Efter några års uppehåll var jag med på Tjejmilen. Jag tvekade till sista minuten om jag ska delta eller inte då jag var en aning förkyld. Jag är i alla fall glad över att jag drog mig dit i alla fall för att det blev en riktigt trevlig dag med toppen sällskap och strålande sol. Som vanligt var jag i Fun Run gruppen då jag inte gillar att springa, men hör och häpna - sista 800 meter sprang även jag! För första gången he he. Och det konstiga är att jag blev positivt överraskad över hur bra det kändes att springa den här gången. Vem vet, kanske nästa gång vågar jag ge mig på lite löpning också, typ varannan kilometer. Kvällen avslutades med mina estniska kompisar hemma hos S. med bastu, god mat och mycket skratt.

Det har varit så skönt att vare ledigt i hela fem dagar, men i morgon är det dags att fortsätta min introduktion på mitt nya jobb igen. Det jag känner att jag måste göra är att läsa på om allting om gallblåsan, levern, pankreas och magsäcken, lite blindtarm också och framförallt om ERCP. Jag såg att det finns en bok som heter "Akuta bukar" och den kanske borde jag skaffa för att det är det jag mest kommer att jobba med. Kunskap ger trygghet brukar jag säga. Jag är i alla fall glad över att än så länge går jag till jobbet med nyfikenhet och glädje och hoppas att den känslan stannar kvar hos mig länge. Mot nya utmaningar i morgon!

I dag var vi i en lekpark utanför en dagis. Mia försökte typ bryta in sig till dagisområdet. Stackarn! Vi får ordna dagisplats för henne ASAP så att hon kan leka med andra barn lite oftare.

Godmorgon! Här har det varit morgon sen kl 06 då lillfröken bestämde att nu vill hon inte slösa någon mer tid på att sova. Det var min tur att gå upp med henne så det var bara att följa efter. Hon började såklart öppna allting som går att öppna på en gång - skåp, lådor, kastruller osv. Hon hittar alltid på något. Två nya saker hon gjorde i dag var att hon hjälpte plocka ut grejer från diskmaskinen och gav mig sin tallrik och sa bestämt "mäm-mäm" vilket betyder att hon vill äta. Sedan stoppade hon alla sina pennor i en tom termos och ca en kvart var hon upptagen med att stoppa in pennor, hälla ut pennor osv. Medan hon roade sig gjorde jag pannkakor på lite allt möjligt jag hittade från kylen och skafferiet - vanligt mjöl, lantmjöl, sohamjöl, ägg, lite dadelsirap, mjölk, mandelmjölk, vatten, majsolja, och en nypa salt. Som sylt använde vi mossad banan och osötad jordgubbsylt. Hela familjen godkände den härliga frukosten. Nu sover Mia och jag ska passa på att göra mig i ordning inför dagens aktiviteter (såsom lunch i stan med familjen,tjejmilen och bastukväll med mina estniska tjejkompisar). I vanligt fall brukar vi gå till kyrkan på lördagar men det har varit svårt under senaste tiden då Mia brukar sova precis när kyrkan ska börja. Svårt det där. Dagens kyrka är verkligen inte anpassad för familjer med småbarn. Allting vore mycket lättare om kyrkan först började efter lunch! Hoppas att ni alla får en trevlig helg!

Mmmm, pannkakor!

Termosleken

Nu har jag börjat träna igen efter en ganska lat sommar. I går blev det Pilates boll och i morgon Indoor walking

Min pappa ringde precis. Han lät energisk och glad och sa att han har kommit på fötterna igen. I går tog det "bara" 3 timmar att gå till affären och tillbaka ( 4 km tur och retur) och i dag har han cyklat. Han känner att allting går framåt och det hörs på hans röst. Han tar sina mediciner och ger waranprover 1-2 ggr per vecka. Vad glad jag blir och jag hoppas verkligen att vi få ha kvar honom ett bra tag till. Så tack alla som tänkte på mig och honom, tack för all stöd och fina ord. I går började jag och min man med sockerfria månaden igen. Det behövdes för att efter förra gången spårade det ur totalt he he. Wish me good luck!

Pm man verkligen vill ha någonting sött går det bra att koka sirap på dadlar och vatten. Passar till bakning, gröten, osv. Man ska dock inte överdriva :).

Då är första passet avklarat på mitt nya jobb. Jag är trött pga alla nya intryck men i övrigt har det gått bra. Alla är så vänliga och det gillar jag. Tjejen som jag gick med är kanonbra och sa att " du är så självgående och duktig att man glömmer bort att du ska inskolas". Vad kul å höra! Det som var extra kul var att även läkarna visste vem jag var, men så blir det nog på en liten avdelning att alla känner alla. Jag ser dock redan nu att speciellt på kvällarna vinner jag bara ca 15-30 när jag ska hem. Inte för att jobbet slutar sent utan DET GÅR INGA BUSSAR när jag slutar vid 21.45 Så freaking frustrerande! Just nu vill jag ha en kärra att åka till och frånjobbet med. Det vore kanonsmidigt men det får jag glömma ett bra tag till. Däremot när jag jobbar dag vinner jag tidsmässigt både på morgonen när jag ska till jobbet samt när jag ska hem på eftermiddagen. Jag har en känsla om att det här kommer att bli bra :).

