Ryggvärk och halsbränna håller mig vaken just nu. Karpaltunnelsyndromet gör händerna svaga, men jag skriver lite i taget innan det börjar göra ont eller att fingrarna domnar bort. Det har varit en annorlunda Påsk. Vi har varit hemma och inte orkat fira så mycket. Vi fick besök av två av mina vänner vilket gjorde att det var trevligt ändå. Jag har också fått problem med kraftigare sammandragningar vid aktivitet. Skönt att i morgon är allting öppet som vanligt igen och jag kan prata med min barnmorska och rådgöra lite. Fortsätter det så här då börjar ju sofflivet på riktigt eller så blir det barn snart. Fast jag hatar att ligga på soffan och inte göra någonting vettigt plus att jag får ju ännu mer ont i ryggen av att ligga på soffan/i sängen så mycket. Just nu känns även tanken på att ta dottern till förskolan överväldigande då varje steg och ansträngning ger en kraftig tryck neråt. Jag sätter ingen press på mig själv - orkar jag inte ta henne till förskolan så får vi gosa hemma för att det är inte så länge till det är bara vi tre. Jag har för säkerhets skull fortsatt att packa BB-väskan, men hoppas såklart att det dröjer 2-3 veckor till innan jag behöver den. Jag börjar se ljuset i slutet av tunneln. På torsdag börjar vecka 35 och tvillingarna kan komma när som helst. Snart är det över och jag får se vad det är för små liv som jag har burit i min mage.

Senaste två dagar har jag haft många sammandragningar så fort jag gör någonting annat än ligger ner. Mina sammandragningar gör inte direkt ont men magen blir stenhård och trycket neråt blir riktigt obehagligt. Dessutom har jag haft lite ont i ländryggen som inte försvinner i vila. Jag ringde till förlossningen för säkerhets skull och vi kom fram att det måste ha varit sådana Braxton hicks "övnings sammandragningar" eller förvärkar. Skulle det inte bli bättre i vila var jag välkommen in för en kontroll. Jag velade fram och tillbaka och eftersom sammandragningar var mer obehagliga än smärtsamma så bestämde jag att avvakta lite. Dock känner jag att i dag vill jag åka in och kolla att allting är okej då sammandragningarna fortsätter och det är bättre att vara på den säkra sidan. Efter lite frukost och dusch ska jag ringa och höra vad de säger. Har också bestämt mig att nu är det färdigt med vattengympan då jag kan inte göra någonting utan att sammandragningarna sätter igång. Nu blir det soffa, Netflix och det som går att göra sittandes. Dagens utflykter blir med bilen till förskolan, men bara de dagar det inte snöar. Så konstigt att Sverige kräver sommardäck 15/4 även om det är rätt så säkert att det kan snöa hela vägen till maj. Jag tror inte att det blir några bebisar än och jag hoppas också att det blir inte än då jag är bara i vecka 33+4. Även om det är jobbigt får de gärna stanna i magen minst 2-3 veckor till!

Ännu en bild som demonstrerar känslan av att vara gravid med tvillingar he he

Baka baka liten kaka...

Ovanligt kallt i år. Tur att det kommer lite sol då och då som inte värmer särskilt mycket men gör mig lite gladare :)

Jag har flyttat tillbaka från soffan till gästrummet och har börjat sova mycket bättre igen (bli inte lurad nu, mycket bättre, men fortfarande inte bra). När jag sov på soffan så kunde jag kissa upp till 5 gånger per natt, men när jag sover nere i gästrummet (eller jag borde kanske säga i förrådet då rummet är fullt med bebisgrejer) så blir det bara två gånger per natt. Kanske kroppen vet att för att gå till toaletten måste jag ta trappor och det är inte så populärt just nu eller så sover jag något djupare och känner inte av kissnödigheten. Varför jag sov en period på soffan i vardagsrummet var för att jag upplevde att min rygg mådde bättre då soffan är inte supermjuk. Till slut blev jag less på att delvis bädda soffan varje kväll och plocka undan varje morgon och delvis för att vår morgonpigga Mia kom då alltid till mig då och förståd inte konceptet att "mamma behöver sova lite till". Sängen i gästrummet har levererat och sömnen har blivit lite bättre. Dessutom får jag sova längre på morgonen. Det vill säga att jag går upp runt 8 istället av 6. Jag skulle gärna vilja sova längre, men vid det laget är kroppen så öm och det värker överallt så det är skönast att gå upp. Bebisarna i magen märker när jag börjar vakna på morgonen och sätter också i gång med lite sparkar och "vem kan stretcha mammas mage mest" aktiviteter. Det är rätt så mysigt trots att det gör lite ont ibland. Jag hoppas nu att jag kan sova lite bättre ett tag framöver då jag blir lite deppig och har nära till gråt av sömnbristen. Jag vill inte gå in i trebarnsmorsans liv med dessa känslor. Klockan är 8 och magen kurrar rejält. Dags att äta! Ha en fortsatt trevlig Påsk!

