Jag vill så himla gärna kunna sooooooovvvvaaaaaaa! Gjorde alla förberedelser som jag brukar göra innan jag lägger mig - tog en varm dusch så att hela kroppen slappnar av lite. Jag tog 2 Alvedon mot smärta i ryggen och bäckenet, Samarin för halsbränna, värmde min vetekudde för ryggen...Fast så fort jag la mig känner jag hur vissa små människor i min mage trycker mot min bröstkorg och det är så obehagligt, på gränsen till smärtsamt. Det går inte att medicinera bort. Små sötisar, vad gör ni mer er mamma. Jag kommer att bli helt mosad i huvudet av sömnbrist redan INNAN tvillingarna kommer. Just nu fattar jag inte hur jag kommer att fixa det här överhuvudtaget. Nätter är skitjobbiga, känner mig aldrig utvilad. Behövde bara klaga lite för att orka...Nya tag i morgon.

Då ska jag försöka skriva lite med mina bortdomnade fingrar. En märklig känsla måste jag säga! Veckans besök till barnmorskan i torsdags gick bra. Blodtrycket var bättre än när jag var på Förlossningen i helgen och magen växer på bra. Har nu SF mått på 42 cm. Vill inte ens veta hur många veckor det vore med ett barn. Det märks också att magen växer ordentligt då hudbristningarna sprider sig uppåt på magen och det är tungt som sjutton, speciellt mot slutet av dagen. Tydligen har vår lilla pojke som kallas för tvilling 1 fixerat huvudet så det måste ju bidra till tyngdkänslan med. Min barnmorska påminde mig återigen att jag ska vara stolt över min kropp då den har skött sig riktigt bra med tanken på vilken börda den bär på. Alltså att jag har hittills sluppit komplikationer och bara haft de klassiska gravidsymptomen.Vi får väl hoppas att det förblir så resten sv graviditeten! Jag har också varit hos Specialist mödravårdscentralen på DS och fick träffa en riktigt bra läkare som lyssnade på mig och var så fin i sitt bemötande. Jag blev nästan berörd till tårar. Hon bokade in mig på ett planerat kejsarsnitt och jag känner mig lugn och nöjd. Helt otroligt att denna långa och tunga resan är snart över och att vi får träffa våra älskade bebisar. Jag längtar med hela min kropp och själ! Ja, det har varit stundtals väldigt jobbigt och det blir jobbigare med varje dag som passerar men det är att bara kämpa vidare. Nu är målet så nära! Vi har bestämt oss att inte avslöja datumet för kejsarsnitt. Ni får veta det den dagen det händer. Det blir mer spännande så, va?! Närmaste familjen får veta det såklart då någon måste ju passa Mia när vi är på sjukhuset. Med det sagt är det inte förbjudet att gissa ett datum men jag ska varken säga bu eller bä! Så nedräkningen har börjat! Jag är så redo! Välkommen vecka 36. Var snäll mot den här ömma snart trebarnsmorsan och passera fort! Det jag har att se fram emot den här kommande veckan är det sista tillväxtultraljudet samt det sista besöket till barnmorskan (som är planerat i alla fall). Det som återstår sedan är inskrivning på avdelning 17 ca en vecka tidigare och därefter är det dags!

Den stolta blivande storasystern myser med min stora mage. Hon har också blivit väldigt nyfiken på att hur bebisarna blir till. Oh boy, redan!

Fram till ca kl 15-16 orkar jag på något sätt bära på den här kulan (med många vilopauser) men därefter är det mest sängläge som gäller. Benen vill liksom inte bära längre.

Bättre sent än aldrig - har börjat göra matlådor som är bra att ha i frysen efter bebisarna har kommit. I går blev det Korean beef. Supergott! I dag blir det kyckling med ugnsrostade grönsaker.

Det är helt underbart med städhjälp, speciellt när städerskan gör ett riktigt bra jobb. Det hjälper mig att slappna av och fokusera på annat. Typ att vila och ta det lugnt vilket jag är inte så bra på.

Mina annars smala fingrar har blivit som små prinskorvar. Jag måste säga till på sjukhuset att i nuläget går det varken att mäta blodtryck eller sätta PVK i den handen...