En vecka kvar i lägenheten! En vecka kvar tills vi har vårt eget hem igen. Det kommer bli kaos med alla flyttlådor men det är iaf vårt eget hem. Vi gör så gott vi kan för att hålla barnen nöjda och stimulerade men det är ingen lätt uppgift. Blir de uttråkade så börjar de bråka över småsaker och klaga på varandra. Slitsamt för mina stackars nerver he he. Äntligen har också regnet kommit till Örebro och det kommer att bli betydligt svalare framöver. Det är härligt med värme men jag har faktiskt längtat efter svalare väder. Börjar jag bli gammal, eller? Den första ?flyttchoken? har lagt sig men vissa dagar är fortfarande jobbiga för några utav familjemedlemmarna.Själv känner jag att det blir något lättare för varje vecka men det kommer att dröja ett bra tag tills jag får den där ?hemma? känslan. Jag kan inte påstå att jag har kunnat vila ut mig under denna semester (är det ens möjligt med tre barn!?) så jag tror att vi kommer alla att må bra av stabilitet och rutiner i vårt nya hem. Det kanske resulterar även i bättre sömn då för tillfället vaknar jag nästan varje morgon outvilad pga värmen eller barnen som stökar på nätterna (vet ej när de tänker att sluta med det där). I natt var det dessutom fruktansvärd klåda av alla myggbett som höll mig vaken. Kan också vara badklåda då vi badade på ett ställe där detta kan förekomma. Yaiks! Någon som har haft badklåda tidigare? De kan tydligen se ut som myggbett och hålla i en vecka eller två. Tack och lov har jag Aerius utskrivet sedan tidigare! Slut på gnället! Just nu leker barnen i en lekparken och i eftermiddag blir det Leos Lekland.

Hemma hos svärföräldrarna vilar kroppen och själen.

Örebro has been our new home town for more than a week now. We are staying in the middle of the Örebro city in a rented apartment until we get the keys to our new house on the 4th of August. Our days consist of exploring the city and the surrounding areas. We are really not use to living in an apartment so there are lot of things to get use to like seagulls screaming behind our bedroom windows, neighbours smoking, neighbours talking in the buildings yard late in to the night so we hear every single word. All the trafic noises from the busy street below and so on. It?s impossible to have the windows closed as it is so hot day and night every single day. The good thing about living in this apartment is that we live in the walking distance from shops and restaurants and even parks and playgrounds. We like going to Wadköping and Stora Holmen. Örebro castle is also close by. One thing about Örebro is that you have to watch out for the bikers, scooters and such because they are everywhere. I am planning to buy a bike for myself too so I can get to work a bit faster in the future. Apart from enjoying the surrounding areas in the city we try to go to Adolfsberg as much as possible so the kids can get use to the area. The other day we met up with one of our neighbours to be (found them on a local FB group) and they gave us a tour in the area. I was overjoyed when i realiserad that the kids school and daycare were even closer than i thought. It was a maximum 5 minutes to walk or 2 minutes by bike. The Kalle Posts väg area where we are going to live seemes to have a very strong sense of community and that is actually quite new to me but i think i will like it. Tomorrow we will hopefully get some rain so we might go to the movies. This week we also plan to visit the kids grandparents and a cousin who is visiting with them. On Thursday we will meet up with two of Mias new classmates (they are twins) and on both Friday and Sunday We will have visitors. So we are very busy ?resting? he he. But of course it?s not only fun and games. Moving town is a serious bussiness even for younger kids. They often talk about our home in Täby and miss their friends. The other day Mia even cried that she wanted to go back home to Täby. I felt so sorry for her, but when she has a good day with lot?s of stuff to do she tells us how beautiful Örebro is and that she likes it. Even Sofia has cried once for wanting to go back to Tibblevägen 8. Ludwig is the calmest one and asks like 10 times a day if we have moved yet and are we already in the new house or where are we!? Oh well, it?s early days and even i get sad every now and then as it is a big change, but we just need time to adjust and settle. Thanks for reading!

Relaxing a bit after the twins have gone to bed.

Visiting the Örebro castle today.

The kids love Stora Holmen.

We are trying to do fun stuff every day to get our minds off the distress of moving. Slowly things are getting better.

Yesterday we went swimming where the daddy use to swim when he was a kid.

Visiting grandparents that Now live only 20 minutes drive away.

Taking the boat to Stora Holmen.