Trots att jag var trött som en sengångare i går blev jag genast piggare när våra goda vänner kom över för lite Påskmys. Vi hade så trevligt och dagen bara flög förbi. Tack ännu en gång Kristina och pojkarna!

Glass, strössel och jordgubbar är aldrig fel :)

Vi har varit hos ögonläkaren igen med Mia och hon behöver tydligen starkare glasögon samt fortsätta att lappträna sitt högra öga 4 dagar i veckan ca 4-5 h per dygn.

I am 33 full weeks pregnant. Today starts week 34. My belly just keeps on growing in every direction and I am in really big discomfort. I am also unusually tired and thats really annoying because time doesn't exactly fly by when one is laying on the couch the whole day. Fighting on though! My SF measure is now 40 cm. I am sure it is about 46-47 weeks with one child. Gosh! My midwife appointments are usually quite short because everything looks fine so far. My blood sugar was 4,4 mmol/ml, Hb 114 and my blood pressure was 105/65. I had gained two kilos since the last appointment. Hope it is mostly fluids. I really like my midwife. She is so kind. She is easy to talk to and we laugh a lot. When I go home from my appointments with her I feel uplifted. I have really needed such a person during this pregnancy :). We finally bought a twin pram! Bugaboo Donkey Duo Twin from 2015. Even though it's second hand it is in really good shape and came with lot's of extra stuff. Can't wait to start using it! Even though it is harder and harder I try to keep myself busy. I have ordered lots of baby things online and now I am busy washing them (pillows, blankets, pillow covers etc) and I even bought an electrical breast pump for myself because I will need help with feedings this time around. I have fixed one of the cribs for the twins which they can share the first three months and now I need to assamble Mias old changing table. It is quite large so I think I can have the twins on the changing table at the same time the first couple of months. We were also at K-rauta today because coming fall the renovation of the bathroom downstairs will begin. I am so excited because that means we will have an extra room after the renovation is done (long story).I was totally exhausted after the trip so I have been on the couch rest of the day with zero energy. I can't wait untill the 25th of April because this is when I should get a date for my planned C-section. I need to hear that "the end is near"! Happy Easter!

Huge and exhausted. Not a good combination.

Our twin pram!

Mia is preping the vrib for her siblings.

Waiting for their new owners.

I am so greatful for all the friends who come to visit me!

Jag är dödstrött men har svårt att sova. Flera olika saker har fått mig att gråta i dag. Så många dåliga nyheter och känslor att man nästan orkar inte med. Jag tänker på de som avled och blev skadade i samband med terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. Jag tänker på deras anhöriga. Det är svårt att förstå att terrorismen har nått vår annars så trygga Sverige. Att vi kan inte längre känna oss säkra...ingenstans. Jag tänker på min familj, på mina barn. Kommer jag behöva vara orolig nu varje gång någon av de måste åka in i stan? Vågar jag själv göra det? Hjärtat värker. Den här dagen vill man bara glömma. Inte bara pga terrordådet. Men jag ska inte gå mer in på detalj just nu. I morgon måste det bli en bättre dag för att då fyller mitt lilla hjärta hela 4 år! Oj vad hon har längtat! Åh vad jag älskar henne!

Det var ju inte alls länge sedan hon fyllde 1 år. I morgon blir hon fyra år. Tiden går för fort.