Det dyns inte så bra på den här bilden men jag såg ut som ett skämt i landstingets kläder ha ha. I morgon ska jag prova på andra storlekar då i dag var kläderna antingen för stora eller små.

I dag är det sista dagen av min semester. Det gick brutalt fort och jag blev inte ens utvilad. Så är nog livet med små barn. Det är ofattbart att f.o.m i morgon ska jag ha på mig landstingets arbetskläder igen. Jag börjar med ett kvällspass men åker in tidigt för att ordna med lite inloggningar och sådant. Har varit på avdelningen två gånger och minns på ett ungefär var allting finns, men behöver titta runt lite i alla fall...Åh jag hoppas att jag kommer att trivas på det nya stället, jag hoppas verkligen det. Jag måste fokusera på det positiva speciellt i början när allting är så nytt och främmande. Nu är jag ju trots allt mycket närmare jobbet, jag fick högre lön, som det ser ut nu jobbar jag bara 3 helgpass per 6 veckor, personalen som jag har träffat hittils verkar vara trevliga, Mias dagis kommer förhoppningsvis vara nära sjukhuset (vi har inte fått plats än men hoppas på det), så egentligen har jag ju bra förutsättningar för att få det bra på den nya avdelningen. Så i morgon gäller det!!! Der kommer att gå bra :).

Vi träffade min kompis Ester och hennes dotter Teele. Samtidigt fick vi prova på en ny restaurang som heter Kamahouse köök. Trevlig miljö och god mat, men inte så billigt trots att den ligger lite off.

Uppskattar alla restauranger/caffeer med en lekhörna.Lifesaver

På väg till Estland hade båten en trevlig lekrum. Mia var helt utom sig av glädje och försökte leka med allting samtidigt.

Vi hann även träffa gulle Elo och söta Henry. Här är vi på min systers cafe Must Puudel. Vi var så upptagna med att ta kort så vi märkte inte att Mia högg i min chokladtårta. Hon vara bara "mmm...mmmm...mmmm". I dag råkade hon också smaka på min latte när jag tittade bort, men då var reaktionen "bläääääääääh".

Man får helt enkelt titta bort med den här tjejen för att hon är snabb dom en blixt och vill prova på precis allting. Här han hon ta på sig min läppstift...

Vi hälsade även på min pappa i Finland. Han har kommit hem från sjukhuset och mår rätt så bra. Förhoppningen är att snart kommer att flytta tillbaks till Estland.

Under den här resan har hon börjat tycka om pennor och att rita på papper. Min systers vägg kom också i vägen men vi blev förlåtna ;).

Lite shopping har det oxå varit. Vi har köpt mest massa god mat samt estniska barnböcker och filmer. Mia har nu börjat säga "aba" (naba) vilket betyder navel på estniska. Även "õue" (vi går ut), "topp" (stopp) och några fler ord som jag inte kommer ihåg just nu. Kul att höra i alla fall att hon kan estniska med.

Det har varit roligt att vara i Estland men jag är också fruktansvärd trött. 24/7 i åtta dagar med en überaktiv unge som hatar att sova är slitsamt....

Min lilla älskade gulleplutt Mia är en riktig mardröm på nätterna, när hon sover hos mig i alla fall. Hon kan lätt vakna 10-15 gånger per natt och vill snutta. Därför har jag nu med stor sorg i hjärtat bestämd att under september månaden ska vi avveckla amningen helt och hållet. Då har jag ammat henne i 17 månader. Helt otroligt, trodde aldrig att jag skulle klara det så länge. Jag hade gärna velat amma henne ett tag till men jag mår inte bra av att inte kunna sova på nätterna. Det är nog väldigt många därute som blir "äcklade" av större barn som ammar men för mig har det alltid varit hur naturligt som helst. Det finns få ting i den mänskliga upplevelsen som är vackrare än att kunna amma sitt barn, enligt min mening i alla fall. Jag kommer att sakna den närheten med min dotter enormt men nu får vi gå vidare och hitta andra sätt att gosa på. Troligtvis kommer Mia och hennes pappa åka bort ett par dagar så att jag kan bearbeta mina känslor och stenhårda mjölkstinna tuttar på ett bättre sätt. Folk säger att 3-4 dagar brukar räcka. Jag hoppas det. Nu måste vi bara bestämma datum. Nedan kommer lite bilder från vår amningsresa...

Amning på avancerad nivå

Eller vad sägs om den här amningspositionen

Hon har aldrig tyckt om flaskan...