Efter att vi hade varit hos min pappa i Tapa åkte vi vidare till Kunda där min mamma och mormor bor. Värmeböljan fortsatte och det var svårt att hitta på något utomhus som inte involverade bad. Min plan var att bada vid Kundas fina strand varje dag men efter första gången blev det för mycket av det goda för lilla Ludwig så han råkade ut för en solsting. Kortfattad så blev han väldigt trött när vi kom hem från stranden och ville sova. Jag trodde att han var bara lite trött efter all skoj och lek vid vattnet. Jag passade på och sov själv också men efter en timme sov han fortfarande. Jag väckte honom och kände att han var kokhett. Tempen visade endast 38,2 C men han var verkligen varm. Jag tog honom till duschen och svalkade ner honom. Därefter började jag ge honom vatten med tesked men efter ett tag så började han kräkas. Panik. Vill inte hamna på sjukhuset när vi är på semester. Jag och min mamma fortsatte ge honom vatten med tesked och till kvällen var han pigg igen och åt sin älskade kvarg till middag. Han låg i sängen som en liten prins och blev matad av mormor. Dagen efter var han helt återställd men jag vågade inte gå till stranden igen. Istället fick Mia följa med mormor till jobbet (hon är Kundas tsement museets föreståndarinna) och jag och Ludwig hängde mer hos min mormor och tog det lugnt. Dagen efter började barnen gnälla och ville bada igen. Efter det Ludwig hade gått igenom var jag tveksam men det fanns verkligen inte så mycket annat att göra i värmen så jag bestämde att testa. Det var fortfarande väldigt varmt ute men mera molnigt. Vi skulle ta bussen till stranden och allting var packat och klart bara för att inse att den åker endast på helgerna. Mia blev besviken då jag hade lovat att vi ska bada. Okej då! Jag fyllde två flaskor med vatten, smorde in barnen med Solskyddsfaktor 50, solhattar osv och vi började GÅ mot stranden. Fram och tillbaka blev det 5 km men med frekventa vattenpauser gick det faktiskt väldigt bra. Vi badade, åt lunch vid strandkiosken och lekte på lekplatsen. Det som var mindre kul var att Kunda strand hade massor med bromsar, mygg och andra blodtörstiga kryp som bara älskade oss. Jag tror att jag fick 15 bromsbett bara på ena underbenet. Hoppas att det var bara något tillfälligt och att det inte blir så varje sommar! Nästa gång kommer jag iaf hyra en bil för att det är komplicerat att ta sig runt i Kunda utan en bil då samhället är litet och det finns inte ens en taxi att beställa. När vi var i Kunda blev vi stammisar i deras lokala restaurang Põdra Pubi. Vi åt massa god mat varje dag för att slippa laga maten själva. Det var prisvärt och smidigt. Jag fick även ett besök av min fina ungdomsvän A som åkte hela vägen från Rakvere till Kunda för att träffa oss. Jag blev så glad och det var underbart att få ses igen efter så många år och bara prata. Som bonus fick min mormor också håret klippt då hon är också en duktig frisörerska (som min mormor hade längtat att bli klippt så hon blev överlycklig). Min kusin P med familjen kom också hela vägen från Tartu vilket var jättekul. Alltid trevlig sällskap och så fina barn de har! Sista dagen i Kunda blev en torsdag och min mormor uttryckte oro för att det kommer ingen regn och att hennes växter håller på att dö. Hon är en djupt troende kvinna så hon ville att jag och Mia skulle be med henne för att det ska bli regn. En halv timme senare blev det ett regnoväder som heter duga! Så är det något ni behöver be om så fixar min mormor det med sin orubbliga tro ha ha.

Enkel och god estnisk mat men stoooora portioner.

Gammelmormors trädgård.

Inget konstigt alls att ha bajskorv på huvudet!

Ludwig med sin syssling B.

Vi fick även träffa min kusin med familjen! Jätteroligt!

Mia hjälpte mormor på jobbet att sälja biljetter till besökande (bland annat).

Barnens favvomat i Estland blev friterade pelmeni.

Mia hjälper mormor att färdigställa några vackra tsementfat/ljusstak.

Min kompis A ger min mormor en spontan hårklippning. Det krävs lite för lycka ibland.

Nöjd och glad mormor.

Vår promenad till stranden.

Ludwig playing with the exakt same buttons that i loved to play with when i was a child.

Älskar den här bilden.

