna som jag hade köpt via en FB-grupp. Dom som känner mig vet att jag hatar att åka bil in i stan eller utanför min "comfort zone" dvs Täby/Danderyd. Min man menade att "jag måste lära mig och ta tag i mina rädslor". Jag kokade av ilska för att jag tycker inte att man ska "öva" på sådant när man är i vecka 28 med tvillingar, men jag hade inget val om jag ville ha dessa bilbarnstolar då min envisa man gav sig inte för att han trodde att han "hjälper mig" genom att utmana mig. Arg som en geting åkte jag iväg och trodde att det här blir min sista åkning. Dock med hjälp av GPS tog jag mig på något sätt både dit och tillbaka. Trots GPS åkte jag fel ett par gånger då jag brukar mest åka bil i Täby/Danderyd. Man kan ju ha GPS men vet man inte när man ska byta fil i rätt tid osv så kan man ändå åka fel. Visst, jag var lite stolt över mig själv att jag klarade "uppgiften" men det var en enorm stress just psykiskt. Någon gång måste väl vara första gång och på sätt och vis hade min man rätt - nu vågar jag åka längre än Norr om Stockholm kanske flera gånger och efter ett tag är det inte ett problem för mig längre.Tyckte dock att det var en obehaglig upplevelse och kände en stor lättnad när jag var hemma igen. Eftersom jag var ändå på G hämtade jag också ett paket med Mias födelsedagspresenter. Nu är det lite mer än en månad kvar när lilla sessan fyller 4 år. Sedan passade jag på och tog Mia till en lekpark och hemma behövdes det lite lättare städning här och var. Mot kvällen var jag helt mör och öm i kroppen. När jag skulle lägga mig började jag känna lite svidande och varm känsla i nedre delen av magen. Jag hade inte ont i magen så jag skulle avvakta och somnade om. Vaknade mitt i natten och kände samma sak, men efter ett tag gick det över. På morgonen hade jag för säkerhets skull kontakt med både min barnmorska och förlossningen och jag fick lugnande besked att dom tror inte att det är någon fara, men att jag ska höra av mig igen om någonting skulle ändras. Så i dag försöker jag vara lite förståndigare och inte göra så mycket aktiviteter som kräver rörelse. Vattengympan blev också inställd så det blir en total vila...Jag hoppas på det bästa nu och att den här "varma känslan" i nedre delen av magen är bara en konsekvens av en aktiv dag i går.

Det blev BeSafe babyskydd för våra tvillingar.

Den här busungen fyller 4 år den 8:e april.

I know this sounds a bit shallow and there are bigger problems in the World but my beautiful baby belly has now even more stretch marks. So week 28 will be remembered as the week where i got additional "tiger stripes".They are a part of motherhood but it is still kind of sad to see ones body get new "battle scars".Those marks will fade with time, but never really go away. But hey, my kids are worth it. Every single stripe. I believe that all other mothers out there who have gone through the same thing agree with me! Another thing that is changing this new week is that I need to sleep during the day again. I just can't keep my eyes open! I read that week 28-32 are very intense weeks of development for the babies so maybe that explains my need for extra sleep. I try not to nap more than 1-2 times per day because otherwise it will be even harder to sleep during the night. Right now me and Mia are having a sleep over at her cousins place in Åkersberga. We are here because we had Anticimex coming over to our house to deal with some moth like bugs that have invaded our closets. There are not many of them, but they just keep on coming back and we felt that now we need professionals to deal with those little evil creatures. Anyways, since I am pregnant I can't be at the house 24 hours after they have used the stuff to kill those little bugs. Just in case I took Mia with me as well because if it is not good for pregnant people to be inte house then it can't be good for the toddlers either. Mia has had a fun day with her cousin and she has told me over and over again how fun it is to sleep over at her cousins place. Maybe we should do it more often :). This coming week I am looking forward to the ultrasound on Thursday. I am a bit nervous too, but I believe that the twins are doing just fine in there and grow as they should.

27+0 weeks pregnant with twins.

The upper part of the belly is still free of "tiger stripes", but I have tons of them under my belly...

Sleepover!

I'd rather have 1000 stretch marks all over my body than not have this cute little munchkin in my life. This bubbly little girl who is generous with hugs and kisses and tells us that she loves us almost every single day.

Mia har tjatat om Daniel Tiger och hur han älskar bananbröd så i dag kunde jag inte längre motstå frestelsen och bakade eget. Jag fick anpassa receptet en del då jag inte hade vissa ingredienser hemma. Resultatet blev en saftig och gott bananbröd. Så först ska ugnen sättas på 175 C. Börja med att blanda ihop 100 gr kokosfett (eller smör) med 2,5 dl socker. I ett annat skål blanda ihop 3 dl vetemjöl, 1 dl sojamjöl, 1 matsked bakpulver, 0,5 tesked salt. Rör ihop mjölblandningen med kokosfett och sockret. Tillsätt 5 mogna moussade bananer och 2 ägg. Om så önskas släng i lite nötter efter smak. Blanda väl antingen med en sked eller handmikser. Häll smeten i en avlång bakform ( jag hade ingen sådan utan jag använde en helt random bakform) som är smord med smör och bröat. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 1 h. Om du anser att brödet får för mycket färg får du täcka den med aluminiumfolie. Efter brödet är färdigt ta ut formen och lossa brödet från kanterna med en kniv medan det fortfarande är varmt. Låt svalna i formen med en handduk på. Njut!

Det blev en saftig och god bananbröd :). Blir smarrigt till frukosten i morgon.