I am 33 full weeks pregnant. Today starts week 34. My belly just keeps on growing in every direction and I am in really big discomfort. I am also unusually tired and thats really annoying because time doesn't exactly fly by when one is laying on the couch the whole day. Fighting on though! My SF measure is now 40 cm. I am sure it is about 46-47 weeks with one child. Gosh! My midwife appointments are usually quite short because everything looks fine so far. My blood sugar was 4,4 mmol/ml, Hb 114 and my blood pressure was 105/65. I had gained two kilos since the last appointment. Hope it is mostly fluids. I really like my midwife. She is so kind. She is easy to talk to and we laugh a lot. When I go home from my appointments with her I feel uplifted. I have really needed such a person during this pregnancy :). We finally bought a twin pram! Bugaboo Donkey Duo Twin from 2015. Even though it's second hand it is in really good shape and came with lot's of extra stuff. Can't wait to start using it! Even though it is harder and harder I try to keep myself busy. I have ordered lots of baby things online and now I am busy washing them (pillows, blankets, pillow covers etc) and I even bought an electrical breast pump for myself because I will need help with feedings this time around. I have fixed one of the cribs for the twins which they can share the first three months and now I need to assamble Mias old changing table. It is quite large so I think I can have the twins on the changing table at the same time the first couple of months. We were also at K-rauta today because coming fall the renovation of the bathroom downstairs will begin. I am so excited because that means we will have an extra room after the renovation is done (long story).I was totally exhausted after the trip so I have been on the couch rest of the day with zero energy. I can't wait untill the 25th of April because this is when I should get a date for my planned C-section. I need to hear that "the end is near"! Happy Easter!

Huge and exhausted. Not a good combination.

Our twin pram!

Mia is preping the vrib for her siblings.

Waiting for their new owners.

I am so greatful for all the friends who come to visit me!

Jag är dödstrött men har svårt att sova. Flera olika saker har fått mig att gråta i dag. Så många dåliga nyheter och känslor att man nästan orkar inte med. Jag tänker på de som avled och blev skadade i samband med terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. Jag tänker på deras anhöriga. Det är svårt att förstå att terrorismen har nått vår annars så trygga Sverige. Att vi kan inte längre känna oss säkra...ingenstans. Jag tänker på min familj, på mina barn. Kommer jag behöva vara orolig nu varje gång någon av de måste åka in i stan? Vågar jag själv göra det? Hjärtat värker. Den här dagen vill man bara glömma. Inte bara pga terrordådet. Men jag ska inte gå mer in på detalj just nu. I morgon måste det bli en bättre dag för att då fyller mitt lilla hjärta hela 4 år! Oj vad hon har längtat! Åh vad jag älskar henne!

Det var ju inte alls länge sedan hon fyllde 1 år. I morgon blir hon fyra år. Tiden går för fort.

Någonting som är viktigt under graviditeten är att hålla koll på fosterrörelser. Jag måste känna tvillingarna varje dag från en viss graviditetsvecka. Ibland har jag så fullt upp att jag tänker inte på det, men när jag har lugnare dagar har jag mycket tid att "känna efter". Mina tvillingar är rätt så livliga och jag känner de varje dag trots att jag har moderkakorna i framväggen. Det jag har märkt är att de vaknar varje gång när jag äter.Även när jag sitter för länge börjas det sparkas där inne. De föredrar klart att jag ligger på vänstra sidan för att lägger jag mig på högra sidan kan jag räkna med starka sparkar. Eftersom jag vaknar 3-5 gånger per natt känner jag tvillingarna även på natten. Tidigt på morgonkvisten sträcket de ibland på sig och det är både en superhärlig och lite obehaglig känsla och ibland gör det rätt så ont! Det som är konsten med tvillingar är att försöka skilja på tvilling 1 och tvilling 2 rörelser. Tvilling 1 ligger närmast "utgången" och honom brukar jag känna mindre utav. Tvilling 2 ligger högt upp på tvären och henne känner jag mest. Men vissa dagar är båda riktigt lugna och det är då oron kickar in. Många gånger har jag varit nära att ringa till förlossningen men i sista minuten har de kommit igång igen. I dag fick jag se mina små på tillväxtultraljudet igen. De är dock så pass stora nu att jag tyckte att det var en enda röra av kroppsdelar och jag är inte alls längre säker på om jag vet vem som är vem där inne. Stackars barnmorska fick jobba ordentligt då tvillingarna log lite kors och tvärs över hela magen. Beundransvärt att den röran gick både att undersöka och mäta. Tvillingarna verkar må bra i magen och växer som de ska. Tjejen är något mindre och väger 1851 g och killen något större än förväntat och väger 2048 g. Nästa ultraljud blir i början på maj. Det känns väldigt långt borta. Lite historier också: I går var jag och hämtade Mia från förskolan. Jag råkade hämta henne när alla barn klädde på sig för att gå ut och leka. Det första jag hör är från en liten kille att : "Du har en bebis i magen". "Jag har till och med två bebisar i magen" svarar jag. Ett annat barn tillägger: "Men då får man inte dricka vin". "Nej, det borde man verkligen låta bli" svarade jag. En liten tjej tillägger: "Det ser ut som du har en boll under tröjan!". "Ja, ha ha, och min mage kommer att bli ännu större" säger jag. Då frågar en liten kille: "Får jag känna på din mage" och jag sa att det var okej. Innan jag hann reagera var det 10+ barn vid min mage och kände och klappade på den. Min mage är en ständig fascination vart än jag går ha ha. I går kväll bad jag min man att hjälpa mig att smörja in mina underben. Han börjar smörja mina ben och sedan säger han att min hudkräm luktar intressant. Jag sa att den luktar ju citron. Jättegott! Nja, han tyckte att den luktade mest som rengörningsmedel. Min man är en riktig charmtroll! Till sist: i dag hände det som jag hade fruktat länge. En bil parkerade alldeles för nära min bil på DS parkeringen och jag kom inte in från förarens sida. Så den stora och klumpiga jag fick klättra in från passagerarens sida. På något konstigt sätt gick det men det måste ha sett lustigt ut...Jag måste skaffa en sån där varningsskylt typ att "Parkera inte för nära min bil för att jag är höggravid!" ....Så ja, vecka 33 är här och stämmer det som läkaren sa så är det "bara" 6 veckor kvar. Jag försöker att ta en dag i taget för att just nu får det inte plats i mitt huvud att jag kommer att väga åt alla håll och kanter i 6 veckor till....

