Hunger, många känslor, trötthet och växande mage är veckans ledord. Hunger: jag är jämt hungrig. Väldigt sugen på färsk gurka och sötsaker. Konstigt. Men ät då! säger du. Fast vad händer när man äter för mycket och rör på sig minimalt på grund av foglossning, trötthet och känslan av att ryggen går av? Ja just det, du gissade rätt, man blir ännu fetare vilket leder till att alla krämpor blir ännu värre. En ond cirkel. Don't worry, jag svälter mig inte. Jag har inte karaktär för det, men när jag väl äter så är det alltid med skuldkänslor. Bon appetit! Känslor: Gravidhormoner gör mig känsliga och nära till gråt. Eller till en kärring med kort stubin. Fråga min man. Dessutom börjar jag bli orolig inför förlossningen. Jag har kommit fram till att jag vill ha planerad kejsarsnitt. Sjukvården försöker dock övertyga mig att gå emot mina egna önskemål och föda naturligt. Den här gången sätter jag ner foten. Jag mådde rent ut sagt skit efter min första förlossning och jag känner mig färdig med den biten. Nu, för min och mina barns välbefinnandets skull vill jag se om kejsarsnitt fungerar bättre för mig. Det kan ju i alla fall inte bli värre än det blev med dottern. Egentligen väljer jag mellan pest eller kolera, men jag har provat pest och kanske är kolera bättre! Trötthet: Nu vet jag hur min mormor som är över 80 år känner sig. Jag behöver också sova/vila 2-4 gånger per dag. Nätterna är alldeles för långa utan ordentlig sömn. Det som finns på menyn är: ryggvärk, ömmande höfter, halsbränna, slagsmål i magen, insomnia, en mikroblåsa som behöver tömmas stup i kvarten. Ibland blir jag överraskad med någonting helt nytt. I natt var det pulserande smärta i ländryggen. Det är aldrig tråkigt här! Växande mage: Nu är min mage så stor att det har blivit svårt att köra bil. Jag känner mig verkligen som en flodhäst med kläder och smink som försöker att passa in i folkmängden, men egentligen ser jag ut som jag har rymt från cirkus. Men nu så är jag i vecka 30 och BB-väskan är nästan packad för säkerhets skull. Enligt läkaren som jag träffade i måndags ska tvillingarna senast ut i vecka 38 (halleluja!). Så håll ut med min gnäll tills dess kära läsare. Snart är dom här och då blir det bara dans på rosor (ha ha). Längtar efter mina små guldklimpar även om de får sin mamma att må som en hundraåring :).

Jag har "överlevt" ännu en natt...

Massor med smink och ett leende fixar det mesta. Här är min dunderkula i vecka 30 (29+0).

Humöret svänger...

Quality time with my princess.