Ni som har läst bloggen vet att min mormor växte upp utan sina föräldrar. Hon blev föräldralös vid ca 5 års åldern. Hon minns inte sin pappa och inte så mycket av sin mamma heller, men eftersom hennes mamma försvann sist så att säga minns hon exempelvis att mamma hade mörkt hår samt hon minns hur mamma tog henne till dagis. Hon fick ju ingen information om sina föräldrar från dessa tre olika barnhem där hon växte upp. Istället, när hon var lite äldre, smög hon och några till in till barnhemsföreståndarens kontor och läste sina filer i smyg. Mormor berättade att hon upprepade mammas och pappas namn och födelseår som en dikt så att hon skulle inte glömma bort alla uppgifter. Först vid ca 50-års åldern kunde hon ordentligt börja ta reda på om sin familj, eller det som just då fanns att ta reda på. Hon åkte till Leningrad och fick uppgifter om sin pappa, besökte hans gamla hemadress samt fabriken där han hade jobbat. Men utöver det fick hon inte veta om han hade syskon, flera barn, osv. Hon har även varit i Riga (eftersom hennes pappa var född i Lettland) men blev inte så mycket klokare där heller. Det som vi fick reda på nu över julhelgen var att han var född i Kalupe, Liela iela 31 i Lettland, att han blev skjuten den 4:e januari 1938 samt att han är begravd någonstans i Leningrad (St:Petersburg). Gällande hennes mamma saknades uppgifter för ca 20 år sedan om vad som kunde ha hänt med henne.Där känns det rätt så hopplöst. Men,men, jag har fått en ny passion för det här med family research och mitt mål är att ta reda på om mormor har några släktingar vid liv. Drömmen är ju att så är fallet samt att kanske någon ha åtminstone ett kort på honom. Det är högsta drömmen, lite naivt kanske, men man måste drömma. Jag gör det delvis för att jag är nyfiken på vart jag kommer ifrån samt för att nu är det en sista chans för mormor att få någon slags "closure". Det vore kanonbra! Så nu har jag mejlat till fyra olika ställen och har surfat på oändligt många sidor och har oändligt mycket grejer att gå igenom. Hoppas att efter helgen är över få något svar eller ledtråd för att komma vidare. Sista utvägen är att åka till Lettland själv med någon som pratar Lettiska ( tror det eller ej men lettiska och estniska är väldigt olika språk) och besöka Kalupe...Fortsättning följer!

Min underbara lilla tjej är en salig blandning av olika nationaliteter: estnisk, lettisk, finsk, ryskt, tyskt....Men det blev ju riktigt bra ändå :)

Gott Nytt År på er! För andra året i rad la jag mig innan midnatt. Så sorgligt, men med småbarn gör man allt för lite extra sömn. Mia stördes inte av alla raketer och sov djupt vid 24 tiden. Däremot vaknade hon både innan och efter tolvslaget ett par gånger då hon troligtvist hade ont i magen av all nyårs mat. Men efter att hon släppte ut några egna "raketer" ;) vad det bra igen he he. Det är underbart att se att Mia börjar bli sig själv igen! Aptiten är tillbaka med råge samt hon är pigg och glad. Det är nästan synd att låta henne gå på dagis igen då det är garanterad att hon blir sjuk igen inom en vecka eller så. Vi får hoppas på det bästa. En vecka till hemma innan all vardags cirkus börjar om igen :). Om en timme är det dags att ta sig till jobbet igen och efter det väntar tre dagars ledighet till. Det gäller att komma ihåg på jobbet att skriva 2015 istället av 2014 när man skriver in och ut patienter :)

Välkommen 2015!

Gott Nytt År kära familj och vänner! Happy New Year my dear family and friends! Head uut aastat minu kallis perekond ja sõbrad!

January 2014: Marias visit was very special. Looking forward to you and Nils visiting us again in few weeks!

February 2014: I started working again. Every time I came home this little girl was overjoyed. And so was I. Tired, but happy to see my family.

February 2014 ??

February 2014: our trip to Riga

March 2014: Mias friend Leon turned 1!!!

March 2014: Grandmother Margi visiting

April 2014: Art exhibition at Ersta hospital

April 2014: My wonderful little Mia turns one!

May 2014: We visit Skåne and our dear friend Karen

June 2014: Summer fun with friends

July 2014: Daddy at home with Mia while mimmy is working a lot

August 2014: Goodbye my dear Ersta

August 2014: my dearest Ruth visiting

August 2014: Visiting my Marusja in Berlin

August 2014: My dad got really sick. Visiting him in Finland

August 2014: Aire's wedding at Estonian house in Stockholm

August 2014: Trip to Estonia

August 2014: Visiting my dad in Finland

September 2014: Karen and Kaitlyn visiting us!

September 2014: Hello Danderyds hospital!

