Mia and hubby are taking a walk and I am at home enjoying the silence. I just did some house work and now I am, as usually, lying on the left side and resting because my tummy gets so heavy. The twins are kicking and it just feels so awesome. I need these moments because most days I am still trying to fit it in my head that I am having twins and it frightens me a bit. How will I cope? Will I ever sleep again? How will our family dynamics change? So I am greatful for these moments when I can just throw all these questions behind me and enjoy here and now and just feel my twins kicking inside me like saying that it is going to be alright. I am home full time now, but my calender is quite full despite of that. Yesterday, after another car ride I realised that I now have to face my limitations and erase halv of the activities that I have planned. That's because I can't sit for too long and neither can I stand up for too long and I can forget about long walks. So that leaves me with going to places where I don't have to sit in the car for too long. There has to be a bed or a soffa where I can lie down ha ha and a short walking distance. So if you want to meet me you pretty much have to come to my place ;).

24 weeks and growing...

This is the stroller that I want for the twins - Emmaljunga Double Viking 735.

On Friday I get to pick up this breastfeeding pillow for twins. Only 1000 more things to buy ?

Min stora tjej sover middag just nu och jag passar på och skriver lite. I dag börjar vecka 24. Träffade en läkare på MVC i går som sa "Det är ingen snack om saken. Det är klart att du ska bli sjukskriven på heltid". Vilken lättnad. Nu får jag bara hoppas att Försäkringskassan inte börjar bråka. Trots att det är skönt att vara hemma med tanken på att jag behöver mycket vila, så går ju tiden också mycket långsammare. Jag börjar känna mig lite mer utvilad nu, men jag kan inte göra så mycket som jag vill då magen blir så tung vissa dagar att jag behöver lägga mig på sidan Flera gånger om dagen för att tyngdkänslan ska släppa. Det är obekvämaste just nu är att sitta och gå långa sträckor. Det som fungerar bäst är att ligga på ena sidan eller stå uppe. Jag vågade också väga mig i veckan och nu har jag gått upp 10 kg sedan jag blev gravid. Upptäckte också första bristningar på undersidan av magen. Så tråkigt. Med Mia hade jag så fin mage med bara två små bristningar men nu lär jag se ut som en sprucken tomat över hela magen efter att dessa två har växt färdigt. Det är att bara gilla läget antar jag. Jag har också börjat att få svårt med att stå emot lukten av jord, dammiga garage/källare. Ibland är det så illa att jag skulle vilja typ slicka golvet ha ha. Jösses vad sjukt det låter men läste att det är inte helt ovanligt och kallas på engelska för "pica". Kan tyda på brist på järn samt vitaminer och mineraler. Hoppas i allafall att det är övergående. Mina tvillingar verkar fortfarande vara nattmänniskor men sedan så överraskar de mig även mitt på dagen med kraftiga sparkar exempelvis mot min urinblåsa. Det blir intressant att se vad den här nya veckan har att erbjuda. Det som är bra nu är att skulle det hända någonting så är det förlossningen som gäller och inte gynakuten som tidigare. Hoppas dock att mina små vill vara kvar i magen ett bra tag till.

Vecka 24 börjar i dag.

Mia byggde en kojja.

Jag har gått runt och varit sugen på den här estniska vinegrettsalladen jättelänge. Hittade recept på nätet- lite kokande och hackande och salladen blev riktigt bra.

Trying hard to stay positive despite the growing discomfort all over my body. I honestly can't remember when I last had a good night sleep. It really feels now like it did with Mia close to the end of my pregnancy with her, but now I am only 23 weeks pregnant with the twins. I need to find out if it is possible to take some kind of milder sleeping pills because in this rate I will be burned out of pure exhaustion before the twins will be born. Tomorrow I will have a doctors appointment and hopefully I will get some help. I am so greatful for my babies, but this is harder than I imagined. I need to remind myself to take one day at the time. I have joined several twin groups on Facebook and I can see that only few have an easy twin pregnancy. The rest of us complain/seek advice about various pregnancy relaterad problems and encourage each other to hang in there. But hey, there are bigger problem out there right now- like Donalt Trump being a president of the United States and ruining milions of lives with his horrific new laws. I have always loved USA, but right now I am pretty happy that I live in Sweden where I can live truely free life.

My favorite breakfast right now.

