Då ska jag försöka skriva lite med mina bortdomnade fingrar. En märklig känsla måste jag säga! Veckans besök till barnmorskan i torsdags gick bra. Blodtrycket var bättre än när jag var på Förlossningen i helgen och magen växer på bra. Har nu SF mått på 42 cm. Vill inte ens veta hur många veckor det vore med ett barn. Det märks också att magen växer ordentligt då hudbristningarna sprider sig uppåt på magen och det är tungt som sjutton, speciellt mot slutet av dagen. Tydligen har vår lilla pojke som kallas för tvilling 1 fixerat huvudet så det måste ju bidra till tyngdkänslan med. Min barnmorska påminde mig återigen att jag ska vara stolt över min kropp då den har skött sig riktigt bra med tanken på vilken börda den bär på. Alltså att jag har hittills sluppit komplikationer och bara haft de klassiska gravidsymptomen.Vi får väl hoppas att det förblir så resten sv graviditeten! Jag har också varit hos Specialist mödravårdscentralen på DS och fick träffa en riktigt bra läkare som lyssnade på mig och var så fin i sitt bemötande. Jag blev nästan berörd till tårar. Hon bokade in mig på ett planerat kejsarsnitt och jag känner mig lugn och nöjd. Helt otroligt att denna långa och tunga resan är snart över och att vi får träffa våra älskade bebisar. Jag längtar med hela min kropp och själ! Ja, det har varit stundtals väldigt jobbigt och det blir jobbigare med varje dag som passerar men det är att bara kämpa vidare. Nu är målet så nära! Vi har bestämt oss att inte avslöja datumet för kejsarsnitt. Ni får veta det den dagen det händer. Det blir mer spännande så, va?! Närmaste familjen får veta det såklart då någon måste ju passa Mia när vi är på sjukhuset. Med det sagt är det inte förbjudet att gissa ett datum men jag ska varken säga bu eller bä! Så nedräkningen har börjat! Jag är så redo! Välkommen vecka 36. Var snäll mot den här ömma snart trebarnsmorsan och passera fort! Det jag har att se fram emot den här kommande veckan är det sista tillväxtultraljudet samt det sista besöket till barnmorskan (som är planerat i alla fall). Det som återstår sedan är inskrivning på avdelning 17 ca en vecka tidigare och därefter är det dags!

Den stolta blivande storasystern myser med min stora mage. Hon har också blivit väldigt nyfiken på att hur bebisarna blir till. Oh boy, redan!

Fram till ca kl 15-16 orkar jag på något sätt bära på den här kulan (med många vilopauser) men därefter är det mest sängläge som gäller. Benen vill liksom inte bära längre.

Bättre sent än aldrig - har börjat göra matlådor som är bra att ha i frysen efter bebisarna har kommit. I går blev det Korean beef. Supergott! I dag blir det kyckling med ugnsrostade grönsaker.

Det är helt underbart med städhjälp, speciellt när städerskan gör ett riktigt bra jobb. Det hjälper mig att slappna av och fokusera på annat. Typ att vila och ta det lugnt vilket jag är inte så bra på.

Mina annars smala fingrar har blivit som små prinskorvar. Jag måste säga till på sjukhuset att i nuläget går det varken att mäta blodtryck eller sätta PVK i den handen...

I just had an appointment with a doctor at the specialist maternity clinic and got a date for my planned c-section!!! The doctor I met was one of the kindest and understanding ones that I have ever met! I am so relived! Me and my husband decided to keep the date a secret and only tell our closest family. For the rest of you wonderful people it will be a suprise! Let the countdown begin!!! I am so excited and feel that I have gotten new strenght to carry one with my huge tummy :).

