Inskrivningen i dag gick bra. Jag fick träffa en barnmorska, en förlossningsläkare och gjorde en narkosbedömning. Jag tyckte att det gick bra och inte tog det 3 timmar som det var skrivet i kallelsen. Skönt! Jag hade haft jättesvårt att sitta uppe i 3 timmar på raken. Jag såg också avdelningen vi ska ligga på efter snittet. Den heter avdelning 17 och är tänkt för mammor som har blivit snittade. Där råder det besöksförbud förutom för syskon. Det som var lite tråkigt att höra var att jag måste ta blodförtunnande sprutor i minst 6 veckor efter snittet. Delvis för att jag har rätt så högt BMI men framförallt för att från min pappas sida av släkten har vi mycket blodproppar och mammas sida är inte helt hjärtfrisk heller. Det ska bli obehagligt att sticka sig själv men bättre det än att drabbas av en blodpropp. Förlossningsläkaren nämnde också att jag bör dessutom aldrig använda P-piller med tanken på min heriditet. Narkosläkaren lyssnade extra länge på mina lungor och undrade om jag har ibland svårt att andas. Det har jag typ hela tiden. Jag andas dessutom mest via munnen och har svårt att prata långa meningar. Att gråta och prata går inte alls heller. Det är antingen den ena eller den andra. Narkosläkaren sa att det märks verkligen att jag har "mycket bebis i magen" som trycker ihop lungorna. Efter allting var klart köpte jag lite grejer för tvillingarna från Apoteket. Nu är jag helt slut och ska försöka sova lite. Kanske inte så konstigt med tanken på att jag vaknade redan vid kl 4 på morgonen. Så nu är det att bara vänta på den stora dagen.

Lite grejer för våra små.

37 full weeks today!!! The buns in the oven are done and ready for the outside World. Every extra day day spend in there now is just to get fatter ha ha. Actually, I have read that the safest week for twins to be born is week 37. This won't quite be the case here, but now it is just a matter of days before we get to meet our twins! I will post on my blogg when it's time! Till then, happy guessing ;). I am counting days, hours, minutes....Today I will also spend 3 hours at Danderyds hospital to get all the information/preparation before the planned C-section. I am so excited!!!!

My sister asked me how do I stand up with this belly. I am not quite sure. It's a miracle he he

I am sooooo ready to pop!

Wow, in less than 10 days we will be parents of three! Even though it's very heavy I hope the twins will stay on the "planned" schedual as I want it to be a planned C-section and not an emergency one. We are keeping the exact date a suprise for now ;).

I dag har jag tagit mig samman och gjort massa grejer som jag vet att jag inte kommer att kunna göra på ett bra tag. Jag åkte till Djursholm och köpte en båtformad sandlåda och en leksaksbil till tvillingarna. En familj håller på att flytta tillbaka till sitt hemland och ville bli av med massa grejer billigt. Sedan åkte jag till Näsbyparks centrum och fyllde på fika förrådet med goda bullar och jag besökte Röda korsets affär. Där fyndade jag lakan till Mias säng. Svårt att hitta barnlakan i rätt storlek. Bilen blev också tankad och jag unnade mig en lunch på Max. Ingen lyx direkt men den log närmast bensinmack he he. Tog dock med mig maten hem för att jag kunde knappt gå efter mina "äventyr". I morgon ska jag ta det lite lugnt och vänta på en leverans på Estnisk mat! På torsdag blir det inskrivning inför kejsarsnittet men sen får jag åka hem och vänta på den "magiska" dagen. Fast efter jag är inskriven och är förbi vecka 37 har jag absolut inget emot om de kommer tidigare. Problemet är då att det blir akut snitt och inte planerat. Det blir intressant att se om tvillingarna nöjer sig med den dagen vi valde för de att komma ut eller om de kommer att välja sin egen födelsedag ;).

Snö i maj!!!????!!?

Avkoppling efter förskolan/jobbet.

Och vi tre var ute på "äventyr".

