Jag har tagit antibiotika i några dagar nu och det känns som det börjar bli bättre. Smärtan är definitivt bättre, behöver 0-4 Alvedon per dag just nu. Jag är inte lika snorig längre och har ingen feber, däremot känner jag mina bihålor på olika sätt och den mörka rösten vill inte försvinna. Det kommer nog att ta tid innan jag blir helt frisk men det viktiga är att det går åt rätt håll. Vädret har blivit bra igen här i Orlando. Från riktigt kyligt i tre dagar tillbaka till 23-27 C. Enligt väderprognosen kommer det bli varmt och skönt tills det är dags för oss att åka hem. Jag vaknade riktigt trött och seg i dag. Det var min tur att sova hos Mia så det blev inte mycket sömn. Så när maken och dottern åkte iväg till en lekplats passade jag på och sov och sedan en halvtimme tillbaka har jag solat vid poolen. Vädret är perfect just nu. 24 C och klarblå himmel. Det enda som stör är oljudet från någon maskin som jag inte känner igen. Blir den tyst så har jag inte mycket att klaga på. I dag börjar också gravidvecka 21 med mina tvillingar. Magen är stor och jag känner mig tugn. Jag kan inte ta några långa promenader utan att det känns att magen blir stenhård och sprängfärdig. Halsbränna plågar mig på nätterna. Trots att magen är redan stor är den fortfarande fin dvs har en fin form och inga bristningar än. Det är liksom fortfarande roligt att visa upp "kulan". Jag har handlat en del mammakläder för att graviditeten känns redan tillräckligt obekvämt och jag vill åtminstone ha kläder som sitter bra och inte ser så tråkiga ut. Vi har också börjat fundera på namn. Vi är rätt så säkra på sonens namn, men med dottern är vi inte lika säkra än. Nu är det dags att hoppa in i poolen då det är riktigt varmt nu. Hoppas att ni inte fryser alldeles för mycket där hemma ;).

Veckans kula

Livet leker just nu.

Tack och lov har jag haft en bättre dag i dag, men jag måste ta Alvedon var 4:e timme för att få smärtan under kontroll. Dock går det inte att jämföra med hur det var i går. Den dagen vill jag glömma bort. I dag tog jag mig samman och åkte med Mia till Sea Life där hon fick se massa fiskar och sköldpaddor. Hon var rädd för det mesta i början men till slut fattade hon att fiskarna kan inte komma ut genom glaset så hon slappnade av lite. Sedan åt vi lunch på UNO's och åkte hem för att vila. Efter vi hade slappat lite ville jag ta igen lite shopping och jag åkte iväg till en outlet. Jag var rätt så mör i huvudet egentligen men jag ville inte spendera ännu en kväll på hotellet. Så lite shopping blev det ändå. Inte så roligt att köpa kläder åt mig just nu då allting måste vara minst i storlek XL, men jag fyndade lite hos Mikael Zkors, DKNY och Ralph Lauren. Jag ska passa på och sova nu när Alvedonen börjar kicka in. I morgon kommer det finbesök från Jacksonville. Det ser jag framemot!