Left: me at 16 weeks pregnant. Right: me at almost 35 weeks pregnant ha ha

I går eftermiddag blev det ett sväng till förlossningen pga jobbiga sammandragningar. Ni vet, hellre en gång för mycket än för lite. Först blev jag undersökt av en barnmorska. Hon kollade CTG-kurvan, mitt blodtryck och jag fick lämna ett urinprov. CTG-kurvan såg bra ut och bebisarna mådde prima. Vilken lättnad! Jag hade +2 i vitablodkroppar i urinen och blodtrycket var högre än vanligt, men inte någon jättestor skillnad till vad jag brukar ha. Sedan var det dags att vänta på läkaren. Jag tror att jag väntade i ca 2 timmar i väntrummet. Ja, trots att jag var den enda patienten i väntrummet under hela den tiden jag var på förlossningen (mellan 15:30-19:30) fick jag vänta så länge. Det får mig ju förstå hur mycket alla har att göra hela tiden och dessutom var det en söndag. Till slut fick jag träffa läkaren och han gav mig också ett lugnande besked. Det är tydligen vanligt att gravida kvinnor har vita blodkroppar i urinen pga hormoner och flytningar, så länge man har inga anda symptom på urinvägsinfektion. Blodtrycket nämnde han ens inte. Jag tror att det var inte korrekt värde i alla fall då den togs när jag var halvliggandes på britsen i en väldigt obekväm ställning. Det är inte skönt att ligga någonstans som höggravid. VUL visade inte heller att det var någon förlossning på G. Så egentligen såg allting bra ut och jag fick åka hem med rådet att vila. Det var skönt att höra att alla tre mår bra och nu kan jag lugna mig och inse att sammandragningar är någonting jag måste leva med tills bebisarna är ute. En barnmorska sa så bra att min kropp tror att den är fullgången för länge sedan vilket leder till fler sammandragningar. Dessutom är ju min mage stor (typ i 10:e månaden ha ha) och det är två stycken där inne så sammandragningar får man räkna med. Själv hade jag hoppats på att kanske få medicin utskrivet mot sammandragningarna för att inte behöva ligga i sängen hela tiden, men det blev inte aktuellt. I stora hela är jag nöjd med besöket till förlossningen. Önskar två saker: att det fanns möjlighet att köpa mat under tiden man väntar (jag borde ha tagit med en smörgås eller någonting, men kom på det för sent) samt att det fanns möjlighet för en höggravid att lägga sig någonstans i väntan på läkaren. Det var rätt så jobbigt att sitta så länge med min stora mage, men just när jag var på väg att ge upp fick jag träffa läkaren. Jag tyckte också att alla som jag fick träffa var trevliga och gjorde ett bra jobb.

Det var inte helt lätt att hitta hjärtljuden på två bebisar, men till slut fick vi till det.

Nu gör min mobilkamera magen lite större ön den är i verkligheten, men kanske inget konstigt att jag har så många sammandragningar...

Varför kan inte våren komma nu på riktigt!? Jag har mått så bra av solen i dag. Jag var på jobbet och hade utvecklingssamtal och sedan satt jag en stund på balkongen och bara njöt! Dessutom blev våra fönster tvättade i dag och det gör en sån skillnad. Nu är det roligt att titta ut genom fönstret igen. Eftersom vi har nya fönster så gick det fort att tvätta dem.Det är sådana treglas fönster som går inte att öppna i mitten samt med en enkel knapptryck kan man vända på hela fönstret och tvätta på utsidan. Hade gjort det själv om jag inte vore höggravid! Sedan har jag legat i sängen stora delen av dagen och nätshoppat! Mia behöver nämligen en ny bilbarnstol som inte tar så mycket plats som den nuvarande från BeSafe. Nu ska vi ju ha tre bilbarnstolar i bilen så vi måste tänka om lite. Så nu har jag beställt en bältesstol från Maxi-Cosi Rodifix Airprotect från Holland. Jag fattar inte att där var den 1000 sek billigare än i Sverige. Det är ju jätteskillnad och frakten var gratis om man beställde över 50 euros. Då bältesstolen för Mia blev svart beställde jag även sommarskydd i rosa som lilla prinsessan kan vara nöjd med. Passade på och klickade hem lite nappar till tvillingarna och påsar som kan användas för att frysa in bröstmjölk. Kommer jag att ha lika mycket mjölk som med Mia då borde jag kunna frysa in massor. I och för sig ska jag ju amma två stycken den här gången. Det kommer att bli intressant att se :). I dag har tvillingarna varit så aktiva i magen att det känns som de vill komma ut genom huden. Det spänner och drar ordentligt över magen. Nu ska jag försöka hitta på någonting vettigt då jag fixar inte att vila i sängen hela tiden. Jag får liggsår snart ha ha. Ha en trevlig helg kära läsare :).