First of all I want to say thank you to all of you who have told me during the couple of past weeks that they enjoy following my blogg. A Big Thank You and it's so cool to hear/read that :). Today I am entering week 23. What can I say - I ain't getting thinner. I crave sweets and it might be because I am sleeping really badly and need to compensate the lack of energy. The twins are quite wild in my belly and they usually have a party in there when I eat or try to sleep. Like my friend Helin said: it doesn't matter on which side you lie on, there is always someone who is not happy and let's you know that by kicking wildly. Lying on my back makes me dizzy. Talking about dizzy- I get little dizzy spells every now and then so I have to be careful and not stand up too quickly or sit in a funny way. On Monday I will find out from my doctor if I get to be at home full time now because of the contractions. My employer thinks it is a good idea and I couldn't agree more. I can't even imagine working up to 28 weeks as I originally planned. My "new job" will be going to all the midwife and doctors appointments plus ultrasound once a month to see how they grow. The new iron tabletts that I am eating are not much better than the ones I usually take. They do not help the food to reach from point A to B any smoother than Niferex tablets do. That's a bummer as I was hoping for less problems in that area with the new tablets. Today is one of those days I just need to survive because of the tiredness. Too bad Mia doesn't take regular naps anymore. Otherwise we would be sleeping right now (she is home from daycare because she slept bad last night). Ok, I better stop now cause I can hardly keep my eyes open. Take care everyone!

Jag har alltid haft problem med huden - började få finnar i ansiktet redan i lågstadiet och det fortsatte hela tonåren. Jag hoppades ju naivt på att finnar hör bara till tonåren och sedan försvinner dem när man blir vuxen men så blev inte fallet med mig. Som vuxen har jag haft en lindrig acne. Tidvis har huden sett riktigt bra ut bara för att få värsta finnattacken igen. Jag minns att min hud var som värst när jag var au pair i USA (jag var mellan 19-21 år). Min kropp kunde inte riktigt hantera mina ändrade matvanor samt alla tillsatser och kemikalier i maten så nu var inte acne bara i ansiktet utan också på halsen, axlar, ryggen. Efter jag hade flyttat hem till Estland igen och började äta "normal" mat blev huden mycket bättre. Jag har förstått att en del av mina hudproblem har med kosten att göra men den största boven är nog en hormonell obalans i kroppen. Det som har hjälpt min hud genom åren är att äta P-piller. Det var dock någonting jag slutade snabbt med då jag har flera nära släktingar som har fått blodpropp och jag ville inte ta den risken. Även Proactive serie hjälpte bra när jag använde den i första omgången men jag såg ingen större skillnad ett par år senare när jag provade Proactive på nytt. Har provat även andra produkter men aldrig blivit "botad". Att gå på regelbundna ansiktsbehandlingar har inte varit något alternativt då det är för dyrt. Min första graviditet var också bra för huden och även början av min andra graviditet MEN sedan ett par veckor tillbaka har jag fått återigen stora problem med huden i ansiktet och på halsen- jag minns inte när min hud var så dålig senast! (Det var nog i USA 2002-2003). Hela ansiktet och halsen är täckt med små finnar. Bara typ näsan är slät och resten av huden är småknottrig. Skitjobbigt och inte särskilt vackert! Jag försöker att klura ut om det har med det att göra att jag var i USA igen och kosten där är annorlunda men när jag tänkte efter började jag ju bli "knottrig" redan innan vi åkte iväg. Eller är det gravidhormoner som ställer till det? I morgon åker jag till Täby C och försöker att hitta bra hudvårdsprodukter och hoppas att dessa kan lindra besvären. Annars får jag "spackla" mig med smink tills hormonerna lägger sig tillrätta igen. Sannolikheten är stor att även som 80-åring kommer jag gå runt med tonårsfinnar men tack vare min feta hudtyp slipper jag kanske massa rynkor istället. Någon rättvisa får det väl vara ;).

Med massa smink är det inte så farligt men börjar man titta närmare så...

I dag har jag saknat Orlando litegrann, speciellt våra mysstunder vid den härliga poolen.

För att hålla oss sysselsatta och vakna åkte vi till Ekebyholms kyrkan. Vi försov oss och hann inte till barnsabbatskolan. Istället blev det gudstjänst och efterföljande knytlunch med massa god vegetarisk mat. Därefter spenderade vi en trevlig eftermiddag/kväll hos våra vänner i Knivsta. Toppendag! På bilden ovan undrar Mia om jag tar kort på henne eller på mig själv ;).