The last ultrasound is all done. At 36+0 weeks our baby boy weighs about 2919 grams and our baby girl about 2750 grams. So that's like almost 6 kg of babies plus all the other stuff in my belly. I can assure you that I feel every gram of whats inside me. Both babies have their heads towards the birth canal now and their butts and feet are poking my ribs. That explains the horrible heartburn during the nights he he. Well, the main thing is that they are growing well and so far everything looks fine. I also visited my midwife yesterday for the last time (as pregnant) and everything was fine. My blod pressure was 105/55, Hb 115, b-glukos 6,0 mmol/ml, no protein in my urin and I have gained 19 kg. My SF measurment is 43 cm and my belly looks "majestic" according to my midwife he he. My next goal is to survive untill next Thursday when I am meeting the nurses, doctors and anesthesioligist before the planned C-section. Oh, did I mention that we have finally decided the names for the twins? Finally! I was getting worried that they won't get any names as we had so different ideas.

I try to spend as much time as possible with this young lady despite no energy. Today she is at home from daycare. I am resting in the bed, but she plays close to me. Thats one way of being together :).

I have actually made it to 36 full weeks! My pregnancy continues to go up and down, up and down. From basically being bedridden the whole day to actually having some energy and getting things done. Some days it feels as if my legs will break from the heavyness of my belly whereas other days it's not that bad. Some nights I get a decent sleep and other nights everything hurts and it's hard to even turn around in the bed. This week my main issue has been tiredness. I am fighting to not fall asleep before my daughter does. I am constantly thirsty and drinking a lot of bubbly water with ice. And then I eat the ice :). I am so happy that the sun and warmth has finally found it's way to Stockholm. I enjoy sitting on our balcony and just relaxing. Normally I would be scrubbing and cleaning the balcony like I do every Spring, but this year I have just done the absolutly neccesary cleaning so that it would be somewhat comfy to sit there. I still have tons of bird poop to get rid off. I didn't have this problem previous years, but this year some nasty bird has decided to use our balcony as a toilet. To my suprise I somehow still manage to drive Mia to and from daycare. The weather is nicer and the kids at daycare are outside more than usually. So every time I pick her up I hear comments from toddlers:"Look, what a huge belly", "Why do you have such a big belly?", "What are you allowed to eat?", "Can I please touch your belly", "Are the babies coming out tomorrow?" I see the look of awe in the kids eyes. They stare and some of them forget their mouth open. Quite funny actually. Well soon my "celebrity" status is over, I can't wait! Today I will have my last planned visit to my midwife and also the last ultrasound. More update on that later.

36 weeks

I can just sit here, listen to music and do nothing. So nice!

My husband has to always be better than me. On the left you see the portabel speaker that i bought and on the right the one that he bought!

