Just nu sitter jag på flyget på väg hem till Sverige. Skriver för att tänka på annat än min flygrädsla. Det är någon på flyget som luktar starkt av svett och vitlök och jag är på gränsen till illamående. Ingen vidare kombo. Jag tycker att det är lika jobbigt varje gång att lämna Estland. Jag brukar känna mig nere i några dagar och sedan tar vardagen över och då har man inte tid att känna så mycket. Vi som har fler än ett hemland kommer alltid att ha hjärtat splittrat mellan två olika ställen. Resan har gått hur bra som helst. Jag var så nervös över restriktionerna men det var faktiskt inga problem. Jag reste till Estland som en svensk medborgare och tog med mig min vaccinationsintyg som faktiskt ingen efterfrågade. Jag fyllde i en e-hälsodeklaration innan resan där jag noterade att jag är vaccinerad mot covid-19. Detta gjorde att den 10-dagars karantänen gällde inte mig. Det som var viktigt i Estland var att munskydd skulle vara på i alla offentliga miljöer och jag måste säga att alla som jag såg (förutom min första taxichaufför som berättade att han inte trodde att det var så allvarligt med Covid19) hade munskydd på sig oavsett om man var ung eller gammal. Alltså följsamheten var fantastiskt. Min resa började i Tallinn där jag fick träffa mina syskon och min pappa. Därefter åkte jag till Kunda där jag kunde spendera tid med min mamma och mormor (hon fyller 86 i sommar). Jag njöt av massa estniska maträtter och åt nog alldeles för mycket av det jag inte borde äta men jag hade inte varit i Estland på nästan två år. Jag får skärpa mig hemma i Sverige. På väg hem behövde jag inte covidtesta mig innan resan då jag är svensk medborgare, men efter att jag har kommit hem ska jag stanna hemma i en vecka och testa mig på dag 5. Jag kommer att passa på att packa inför flytten och ha några jobbintervjuer via Skype. Det blir bra för att efter karantänveckan kommer jag jobba rätt intensivt på Svalnäs fram till 30/6 och efter det börjar ett nytt kapitel för mig och min familj i Örebro.

Min pappa Heiki och jag hemma hos min syster.

Så här kan man också posera för en gruppbild he he.

Min pappa med min syster Kristel.

Min mamma på sitt jobb på Kunda Tsemendimuuseum.

Mammisen och jag.

Min mormor Augusta fyller 86 år i augusti.

Hemma hos mormor i Kunda.

Hejdå kära Estland för den här gången.

Som några av er såg på IG så har vi köpt ett hus! Vårt nya hem blir i Adolfsberg i Örebro. Det är ett kedjehus på ca 146 kvm plus 13 kvm biyta. Vår lilla trädgård blir ca 330 kvm. Alltså, själva huset är kanske likt det vi har i dag i Täby, men trädgården blir betydligt mindre. Huset ligger i ett område som kryllar av barn och det finns ett stort innergård utan biltrafik där barnen kan leka fritt. Det finns bokstavligen en lekplats några steg från huset. Skolan och förskolan ligger ca 700 meter bort så Mia kan äntligen gå själv till och från skolan (hon har drömt om det länge). Roberts jobb kommer att vara ca 10 minuters bilfärd från Adolfsberg och jag har kanske ett jobb på gång in i stan (ca 20 minuter att cykla). Farmor och farfar kommer att vara endast 20 minuters bilfärd borta. I teorin låter det iaf att livet kommer att bli enklare och för barnens del även roligare då det finns många potentiella lekkompisar. Planen är att efter ett par år flytta till något större, men vi börjar där iaf. Nu behövde vi bara göra det bästa av bostadsmarknadens situation och brist på hus. Huset är tyvärr ett renoveringsobjekt på insidan, men det är vi ju vana vid he he. Vi flyttar från Täby någon gång innan 1/7 men inflytten är först 4/8. Vi får se vart vi ska vara under juli månaden. Jag kommer definitivt att sakna allt det jag har byggt upp här i Stockholm - mina vänner, mitt jobb, närheten till flygplatsen och hamnen med mera. Tack och lov är Örebro inte så långt från Stockholm så jag lär hälsa på när längtan blir för stor.