Våra två pluttar fångades på bild... fast man måste nog använda lite fantasi för att förstå vad det är som är på bilden. Speciellt med pojken ;).

Min mage växer för fullt och mina sköna mjukisbyxor från HM klarar inte att täcka magen längre. Det är helt okej när jag står, men så fort jag börjar gå glider de ner från magen. Jag har ingen lust att köpa fler mammakläder nu när jag är så nära mot slutet.

Längtar fortfarande efter bättre sömn. Har nu börjat sova på soffan i vardagsrummet då det känns skönast för min ömma kropp.

Jag har berättat tidigare att jag har varit på en sån där Aurorasamtal för att bearbeta min förlossningsrädsla. Jag tycker att samtalet var bra och givande och vi la upp en bra plan som gav mig en viss trygghet. Denna plan innehöll både hur det skulle bli om jag blir snittad eller föda vaginalt. Efter samtalet kände jag mig lugnare, men inte lugn. Dagarna gick och den gamla oron för en vaginal förlossning började komma tillbaka. Nej, jag var fortfarande inte tillfreds med tanken att jag måste eventuellt ändå föda vaginalt igen. Jag insåg att genom att säga ja till en eventuell vaginal förlossning gjorde jag kanske sjukvården och min omgivning glad "cause it is the right thing to do", men inte mig själv. Så i fredags när jag var hos min BM (hon har varit den enda som har inte pushat mig för en vaginal förlossning) bröt jag ihop och berättade att jag är ledsen, men jag fixar inte en vaginal förlossning trots den fina planen som gjordes. Jag vill ha en planerad kejsarsnitt. Det är det jag har alltid velat att ha och det var därför jag ens vågade bli gravid igen då jag var från början inställd på att "nästa barn kommer med kejsarsnitt". Någonstans på vägen blev jag pushad för mycket av andras åsikter att jag tappade bort mig själv och det jag anser är bäst för mig och mina barn. Min världens gulligaste barnmorska tittade mig förstående i mina tårfyllda ögon och sa "Så här kan du inte ha det. Speciellt med tvillingfödsel måste man känna sig trygg med att kunna genomgå en vaginal födsel. Gör du inte det så är det bäst med en planerad kejsarsnitt". Det slutade med att hon ska prata med Auroramottagningen och läkaren igen och förhoppningsvis får jag kallelse till förlossningsplanering snart där jag får ett datum för kejsarsnitt. Först nu när jag fick fram det jag vill och inte det andra förväntar av mig, kände jag en riktig lättnad. Fast jag vågar inte slappna av helt än innan jag har fått ett datum...Har börjat att läsa på mera om kejsarsnitt och vill gärna höra om din erfarenhet som har gjort kejsarsnitt. Både bra och mindre bra upplevelser är av intresse. Tusen tack!

Jag var hos barnmorskan i dag för en rutinkontroll. Jag är nu i vecka 32 (31+1) med tvillingar och SF-måttet ligger på 38. Det är som vecka 43-44 med ett barn. Helt ofattbar att ens kropp kan klara av någonting sådant. Hoppas att min livmoder inte spricker snart då jag har ju fortfarande flera veckor kvar med mina små i magen.Med min dotter fick jag inte uppleva hur det är att gå över tiden då hon kom två timmar innan BF, men med mina tvillingar får jag verkligen "smaka" på det, en plågsam dag i taget :). Jag börjar bli lite svullen om fötterna men blodtrycket var 110/65 vilket är bra. Även mina fingrar är mer svullna nu och ofta vaknar jag av att mina händer är bortdomnade. Obehagligt. Bebisarnas hjärtljud var också bra men det var inte helt lätt att hitta tvilling 2 hjärtljud då hon hoppar runt mycket. Jag och BM konstaterade också att jag har gått upp 14 kg sedan början på graviditeten vilket är helt okej. Efter BM besöket åkte jag till Mörby C för att hämta ut lite grejer från Apoteket. Behövde även lite mer saker för BB-väskan. Det var dock inte så smart för att vid 14-tiden kunde jag knappt gå. Det kändes som att benen bar mig inte längre. Resten av dagen har jag spenderat i stort sätt i sängen och vilat. Nu ska vi ha lite fredagsmys med familjen. Hoppas att den här veckan går lika fort som den innan. Snart är vi fem i familjen!

