Det är över nu. Vi ligger nedbäddade i min svägerskans sköna sängar i Åkersberga och försöker att varva ner efter dagens känslostorm i samband med flytten. I morgon kommer R att åka tillbaks till det tomma huset på morgonen och lämna nycklarna till de nya ägarna medan jag, Ludwig och Mia flyger till Estland (om jag lyckas att ordna provisoriska pass till Mia och Ludwig). Sofia är redan hos farmor och farfar i Örebro och av alla bilder och sms jag har fått att bedöma njuter hon för fullt av att bli bortskämd av sina farföräldrar. Men jo, själva sista dagen i huset var inte helt lätt. Jag började packa direkt efter frukosten och höll på tills det var dags att hämta barnen på eftermiddagen. När jag hämtade Ludwig från förskolan ropade han över hela gården att han ska flytta i dag och vinkade glatt hejdå till alla fröken och kompisar. Han har nog svårt att greppa det hela tror jag he he. Flyttbilen var 1,5 h försenad så det var också en del dödtid i ett ekande hus med nedmonterade sängar och bord. När de väl kom så var jag så uttråkad att jag sa till min man att nu får vi också bära ut lite grejer så vi kommer i väg någon gång. Flyttgubbarna var lite förvånade men sa inte direkt nej. Jag hann också ordna med att slänga gamla och trasiga grejer genom Tiptapp och R beställde käk via Uber eats. Det blev supergod pizza från CG streetfood. Och sedan min fina Mia? När jag hämtade hem henne från hennes kompis I började hon storgråta i bilen. Hon ville minsann inte alls flytta och kände en stark separationsångest från sina kompisar. Hon menade att det enda hon vill ha är sina kompisar och hon tycker att det är läskigt att börja i en ny skola. Alltså, mitt hjärta brast och det slutade med att vi grät tillsammans. Jag började ju gråta för att hon var så ledsen. Jag var liksom inte beredd för det då hon har varit så stark och positiv under hela processen. Vi kramades hårt och jag försökte få henne att se det positiva i det hela. Hon fick också tröstande kramar från sin pappa (och jag med) och efter en stund var det bra igen. Hon och Ludwig busade ute, hjälpte flyttgubbarna och charmade killarna från Tiptapp som hämtade vår flyttskräp genom att hjälpa de att bära på saker. Så ja, kära Täby, kära Stockholm; tack för alla dessa fina år. Ny börjar ett nytt kapitel i våra liv.

Hejdå huset?

Efter de nya ägarna är klara med huset kommer vi nog inte känna igen den he he.

Min fina och kärleksfulla Mia gjorde det här för mig på Fritids.

Helt färdig efter alla flyttbestyr.