September 2014: Tjejmilen

October 2014: my 32th birthday party

October 2014: My mom visiting

November 2014: Getting my hair done at Täby C. In other words not much happened thst month

December 2014: My annual visit to Estonia

December 2014: My grandmother staying with us for 16 days

December 2014: Celebrating Christmas with family

So yesterday I finally tried the Dunkin Donuts at Täby C. I think it is the only one in whole Sweden. It has been open for a month or so now and who ever came up with the idea to bring DD to Täby C can laugh all the way to the bank. I mean there was this nonestop long que outside the DD all the time. If I have understood right, there has been a que infront of DD ever since they opened. Not only that, there were people sleeping infront of the DD when they were about to open for the first timejust to be first in line (and get free coffe for a year) .Crazy, huh!? So in I went, or actually no, the que went few meters outside the DD, and the wait for my first ever donut at DD in Sweden started. I bought a Turkeybreast bagle, latte and three different donuts. To my suprise, I even found a free table. Just as I was about to document my first visit to DD with my phone camera it decided that it was time to charge the batteries. Great! Now I had nothing else to do than just eat my food and look at the people around me. And during my 15-20 minutes at DD there was a huge flow of people in and out all the time. The atmosphere at DD itself is not that cozy or super trendy, but the food compensates for that. The bagel that I ordered was really good and I enjoyed every bite. Everything about it was just perfect. The coffee was not fantastic but not too bad either. And the donuts - I bought one with caramel glaze, one with maple syrap glaze and one with cookies and cream glaze. The plan was to eat only one and take the rest home, but that didn't really work out that way ( if my husband is reading this he has most probably just fell out of his chair and is looking for support groups for sugaraddicted people :) ). Anyways, I loved them all, but I wished they had more defined taste. I mean I felt the taste of maple syrap and caramel but not as strongly as I would have wanted to. But a donut is a donut so you either love the concept of it or you not. Unfortunately I love it Luckily me and my husband will be going on a sugar free diet starting tomorrow and that means that the only thing I can get at DD is bagels and warm sugarless drinks. One thing is for sure - it will be much harder to visit Täby C now without gaining weight. Darn you for being so good Dunkin Donuts! :P

Då är det bara ca 1,5 dagar kvar innan det är dags för år 2015. Nytt år nya möjligheter -det är så jag ska tänka. Målet är att ta tag i alla extra kilon som jag har samlat på mig sen Mia föddes. Jag vill också resa mer och bli bättre på att hålla kontakt med familj och vänner. Jag vill också komma fram till om jag vill fortsätta att jobba som ssk eller inte. Så det här kommande året blir avgörande! See oxå fram emot vår resa till Florida. Det ska bli skönt att få vara ledig i 7 veckor! Vi har nu hittat en ny hyresgäst till lägenheten på nedre våningen så nu är det bara kvar att hitta någon som vill bo hos oss medan vi är borta. Nu ska jag till Täby C för att fynda en vinterjacka!

Hur ska det bli!?

Jag är super förvånad över hur bra vi har haft det på jobbet över julhelgen trots kohort på en sal och dylikt. Det har varit bra bemanning, mysig stämning och Lugna Favoriter på radion i läkemedelsrummet. Visserligen har det varit någonting att göra i princip hela tiden men det har varit hanterbart och inte överväldigande som på vissa helger. Personalrummet har varit fullproppad med MASSOR av godis, Julmust, någon hade bakat... Jösses, jag har redan gått upp i vikt! Igår beställde jag också hem min julklapp som jag fick från jobbet. Det var en sorts presentkort kan man säga (man fick välja mellan många olika produkter) och det blev två snygga salt och pepparkvarn. Tack, jobbet! Nu är det dags att säga godnatt för att imorgon jobbar jag dag. Kram på er!

Vi har inte en korg med godis på jobbet utan TRE korgar! Hjälp!

Min kära mormor åkte hem i går kväll. Det känns så tomt utan henne. När mormor var här passade jag på att skrivs ner lite uppgifter om hennes föräldrar och vilka barnhem hon bodde i under sin uppväxt. Med Google Earth kunde vi se på ett ungefär var dessa tre olika barnhem en gång i tiden fanns. Det var kul att se hur mormor kände igen parker, fabriker och sjöar som log nära dessa barnhem. Sedan tänkte jag att när jag ändå har uppgifterna kolla upp om det finns någon info om mormors föräldrar. Vi hittade ingenting om hennes mamma Vassa ( hon försvann spårlöst under andra världskriget) men till min stora förvåning hittade vi uppgifter om min gammel morfar Stanislav. Det var egentligen inte så mycket nytt info för min mormor, men jag blev nästan chokad. Hans uppgifter fanns på en sida som är tänkt för att komma ihåg dom som blev dödade under Stalins tid då dom ansågs vara "folkfienden". Och där stod det hans namn, var han var född, vad han jobbade med, när han blev arresterad och skjuten samt var han är begravd ( eller vilken stad då det var massgrav). Det stod också att han var lettisk. Nu finns det en plats på internet jag kan gå tillbaka till och tänka på honom som jag såklart har aldrig träffat, men känt längtan efter för min mormors skull. Ett barn som fick växa upp väldigt fort på tre olika barnhem, som grät mycket under sin uppväxt och kände sig ensam... Jag kan inte ens föreställa mig hur det var för henne. Plsnen nu är i alla fall att när jag ska till Riga nästa gång komma till en arkiv för att se om det fonns mer uppgifter om honom eller eventuella sydkon/släkt. Att hitta någonting mer om gammel mormor är nog rätt så omöjligt då hon bara försvann....

Kära vänner! Om du själv eller någon/några du känner behöver någonstans att bo under en månad (10 feb-10 mars) då titta på vår annons på Blocket http://m.blocket.se/stockholm/100_kvm_i_Taby_Danderyd_57668680.htm?ca=11&w=1 Vi kommer att vara i Florida under en månad och vi vill inte att det ska bli tomt hemma hos oss. Dela gärna inlägget! Tack ska ni ha!