Sedan i torsdags eftermiddag har jag, Mia och Ludwig varit i Estland. Just nu sover vi en sista natt hos min pappa och i morgon eftermiddag åker vi till min mamma och mormor. Det råkar vara en värmebölja i Estland så vi är mycket inomhus. Längtar till Kunda nu där min mamma bor för att där finns det en sandstrand där det går att tydligen hyra både parasoll och solstolar. Det fins mat att köpa och även någon slags ungdomscentrum där det går att spela spel. Det ska bli roligt för barnen och det ska bli skönt att inte behöva släpa med något till stranden. Vi har iaf tagit det rätt lugnt här i Tapa.Det har blivit dagliga promenader till den stora lekparken innan det blir för varmt. Vi har hälsat på min moster. Vi har lekt, ritat, gosat och busat. Vi har alla längtat efter den här tiden att bara få vara. Inga måsten. Bara vi. Känner mig så mycket lugnare och i balans och njuter av mina fina barns sällskap. Ludwig har blivit en helt annan kille sedan vi var här sist för ca två år sedan. Då var han blyg och mammig medan nu babblar han med alla oavsett om de förstår honom eller inte. Han har kommit i den fasen nu där nästan allt som kommer ur hans mun börjar med ordet ?Varför?. Det kan vara allting från ?Varför är morfars sopkvast grön ?? Till ?Morfar, kan du göra rök?? (Hans morfar är en rökare). Alltså han är helt orädd och en riktig social butterfly. Mia har ju också blivit äldre men bytt lite roller med Ludwig och blivit blygare. Hon är inte lika framåt i kommunikationen som förut men väldigt snäll och artig. Hon hjälper mig gärna med Ludwig och är en väldigt fin storasyster. Vi saknar Sofia och pappa R men vi vet att de har det bra hos farmor och farfar. Dessutom får R nycklarna till vårt tillfälliga lägenhet i Örebro så han har fullt upp. I morgon är det också en månad kvar tills vi får nycklarna till vårt nya hus i Adolfsberg.

Efter att vi hade sagt hejdå till huset i Täby sov vi hos barnens faster i Åkersberga. Jag fick ett eget rum och helnatts sömn och frukosten uppdukat. Vilken pärla min svägerska är.

Jag fixade provisoriska pass åt barnen i Arlanda (hos polisen) i ett nafs. Det var hur smidigt som helst och vi var färdiga på en kvart. Jag kunde även passa på och fixa nya vanliga pass åt barnen i samma veva men de kan jag först hämta om ett par veckor. Efter vi var klara kunde vi promenera till terminal 5. Det ironiska är att iaf på väg till Estland var ingen intresserad av våra pass.

Ludwig flög för första gången. Han var superduktig och allting var så spännande för honom. Mia var också väldigt duktig och inte ett dugg rädd.

Det var många olika färdmedel vi tog den dagen vi reste till Estland men här sitter vi på tåget på väg till morfar.

Mia visar morfar vad slime är för någonting.

Den här killen kan förvandla även de mest oväntade ställen till en lekplats.

Plockar jordgubbar hos min moster. Vilken lyx.

Hemma hos min moster. De mest händiga människor jag känner. Finns inget de inte kan fixa själva. Så inspirerande. Ludwig var för upptagen med att mumsa i sig typ den femte biten av min mosters kvargkaka så han hade inte tid att vara med på bilden.

Det är över nu. Vi ligger nedbäddade i min svägerskans sköna sängar i Åkersberga och försöker att varva ner efter dagens känslostorm i samband med flytten. I morgon kommer R att åka tillbaks till det tomma huset på morgonen och lämna nycklarna till de nya ägarna medan jag, Ludwig och Mia flyger till Estland (om jag lyckas att ordna provisoriska pass till Mia och Ludwig). Sofia är redan hos farmor och farfar i Örebro och av alla bilder och sms jag har fått att bedöma njuter hon för fullt av att bli bortskämd av sina farföräldrar. Men jo, själva sista dagen i huset var inte helt lätt. Jag började packa direkt efter frukosten och höll på tills det var dags att hämta barnen på eftermiddagen. När jag hämtade Ludwig från förskolan ropade han över hela gården att han ska flytta i dag och vinkade glatt hejdå till alla fröken och kompisar. Han har nog svårt att greppa det hela tror jag he he. Flyttbilen var 1,5 h försenad så det var också en del dödtid i ett ekande hus med nedmonterade sängar och bord. När de väl kom så var jag så uttråkad att jag sa till min man att nu får vi också bära ut lite grejer så vi kommer i väg någon gång. Flyttgubbarna var lite förvånade men sa inte direkt nej. Jag hann också ordna med att slänga gamla och trasiga grejer genom Tiptapp och R beställde käk via Uber eats. Det blev supergod pizza från CG streetfood. Och sedan min fina Mia? När jag hämtade hem henne från hennes kompis I började hon storgråta i bilen. Hon ville minsann inte alls flytta och kände en stark separationsångest från sina kompisar. Hon menade att det enda hon vill ha är sina kompisar och hon tycker att det är läskigt att börja i en ny skola. Alltså, mitt hjärta brast och det slutade med att vi grät tillsammans. Jag började ju gråta för att hon var så ledsen. Jag var liksom inte beredd för det då hon har varit så stark och positiv under hela processen. Vi kramades hårt och jag försökte få henne att se det positiva i det hela. Hon fick också tröstande kramar från sin pappa (och jag med) och efter en stund var det bra igen. Hon och Ludwig busade ute, hjälpte flyttgubbarna och charmade killarna från Tiptapp som hämtade vår flyttskräp genom att hjälpa de att bära på saker. Så ja, kära Täby, kära Stockholm; tack för alla dessa fina år. Ny börjar ett nytt kapitel i våra liv.

