I går eftermiddag blev det ett sväng till förlossningen pga jobbiga sammandragningar. Ni vet, hellre en gång för mycket än för lite. Först blev jag undersökt av en barnmorska. Hon kollade CTG-kurvan, mitt blodtryck och jag fick lämna ett urinprov. CTG-kurvan såg bra ut och bebisarna mådde prima. Vilken lättnad! Jag hade +2 i vitablodkroppar i urinen och blodtrycket var högre än vanligt, men inte någon jättestor skillnad till vad jag brukar ha. Sedan var det dags att vänta på läkaren. Jag tror att jag väntade i ca 2 timmar i väntrummet. Ja, trots att jag var den enda patienten i väntrummet under hela den tiden jag var på förlossningen (mellan 15:30-19:30) fick jag vänta så länge. Det får mig ju förstå hur mycket alla har att göra hela tiden och dessutom var det en söndag. Till slut fick jag träffa läkaren och han gav mig också ett lugnande besked. Det är tydligen vanligt att gravida kvinnor har vita blodkroppar i urinen pga hormoner och flytningar, så länge man har inga anda symptom på urinvägsinfektion. Blodtrycket nämnde han ens inte. Jag tror att det var inte korrekt värde i alla fall då den togs när jag var halvliggandes på britsen i en väldigt obekväm ställning. Det är inte skönt att ligga någonstans som höggravid. VUL visade inte heller att det var någon förlossning på G. Så egentligen såg allting bra ut och jag fick åka hem med rådet att vila. Det var skönt att höra att alla tre mår bra och nu kan jag lugna mig och inse att sammandragningar är någonting jag måste leva med tills bebisarna är ute. En barnmorska sa så bra att min kropp tror att den är fullgången för länge sedan vilket leder till fler sammandragningar. Dessutom är ju min mage stor (typ i 10:e månaden ha ha) och det är två stycken där inne så sammandragningar får man räkna med. Själv hade jag hoppats på att kanske få medicin utskrivet mot sammandragningarna för att inte behöva ligga i sängen hela tiden, men det blev inte aktuellt. I stora hela är jag nöjd med besöket till förlossningen. Önskar två saker: att det fanns möjlighet att köpa mat under tiden man väntar (jag borde ha tagit med en smörgås eller någonting, men kom på det för sent) samt att det fanns möjlighet för en höggravid att lägga sig någonstans i väntan på läkaren. Det var rätt så jobbigt att sitta så länge med min stora mage, men just när jag var på väg att ge upp fick jag träffa läkaren. Jag tyckte också att alla som jag fick träffa var trevliga och gjorde ett bra jobb.

Det var inte helt lätt att hitta hjärtljuden på två bebisar, men till slut fick vi till det.

Nu gör min mobilkamera magen lite större ön den är i verkligheten, men kanske inget konstigt att jag har så många sammandragningar...