Någonting som är viktigt under graviditeten är att hålla koll på fosterrörelser. Jag måste känna tvillingarna varje dag från en viss graviditetsvecka. Ibland har jag så fullt upp att jag tänker inte på det, men när jag har lugnare dagar har jag mycket tid att "känna efter". Mina tvillingar är rätt så livliga och jag känner de varje dag trots att jag har moderkakorna i framväggen. Det jag har märkt är att de vaknar varje gång när jag äter.Även när jag sitter för länge börjas det sparkas där inne. De föredrar klart att jag ligger på vänstra sidan för att lägger jag mig på högra sidan kan jag räkna med starka sparkar. Eftersom jag vaknar 3-5 gånger per natt känner jag tvillingarna även på natten. Tidigt på morgonkvisten sträcket de ibland på sig och det är både en superhärlig och lite obehaglig känsla och ibland gör det rätt så ont! Det som är konsten med tvillingar är att försöka skilja på tvilling 1 och tvilling 2 rörelser. Tvilling 1 ligger närmast "utgången" och honom brukar jag känna mindre utav. Tvilling 2 ligger högt upp på tvären och henne känner jag mest. Men vissa dagar är båda riktigt lugna och det är då oron kickar in. Många gånger har jag varit nära att ringa till förlossningen men i sista minuten har de kommit igång igen. I dag fick jag se mina små på tillväxtultraljudet igen. De är dock så pass stora nu att jag tyckte att det var en enda röra av kroppsdelar och jag är inte alls längre säker på om jag vet vem som är vem där inne. Stackars barnmorska fick jobba ordentligt då tvillingarna log lite kors och tvärs över hela magen. Beundransvärt att den röran gick både att undersöka och mäta. Tvillingarna verkar må bra i magen och växer som de ska. Tjejen är något mindre och väger 1851 g och killen något större än förväntat och väger 2048 g. Nästa ultraljud blir i början på maj. Det känns väldigt långt borta. Lite historier också: I går var jag och hämtade Mia från förskolan. Jag råkade hämta henne när alla barn klädde på sig för att gå ut och leka. Det första jag hör är från en liten kille att : "Du har en bebis i magen". "Jag har till och med två bebisar i magen" svarar jag. Ett annat barn tillägger: "Men då får man inte dricka vin". "Nej, det borde man verkligen låta bli" svarade jag. En liten tjej tillägger: "Det ser ut som du har en boll under tröjan!". "Ja, ha ha, och min mage kommer att bli ännu större" säger jag. Då frågar en liten kille: "Får jag känna på din mage" och jag sa att det var okej. Innan jag hann reagera var det 10+ barn vid min mage och kände och klappade på den. Min mage är en ständig fascination vart än jag går ha ha. I går kväll bad jag min man att hjälpa mig att smörja in mina underben. Han börjar smörja mina ben och sedan säger han att min hudkräm luktar intressant. Jag sa att den luktar ju citron. Jättegott! Nja, han tyckte att den luktade mest som rengörningsmedel. Min man är en riktig charmtroll! Till sist: i dag hände det som jag hade fruktat länge. En bil parkerade alldeles för nära min bil på DS parkeringen och jag kom inte in från förarens sida. Så den stora och klumpiga jag fick klättra in från passagerarens sida. På något konstigt sätt gick det men det måste ha sett lustigt ut...Jag måste skaffa en sån där varningsskylt typ att "Parkera inte för nära min bil för att jag är höggravid!" ....Så ja, vecka 33 är här och stämmer det som läkaren sa så är det "bara" 6 veckor kvar. Jag försöker att ta en dag i taget för att just nu får det inte plats i mitt huvud att jag kommer att väga åt alla håll och kanter i 6 veckor till....

Våra två pluttar fångades på bild... fast man måste nog använda lite fantasi för att förstå vad det är som är på bilden. Speciellt med pojken ;).

Min mage växer för fullt och mina sköna mjukisbyxor från HM klarar inte att täcka magen längre. Det är helt okej när jag står, men så fort jag börjar gå glider de ner från magen. Jag har ingen lust att köpa fler mammakläder nu när jag är så nära mot slutet.

Längtar fortfarande efter bättre sömn. Har nu börjat sova på soffan i vardagsrummet då det känns skönast för min ömma kropp.

Jag har berättat tidigare att jag har varit på en sån där Aurorasamtal för att bearbeta min förlossningsrädsla. Jag tycker att samtalet var bra och givande och vi la upp en bra plan som gav mig en viss trygghet. Denna plan innehöll både hur det skulle bli om jag blir snittad eller föda vaginalt. Efter samtalet kände jag mig lugnare, men inte lugn. Dagarna gick och den gamla oron för en vaginal förlossning började komma tillbaka. Nej, jag var fortfarande inte tillfreds med tanken att jag måste eventuellt ändå föda vaginalt igen. Jag insåg att genom att säga ja till en eventuell vaginal förlossning gjorde jag kanske sjukvården och min omgivning glad "cause it is the right thing to do", men inte mig själv. Så i fredags när jag var hos min BM (hon har varit den enda som har inte pushat mig för en vaginal förlossning) bröt jag ihop och berättade att jag är ledsen, men jag fixar inte en vaginal förlossning trots den fina planen som gjordes. Jag vill ha en planerad kejsarsnitt. Det är det jag har alltid velat att ha och det var därför jag ens vågade bli gravid igen då jag var från början inställd på att "nästa barn kommer med kejsarsnitt". Någonstans på vägen blev jag pushad för mycket av andras åsikter att jag tappade bort mig själv och det jag anser är bäst för mig och mina barn. Min världens gulligaste barnmorska tittade mig förstående i mina tårfyllda ögon och sa "Så här kan du inte ha det. Speciellt med tvillingfödsel måste man känna sig trygg med att kunna genomgå en vaginal födsel. Gör du inte det så är det bäst med en planerad kejsarsnitt". Det slutade med att hon ska prata med Auroramottagningen och läkaren igen och förhoppningsvis får jag kallelse till förlossningsplanering snart där jag får ett datum för kejsarsnitt. Först nu när jag fick fram det jag vill och inte det andra förväntar av mig, kände jag en riktig lättnad. Fast jag vågar inte slappna av helt än innan jag har fått ett datum...Har börjat att läsa på mera om kejsarsnitt och vill gärna höra om din erfarenhet som har gjort kejsarsnitt. Både bra och mindre bra upplevelser är av intresse. Tusen tack!