Det har varit en jobbig dag i semesterparadiset. Ont, ont och mera ont. I går kväll somnade jag med smärta i vänstra ansiktshalvan och diagnostiserade mig själv med bihåleinflammation. I morse vaknade jag smärtfri och hann berätta för mamma att nu mår jag mycket bättre, bara för att runt 10 tiden bli sämre igen. Den här gången blev smärtan ännu mer intensivare och trots massa Alvedon hade jag till slut så ont att jag visste inte vart jag ska ta vägen. I min desperation ringde jag till SOS-international och fick några rekommendationer om vart jag ska vända mig till. De var mycket vänliga och hjälpsamma måste jag säga. Runt efter lunch blev smärtan lite bättre och jag tänkte avvakta med att åka in, men vid 16:30 blev det för mycket. Jag tog en taxi till närmaste akutmottagningen vilket blev Dr.P Phillips sjukhus. När jag kom fram till Emergency Room entre blev jag som alla andra besökande undersökt för vapen och liknande. Jag fick gå genom en sån där metalldetektor. Därefter möttes jag av kundtjänst och blev hänvisad till triage sjuksköterska. Hon ställde en fråga och hänvisade mig vidare till nästa kö. Efter ett par minuter kom jag vidare till personen som hanterar försäkringar. Jag fick lämna massa uppgifter och fick ett ID- band. Mitt försäkringsbolag hade faxat mina försäkringsuppgifter till sjukhuset så jag kom vidare ganska fort till en sköterska som tog längd och vikt på mig. Sedan fick jag sätta mig på en brits och mina vitalparametrar togs. När hon var färdig fick jag efter ca 10 min träffa en läkare (med munskydd) och hennes assisterande sköterska som dokumenterade allting på sin laptop . Läkaren kom rätt så snabbt fram till att jag behöver nog antibiotika. Sedan fick jag veta att de har som rutin att lyssna på fostrets hjärtljud så jag fick träffa nästa sjuksköterska som kom med en doppler. Det tog sin lilla tid innan hon hittade bådas hjärtljud och jag hann bli riktigt nervös, men till slut hittade hon hjärtljuden och jag kunde pusta ut. Sedan kom in en ny doktor och ställde ytterligare frågor och kolla in i min näsa vilket den andra doktorn inte gjorde. Även han ville att jag ska ta antibiotika. Han gick ut för att ordna recept och sedan kom nästa person in - det var killen från finans avdelningen. Han dubbelkollade försäkringen och var imponerad med att mina försäkringspapper var ordnade INNAN jag kom in. Så brukar det nämligen inte vara och det blir mycket stök och bök med papperna.Han berättade också att han hade nyligen varit i Helsingborg och att han älskar Stockholm. Jag fick skriva på några papper och han tackade för sig. Till slut kom in den sköterskan som assisterade den första läkaren och berättade om min nya medicin samt gav mig utskrivningsmeddelande. Han tog mig till Apoteket där jag fick lämna in receptet. Jag fick vänta ca 15 minuter tills apotekaren gjorde i ordning min antibiotika och när den var klar så ropade apotekaren på mig och jag fick betala 47 dollar. Sedan var det att bara ta taxin hem igen. Allting gick rätt så fort. Jag åkte in runt 17-tiden och var hemma igen vid 19. Samtliga sköterskor/läkare/personalen som jag träffade var mycket vänliga och hjälpsamma. Nu ligger jag i sängen och försöker att varva ned. Smärtan är hanterbar just nu och första antibiotikadosen är tagen. Måste bara läsa på om den antibiotikan som jag fick samt att vara i värmen går ihop. Minns att när Mia var sjuk i somras skulle hon undvika sol under tiden hon åt antibiotika. Innan jag lägger mig blir det Alvedon och nässpray och jag hoppas att det blir en lugn natt och en bättre dag i morgon. Det räcker med otur nu. Snälla.

Det är kallt i Orlando i ett par dagar och min kropp tänkte passa på och bli sjuk igen. Jag tror att jag har bihåleinflammation då nästan alla symtomen stämmer in. Än så länge är jag feberfri, men vänstra ansiktshalvan värker. Det är ungefär tandvärk i halva ansiktet. Har pratat med 1177 i Sverige och sköterskan sa att jag måste gå till läkaren om jag får feber mer än 38 C, ont i pannan eller om smärtan varar längre än 10 dagar. Jag kan inte tänka mig att gå runt med den här smärtan i 10 dagar. Jag tar maxdos Alvedon och då blir smärtan bara någorlunda hanterbar. Antiinflammatoriska smärtstillande rekommenderas inte under graviditet. Annars skulle jag proppa i mig det med. Så resten av min semester lär jag spendera i hotellrummet och försöka hantera smärtan. Skit också! Men det är som det är. Jag måste bli bättre, annars blir det ett helvete att flyga hem med bihåleinflammationen. Har i alla fall fått två ställen jag kan vända mig till via SOS- international i fall det blir riktigt illa. Tur att vi har hemförsäkring som täcker eventuella läkarbesök.