I have now entered week 22 of my pregnancy with the twins. Today I had a routine check-up at my midwife and everything looked fine. We listened to their heartbeats and measured my blodpreassure. My midwife told me that even though I am not 22 full weeks yet my belly is the size of about 30 weeks. I agree with her. I also got a free package of iron supplement to try out. It's suppose to be "kinder" for the stomach and is called Sideral Forte. It also contains vitamin C that helps the body to take up iron better. This week I have started to feel more stronger kicks from the twins. What an incredible feeling! My biggest problem right now is contractions. I get them all the time and they only go away when I lie down and rest. I will have a doctors appointment at the beginning of February to asses if I already need to go on a sickleave or not because contractions can lead to premature birth of the twins and I really don't want that. From week 23 I will be going to my midwife every second week - what a difference compare to a single pregnancy.

21+1 weeks huge

Waiting for my midwife's appointment.

"Some" clothes for the twins ?

Jag är väldigt tacksam för dessa två veckor i Orlando. Det var skönt att ha en helt annan, mer avslappnad vardag, tillsammans med familjen. Inga måsten. Inte bråttom någonstans. Bara vara och göra det vi ville. Vi bodde på ett jättebra hotell och fick även träffade ett par vänner som körde hela vägen till Orlando för att träffa oss. Så underbart och tack ska ni ha. Mia har också börjat prata lite engelska, men det mesta är mer att hon försöker imitera det engelska språket. Riktigt roligt att lyssna på. Jag måste återigen säga att jag gillar amerikaner - jag uppskattar deras vänlighet och att de är så avslappnade samt inte snåla med att säga någonting positivt till en. Jag har fått höra allting från att jag har fina tänder, fin mage, fina skor, en fin klänning och en söt dotter :). Har fått massor av lyckönskningar med graviditeten av helt främmande människor. Det är så kul att höra positiva saker och jag hoppas att det har smittat av sig. Den här gången kom jag också i kontakt med amerikansk sjukvård och jag tar med mig bara positiva minnen. Antibiotikan som jag fick utskrivet verkar att ha botat min bihåleinflammation och jag hoppas att flyget hem går smärtfritt (både fysiskt och psykiskt). Vi har också under resan fyllt på med kläder till oss själva och barnen. Vi är nog lite shoppinggalna. Jag är extra glad över mina två nya väskor. Vi har fått sola och bada men i alla fall i mitt fall är jag långt från solbränd. Måste grilla mig länge för att få lite färg och det har jag i nuläget inte riktigt ork med. Däremot har Mia äntligen fått lite färg. Efter en tuff sommar med en svår hudsjukdom och solrestriktioner kunde hon äntligen släppa loss som vilket barn som helst. Och OM hon älskar vatten! Hon är som en liten fisk och jag ser hur hon njuter av att bada. Oftast måste jag typ dra ut henne från vatten för att hon skulle kunna stanna där hela dagen. Det är i alla fall jätteroligt att se henne så glad och nöjd. Just nu sitter jag på hotellets altan, i en gungstol, och försöker att ta in alla ljud och dofter. Det är kväll, gräshopparna sjunger för fullt och musiken från högtalaren spelar lagom högt. Det är kväll och jag har en sommarklänning på mig. Tvillingarna boxar för fullt i magen just nu och allting är så bra. Jag tar med den här känslan när vi åker hem i övermorgon för att få styrka i småbarns vardagen som väntar på oss hemma i Sverige. Snart blir det vår och sommar där med.

Den tomma gungstolen mittemot mig.

I dag fick jag äntligen äta cheese cake på Cheesecake Factory. Liks gott som jag kommer ihåg den.

Finbesök från Naples

Disney Springs

Not many days left now. On Wednesday we will head home again. I am not looking forward to that. I love Florida and the weather here is so great. I wish we could have stayed for a whole month like the last time we were here. It's extra sad to go home this time because we might not come back for many years as it would be too difficult to travel with 3 kids. From now on it will be those all-inclusive places with Kids Club. When we come back I have to keep myself busy with "nesting" before the twins will arrive. We haven't bought much stuff for them yet so I am starting to feel that I need to start preparing better. Twins tend to be born early so it's not likely that I have 19 weeks left. Besides it is getting harder to move around and lift things as I get contractions so easily.

Can't get enough of this!

I live this little girl to the moon and back.