En gammal bild på huset jag hittade på nätet. Då huset marknadsfördes som ?kommande försäljning? så fanns det bara bilder från utsidan.

Allting ska moderniseras eller fräschas upp.

Också en bild från nätet. Måste väl vara från den gången huset såldes sist.

Bilden från visningen.

Innergården.

We were thiiiiiiis close bying a house last weekend, but we lost the deal as we couldn?t come to sign the papers right a way so the owners chose those who had the highest bid after us. So freaking frustrating! So now we are on the road again and looking for more houses. All that is out there (at Adolfsberg) are old houses that need renovating from ?top to bottom?. None of the houses we have seen has ticked all the boxes so we are finding us in a situation where we just need to settle and make the best of it until we hopefully find a better house in the future. We could buy a fantastic new house at Kumla, but according to my husband it is not a very safe area, but houses ARE gorgeous. Right now we are on our way back home to Stockholm. We might make an offer on one of the houses that we looked at today but that depends on how crazy the bidding will be. When we get home it?s time for me to pack as i am traveling to Estonia tomorrow! It has almost been 2 years since i was there last time. I get to travel without my kids (thanks R) and will be away for 4 days. But i won?t believe it until i actually get there because all the covid stuff can mess up my plans. Let?s see How it goes. Fingers crossed!

Not a dream house, but a good first house maybe? A fantastic area for kids (Adolfsberg)

A playground just outside the house.

We even had time to eat a sushi buffé at an empty lunch restaurant.

My little guy needs at least 10 stuffed animals to be able to fall asleep.

Hej! Det var länge sedan jag bloggade sist. Kände ett behov att börja skriva igen nu när så mycket håller på att förändras i mitt liv. Efter vad som känns som 100 år i Stockholm håller vi på att flytta till Örebro! Många utav er har frågat mig ? Men VARFÖR Örebro????. Jo, det är för att min man har länge tjatat om att flytta dit men tidigare har inte jag varit redo. Det krävdes en pandemi för att jag skulle ändra mig. Tänker framförallt på det som är viktigt för barnen. Delvis för att kunna bo nära farmor och farfar som bor också i Örebro trakter och delvis för att kunna ha möjlighet att leva och bo i ett område där allting finns nära och där det finns massor med lekkompisar för våra barn. Självklart hade vi gärna velat att hitta ett nytt hus i Täby men bostadsmarknaden är skjutit upp i rymden så det är helt enkelt en omöjlighet. Helt härligt är jag livrädd för hur allting kommer att gå men saker och ting brukar ju lösa sig så jag försöker att tänka positivt. Till saken hör dock att vi har FORTFARANDE inte hittat ett nytt hem och vi måste flytta ut innan 1/7. Det finns väldigt få passande hus på bostadsmarknaden i det området vi vill bo i ( (Adolfsberg) och det lilla som finns försvinner innan visningar eller hamnar i helt orimlig prisnivå i förhållande till kvalité och skicket på huset. Vi är inställda på att ev mellanlanda i ett radhus eller lägenhet (men helst inte) och vänta ut tills priserna går ner lite. Flytten innebär också att jag måste hitta ett nytt jobb. Jag har verkligen njutit av att jobba som timmis men måste nog lägga detta på hyllan ett tag tills jag har etablerat mig i Örebro. Nästa vecka har jag två jobbintervjuer via Skype så håll tummarna. R har redan hittat ett nytt jobb så det är ju iaf bra. Ha en fin lördag och kul att du tittade förbi ?.

Ännu en helg hos farmor och farfar för att åka på husvisningar på söndag.

Kommer att sakna alla mina fantastiska kollegor på Svalnäs :(.

Packa, packa, packa...

Mia är redan 8 år gammal!

Ludwig och Sofia fyller 4 år i maj.