Den här dagen började segt för mig. Jag hade nog kunnat sova till klockan 9, men resten av familjen vaknade redan 04:15 så det var svårt att vila ut mig. Jag har nog anpassat mig till tidsskillnaden bättre än resterande familj. Det som hjälper mig är att som gravid är jag "naturligt trött" hela tiden och kan sova mer eller mindre hela tiden. Min man och dotter drog iväg på en utflykt runt 9 tiden, men jag var så seg att jag valde stanna hemma. Först efter lunch tog jag mig i kragen och gick ut för att sola och bada lite. Just nu sitter jag och Mia i skuggan och njuter av den varma luften. Det är det jag gillar med semestern att det inte finns några måsten.

Our trip to Florida went mostly smoothly, except when it was time to fly from Newark to Orlando with United Airlines. I don't know if it is bad luck, but every time I fly with them there are problems. This time it was delay (4 hours) and then they had put to much fuel in the aircraft which made it too heavy to land in Orlando. So the solution was that we had to fly on a much lower altitude than usually to burn more fuel so that the aircraft could safely land in Orlando. So instead at arriving at the hotel around 10 P.M we arrived past midnight. It wasen't only bad because we instantly came in to the "time zone". We all slept the whole night and woke up around 7ish in the morning. I was a bit tired around 9, but other than that the transission went very smoothly. It was quite difficult to be awake 24 hours straight (specially when pregnant with twins) but I tried to focuse on our goal- sunshine and rest. I was worried about taking such a long flight while pregnant, but it wasen't as bad as I thought and I happy that I took the chanse.Today we have so far done some shopping at the outlet mall. I bought new sunglasses from Michael Kors and som maternity clothes. After that me and Mia hit the pool area. Since it is January, the weather won't be as fantastic as today all the time so I am taking the most of it and writing this blog sunbathing by the pool. The weekend will be with very low temperatures but then it will be over 20 C again. I don't care as long as it is not snowing and it's warm enough.

Our apartment hotel at Residence Inn by Marriot.

The kitchen area.

Hotel breakfast - not bad, but it's mostly carbs.

Part of the building.

First of all- Happy New Year! And oh crap, I am already (!) starting to feel like a "big mama" and I am not even 19 full weeks pregnant. It's hard to get up from the soffa. Putting on socks and shoes has become a sweatty business. And how the heck am I going to cut my toe nails!?It is true what they say that when pregnant with twins the belly will look (and feel) like 30 weeks when you are actually only 20 weeks pregnant. Today I sorted out Mias old clothes and I can tell that her baby sister will have tons of clothes. Her baby brother has pretty much nothing so now we know what to shop for in the US. My cold is so much better so I can go to work tomorrow. Mia is doing better too and finally hasen't had a fever. So today we packed our bags because on Tuesday we are flying to Orlando, Florida :).

Mia got some asthma medicin prescribed. We will try it for a month to see if it gives any effect. So far her cough has gotten much better.

Some highlights from the year gone by.

Skriver på svenska i dag. Då var det dags igen - jag är superförkyld. I november slutade förkylningen med öroninflammation och två antibiotikakurer. Kommer jag att ha samma otur igen? Hoppas att inte då vi ska ju åka på semester snart :( :( :(. Men egentligen är jag inte så orolig för mig utan för Mia som i går kväll fick feber igen.... för tredje gången på 8 dagar. Vi åkte in till närakuten i dag då "återkommande feber måste bedömmas". De tog svalgprov och snabbsänka och det var inget konstigt där. Läkaren lyssnade på hennes lungor med och det lät fint och öron var bra med. Däremot vill vi sätta igång en astmautredning pga långvarig hosta. Så vi får väl stanna hemma och krya på oss. Vi lär lägga oss tidigt så någon nyårsfirande blir det inte i år :(. Hoppas att ni andra har haft lite mer tur och kommer att få en härlig dag. Gott nytt år!

Nu krävs det ett mirakel att vi ska bli friska inför semestern...

Vill man inte ha Idomin salva när man är vaken får mamma smeta på den när man sover.