Hejdå huset?

Efter de nya ägarna är klara med huset kommer vi nog inte känna igen den he he.

Min fina och kärleksfulla Mia gjorde det här för mig på Fritids.

Helt färdig efter alla flyttbestyr.

Det här inlägget är dedikerat till Svalnäs och alla underbara kollegor. Jag vill tacka var och en av er för all den kärlek och omtanke jag har fått från er. Ni har omfamnat mig med er varma bemötande och jag har alltid känt mig välkommen och uppskattad. Jag undrar hur kommer jag aldrig någonsin bli så väl bemött kollegialt som det har varit på Svalnäs. Är det ens möjligt? Svårt att se det just nu. Tusen tack för dessa fem år! Jag kommer att sakna er. Tack för alla varma kramar, god fika, tårar, stunder av skratt, presenter och lyckönskningar. Men, det bästa jag tar med mig från Svalnäs är de vänskapsbanden jag har knutit för livet. Ni vet vilka ni är. Puss och kram från Kaie

Det finns alltid en anledning att fika :D

Så all vila i går på dagen straffade sig genom att jag somnade först runt midnatt. Såklart. Dock sov barnen riktigt bra inatt och vi fick alla en sovmorgon till hela 06:30! Kl 08 var flyttgubbarna här,precis som lovat, och speciellt Ludwig var väldigt upprymd för att han älskar stora lastbilar. För att underlätta för mig och Robert tog farmor barnen på ?äventyr? och Mia fick följa med sin kusin och bada. Tack alla inblandade! Åh nu ekar det i hela huset då det mesta är borta. Matgruppen och sängarna är kvar så vi slipper äta och sova på golvet. Ännu är arbetet inte slut. Nu måste vi gå genom de små högarna som blev kvar här och var i huset och det blir nya lådor av de. Vi måste även ta en del grejer till soptippen och försöka sälja av lite grejer. Jag har monterat isär Mias garderob och efter en kopp kaffe börjar jag packa för Estland. I morgon är det dags att jobba igen. Hoppas att jag lyckas att hålla mig vaken och fokuserad. Två pass kvar!

Den här lastbilen blev proppfull och den andra blev halvfull. Vi hoppas att resten får också plats på onsdag.

Åh, så tomt det blev?

Fixaren Kaie fixar.

Redo för äventyr med bästa farmor. Redan vid kl 10 fick jag första bildrapport om att det blev glass i stora lass.

Mot nya äventyr. Tillsammans.

Jag fick ha sovmorgon och egentid i dag medan resten av familjen var på Ekebyholm. Det jag gjorde var 1) sova 2) äta 3) sova 4) bada i badkaret 5) sova. Dricker min tredje kopp kaffe nu och begriper inte vart detta enorma tröttheten kommer ifrån då jag skulle lätt kunna fortsätta sova resten av dagen. Jag typ halvblundar när jag skriver detta he he. Visst är det mycket med flytten men det kan ju inte knäcka en så, eller? Kanske dags att kolla anemiprover igen för att det är då jag oftast får en sådan trötthet som inte går att vila bort. I morgon kl 08 kommer flyttbilen så det blir ingen sovmorgon. Sedan kommer de igen på onsdag och tar resten. Önskar er en piggare tillvaro än min!

Mias första bästis, Leon. Åh vad vi kommer att sakna er!

Mina fina flickor!

Detta hus var vårt hem i 8 år. Hit kan barnen komma i framtiden och titta på huset där de föddes :). Tibblevägen 8 forever in my heart just för denna anledning.