Inatt sov jag rätt så bra. Så skönt! Om några veckor kommer min mage inte vara i vägen längre men då kommer det ju inte bli knappt någon sömn alls istället. Ja, så egentligen har jag ju det rätt så bra ändå just nu. Jag hoppas att jag har lärt mig från misstagen med Mia och kommer att prioritera min sömn efter tvillingarna har kommit ut. Med Mia trodde jag att jag måste lägga in mig på någon psykavdelning efter 10 dagar. Jag var obeskrivligt trött. För det första sov jag ju redan dåligt sista graviditetsmånaden med henne. Förlossningens olika faser tog 3 dagar och under dessa dagar sov jag i princip ingenting. Hon föddes kl 22.14 på kvällen och när vi kom in till vårt rum så var klockan runt 01 och jag fick "order" att börja amma. Jag minns hur min man bara vände sig om och somnade och jag log där på sidan och försökte amma Mia och desperat hålla mig vaken. Jag var fruktansvärt trött men vågade inte somna då jag var rädd att hon kommer att hamna under mig. Och därifrån blev sömnproblemen bara värre då jag kunde inte slappna av och "passade" henne hela tiden, även när hon sov. Jag var så rädd över att någonting kunde hända henne. Så istället av att sova när hon sov så var jag tvungen att titta till henne med jämna mellanrum och se att hon andas osv. Perfekt recept för att bränna ut sig så fort som möjligt! Dessutom kunde jag inte njuta av bebisbubblan utan all energi gick åt att hålla mig vaken och har man sovit dåligt så länge är man inte sig själv längre. Så dag 10 var jag helt förstörd av sömnbrist och väldigt nära ett mentalt kollaps. Den dagen glömmer jag aldrig. Jag minns faktiskt inte hur jag tog mig ur det där, men sakta blev det bättre. När hon var ca 2 månader började jag också må bättre och allting blev ljusare. Det kan vara för att vi började få in lite mer rutiner och jag kände mig tryggare i min nya roll och framförallt sov jag bättre och mer sammanhängande sömn. När jag började må bättre blev jag ändå ledsen och besviken över hur den första tiden som mamma var allting annat än jag hade föreställt mig. Att jag mådde dåligt istället av att vara lycklig över att äntligen bli mamma. Det var en blandning mellan sorg och skam. Man förväntas ju vara lycklig när man blir mamma för första gången! Det är svårt att föreställa sig vad en grav sömnbrist är eller kan göra med en om man har aldrig fått uppleva det. För mig var det en väldigt otrevlig upplevelse.Tortyr Glädjeförstörare. Egentligen är jag inte rädd att bli mamma till två bebisar samtidigt utan min största rädsla har varit att åter behöva uppleva en grav sömnbrist med allt det för med sig. Jag hoppas verkligen att jag kan slappna av den här gången och verkligen sova när bebisarna sover. Att jag tar emot hjälp och litar på andra (jag har lite kontrollbehov ;) Funderar på att skaffa andningslarm också. Ja, hoppas helt enkelt att jag är klokare den här gången och tar vara på mina tidigare erfarenheter. Jag tror att många nya mammor känner igen sig i min beskrivning men inte alla pratar om det. Det är viktigt att söka hjälp när man inte orkar längre för både mammans och barnet/barnens skull. Nu är det morgongympa i magen och dags att gå upp och äta frukost. Önskar er en trevlig Valborg!

Den här dagen har varit super seg men rätt så skön ändå. Jag har mest vilat i soffan eller i sängen pga brist på energi. Hela familjen har varit hemma och tagit det väldigt lugnt. Vi hade besök också. Min makes syrra var här och vi gick genom lite saker inför tvillingarnas ankomst. Typ hur vi gör med Mia i olika situationer i fall tvillingarna vill ut tidigare än planerat. Det känns bra. Nu försöker jag att förbereda mig mentalt inför ännu en natt. Jag är väldigt trött trots all vila under dagen så kanske jag kommer att kunna sova djupt i ett par timmar i alla fall! Jag hoppas det. Tvillingarna verkar ha väldigt trångt där inne. När de vrider och vänder på sig så gör det faktiskt ont, men häftigt är det. Jag har två människor i min kropp! Ännu en dag har gått... En dag närmare den stora dagen. Djupa andetag, snart är det över.

Jag vill så himla gärna kunna sooooooovvvvaaaaaaa! Gjorde alla förberedelser som jag brukar göra innan jag lägger mig - tog en varm dusch så att hela kroppen slappnar av lite. Jag tog 2 Alvedon mot smärta i ryggen och bäckenet, Samarin för halsbränna, värmde min vetekudde för ryggen...Fast så fort jag la mig känner jag hur vissa små människor i min mage trycker mot min bröstkorg och det är så obehagligt, på gränsen till smärtsamt. Det går inte att medicinera bort. Små sötisar, vad gör ni mer er mamma. Jag kommer att bli helt mosad i huvudet av sömnbrist redan INNAN tvillingarna kommer. Just nu fattar jag inte hur jag kommer att fixa det här överhuvudtaget. Nätter är skitjobbiga, känner mig aldrig utvilad. Behövde bara klaga lite för att orka...Nya tag i morgon.