Min mage är så stor att för första gången i mitt liv ser min rumpa nästan liten ut ha ha.

Min dotters vision av mig - stor, bebisar i magen och full av prickar.

Tur att jag har hittat en ny serie att titta på Netflix så att dagarna går lite fortare för den här invaliden...

Mia had an early Birthday celebration this past Sunday. I wanted to make sure that she will have a little party before the twins arrive and i'd rather wanted to have the party too early than too close to my due date. I assume that it went well because Mia told me that she loves me like five times during the party ha ha. I loved her reaction when her friends, one by one, started to arrive: "What, is Ayda here??? Can it really be true!?" and so was her reaction to every single guest. She got many cute presents, but her favorite was the Elsa outfit from Frozen. Oh my, she was feeling and acting like a little princess in it. Sincere little girl happiness. My heart melted. After the party was done, my energy just vanished. Since Monday I have been a real couch potato. I try to do my daily "chores" and keep the house tidy, but soon I think I won't be able to do that either because my belly is so-so heavy. Sleeping is harder than ever and now even my husband tells me that it is impossible to sleep in the same bed with me! I don't blame him. I mean who can sleep next to someone who goes to the toilet 1-3 times per night, tosses and turns in the bed and keeps messing with all the thousand pillows that should give her poor body some support. On top of that someone occasionally sits up and massage her aching back or takes medicin against heartburn. Maybe open and close the bedroom window because it get so hot!Eat a banana because she gets so hungry or drinks water.... So yeah, I don't blame him cause it's like sleeping next to a busy beaver. I wouldn't share a bed with myself either right now. This Friday I am going for another midwife appointment and next week it's time for the ultrasound to see how our little ones are growing. I have made it all the way to week 32 that starts today. That's fantastic, but I am very much longing for this "suffering for a good cause" to end. Other twin moms know what I mean ;).

Mia is very fond of Frozen. She insists that her little sister will be called Elsa. She will be dissapointed...

Some snacks for the grownup's.

It was hard to do all the preparations for her Birthday, but seeing her smile and happy made everything worth it!

Now the couch is my best friend :)

31 long weeks have passed. Week 32 starts today!

Jag vill tipsa om en supergod vegan och glutenfri morotskaka! Receptet hittar du här: http://www.gimmesomeoven.com/vegan-gluten-free-carrot-cake-recipe/ Det tog rätt så long tid att baka den här godingen, men resultatet blev riktigt bra och man skulle inte kunna tro att den här kakan innehåller varken mjölkprodukter, ägg eller gluten. Det enda jag skulle vilja göra annorlunda är att dra ner på sockret i glasyren men det är lite smak sak.

Smeten var inte så vacker men god blev den.

Slutresultatet! Nästa gång halverar jag glasyren då den var lite för söt för min smak.

Every day I have to find those moments that make everything worth while. The moments that take my thoughts away from how heavy this pregnancy has been on my poor body. Today I have been enjoying the powerful kicks of the twins. It is so cool to see how my belly is moving when they are moving and we can do the "guess the body part" game. It is quite amazing that my body is making and growing two human beings at the same time! I let Mia stay home from daycare both yesterday and the day before yesterday because she had caught a cold again. No fever, but coughing and stuffy nose. Yesterday morning, while she ate her breakfast she suddenly sneezed and I saw a big piece of snot coming out from one of her nostrils. I dried her nose with a paper towel and to my suprise I saw that part of the snot was a piece of soft plastic! Yaiks! How long has she had that thing in her nose??? and thank God it came out by itself and not ended up in her lungs. We had a long conversation about what can happen if you but stuff in your nose, ears and mouth that shouldn't be there and I hope this will never happen again. Anyways, to make the time go faster while being at home, we baked some cinnamon rolls. I must once again admit that I am not good at baking with kids. Specially not when I am pregnant because every new mess means extra work for my poor body and my little girl just loves making messes. It's her speciality :). I hope that Mia won't hate baking because of me! We also made some decorations for her upcoming Birthday party. Another intresting thing that happend this week was that on Monday I was extremly tired. I was so tired that I didn't even go to the water gymnastics that I usually enjoy. I also noticed that I have less pain in my back and hips when I skip the water gymnastics...I don't like this "discovery", but I have had a pretty good week painwise. I will give the water gymnastics one more try next Monday, but if I will be in pain again for half of the week I will quit it for now. Let the week 31 of this pregnancy journey begin. Another week closer to meeting our new babies!

Now I just wear clothes that fit me. I don't even bother looking "fashionable".

After 20 something pictures I found a good angle of my belly ;).

Love you munchkin!

Yummy cinnamon rolls.