Fika på balkongen. Premiär faktiskt!

Mia älskar min stora mage. Småsyskon har fått massor med pussar och kramar.

Mina fina kollegor på jobbet tyckte att jag var fin och inte alls så stor som jag säger men jag känner mig ändå ungefär som den här orangutangen på bilden ha ha.

Jag älskar torsdagar för att på torsdagar byter jag vecka. Nu är jag 34 fulla veckor på smällen och vecka 35 börjar nu! (Du är så välkommen vecka 35.Muah!) Jag kan lätt säga att nu orkar jag inte mycket. Både mentalt och fysiskt. Sängen och soffan är mina bästisar som jag både älskar och hatar. Jag ligger mycket i sängen, har fönstret öppet och låter vårluften att komma in i rummet. Våra grannar håller på att göra om i sin trädgård och jag tycker att det är rätt så lugnande att höra fågelsång blandad med ljudet från mini grävskopan. Man skulle ju kunna tro att det är skönt att ligga i sängen och bara slappa. Ja, sängen hjälper så mycket att jag känner inte av den tunga magen lika mycket men i längden blir även det obekvämt. Jösses, jag är en riktigt usel tvillinggravid.Ibland undrar jag varför blev just jag "utvald"?! Jag har även slutat med vattengympan då innan jag har kommit fram och bytt om har jag haft massor med sammandragningar och det är inte bra för att jag vill inte provocera en för tidig förlossning. Tyvärr så kan jag inte kinesiotejpa magen eller rumpan heller längre då huden har börjat reagera med röda utslag. Kroppen säger ifrån helt enkelt. Den vill bara vila och jäsa. Jag tror att jag lämnade huset senast förra fredag. Nu gör jag bara alla måsten: kör Mia till och från förskolan de dagar min man inte kan ta det samt åker till DS för att gå på tillväxtultraljud, BM besök och läkarbesök. Jag är så trött, så trött.... En trötthet som inte går att vila bort. Och nu är jag vaken igen mitt i natten för att efter kisspausen försvann sömnen. Den här veckan ska jag till barnmorskan igen samt jag får träffa läkaren för förlossningsplanering. Jag är så nervös. Hoppas på det bästa.

Ha ha, jag ser ju inte klok ut med den här magen!

Mitt "fängelse".

Jag ser ljuset i slutet av tunneln. Bring it on vecka 35!

Ryggvärk och halsbränna håller mig vaken just nu. Karpaltunnelsyndromet gör händerna svaga, men jag skriver lite i taget innan det börjar göra ont eller att fingrarna domnar bort. Det har varit en annorlunda Påsk. Vi har varit hemma och inte orkat fira så mycket. Vi fick besök av två av mina vänner vilket gjorde att det var trevligt ändå. Jag har också fått problem med kraftigare sammandragningar vid aktivitet. Skönt att i morgon är allting öppet som vanligt igen och jag kan prata med min barnmorska och rådgöra lite. Fortsätter det så här då börjar ju sofflivet på riktigt eller så blir det barn snart. Fast jag hatar att ligga på soffan och inte göra någonting vettigt plus att jag får ju ännu mer ont i ryggen av att ligga på soffan/i sängen så mycket. Just nu känns även tanken på att ta dottern till förskolan överväldigande då varje steg och ansträngning ger en kraftig tryck neråt. Jag sätter ingen press på mig själv - orkar jag inte ta henne till förskolan så får vi gosa hemma för att det är inte så länge till det är bara vi tre. Jag har för säkerhets skull fortsatt att packa BB-väskan, men hoppas såklart att det dröjer 2-3 veckor till innan jag behöver den. Jag börjar se ljuset i slutet av tunneln. På torsdag börjar vecka 35 och tvillingarna kan komma när som helst. Snart är det över och jag får se vad det är för små liv som jag har burit i min mage.

Senaste två dagar har jag haft många sammandragningar så fort jag gör någonting annat än ligger ner. Mina sammandragningar gör inte direkt ont men magen blir stenhård och trycket neråt blir riktigt obehagligt. Dessutom har jag haft lite ont i ländryggen som inte försvinner i vila. Jag ringde till förlossningen för säkerhets skull och vi kom fram att det måste ha varit sådana Braxton hicks "övnings sammandragningar" eller förvärkar. Skulle det inte bli bättre i vila var jag välkommen in för en kontroll. Jag velade fram och tillbaka och eftersom sammandragningar var mer obehagliga än smärtsamma så bestämde jag att avvakta lite. Dock känner jag att i dag vill jag åka in och kolla att allting är okej då sammandragningarna fortsätter och det är bättre att vara på den säkra sidan. Efter lite frukost och dusch ska jag ringa och höra vad de säger. Har också bestämt mig att nu är det färdigt med vattengympan då jag kan inte göra någonting utan att sammandragningarna sätter igång. Nu blir det soffa, Netflix och det som går att göra sittandes. Dagens utflykter blir med bilen till förskolan, men bara de dagar det inte snöar. Så konstigt att Sverige kräver sommardäck 15/4 även om det är rätt så säkert att det kan snöa hela vägen till maj. Jag tror inte att det blir några bebisar än och jag hoppas också att det blir inte än då jag är bara i vecka 33+4. Även om det är jobbigt får de gärna stanna i magen minst 2-3 veckor till!

Ännu en bild som demonstrerar känslan av att vara gravid med tvillingar he he

Baka baka liten kaka...

Ovanligt kallt i år. Tur att det kommer lite sol då och då som inte värmer särskilt mycket men gör mig lite gladare :)

Jag har flyttat tillbaka från soffan till gästrummet och har börjat sova mycket bättre igen (bli inte lurad nu, mycket bättre, men fortfarande inte bra). När jag sov på soffan så kunde jag kissa upp till 5 gånger per natt, men när jag sover nere i gästrummet (eller jag borde kanske säga i förrådet då rummet är fullt med bebisgrejer) så blir det bara två gånger per natt. Kanske kroppen vet att för att gå till toaletten måste jag ta trappor och det är inte så populärt just nu eller så sover jag något djupare och känner inte av kissnödigheten. Varför jag sov en period på soffan i vardagsrummet var för att jag upplevde att min rygg mådde bättre då soffan är inte supermjuk. Till slut blev jag less på att delvis bädda soffan varje kväll och plocka undan varje morgon och delvis för att vår morgonpigga Mia kom då alltid till mig då och förståd inte konceptet att "mamma behöver sova lite till". Sängen i gästrummet har levererat och sömnen har blivit lite bättre. Dessutom får jag sova längre på morgonen. Det vill säga att jag går upp runt 8 istället av 6. Jag skulle gärna vilja sova längre, men vid det laget är kroppen så öm och det värker överallt så det är skönast att gå upp. Bebisarna i magen märker när jag börjar vakna på morgonen och sätter också i gång med lite sparkar och "vem kan stretcha mammas mage mest" aktiviteter. Det är rätt så mysigt trots att det gör lite ont ibland. Jag hoppas nu att jag kan sova lite bättre ett tag framöver då jag blir lite deppig och har nära till gråt av sömnbristen. Jag vill inte gå in i trebarnsmorsans liv med dessa känslor. Klockan är 8 och magen kurrar rejält. Dags att äta! Ha en fortsatt trevlig Påsk!

Trots att jag var trött som en sengångare i går blev jag genast piggare när våra goda vänner kom över för lite Påskmys. Vi hade så trevligt och dagen bara flög förbi. Tack ännu en gång Kristina och pojkarna!

Glass, strössel och jordgubbar är aldrig fel :)

Vi har varit hos ögonläkaren igen med Mia och hon behöver tydligen starkare glasögon samt fortsätta att lappträna sitt högra öga 4 dagar i veckan ca 4-5 h per dygn.