Inatt sov jag rätt så bra. Så skönt! Om några veckor kommer min mage inte vara i vägen längre men då kommer det ju inte bli knappt någon sömn alls istället. Ja, så egentligen har jag ju det rätt så bra ändå just nu. Jag hoppas att jag har lärt mig från misstagen med Mia och kommer att prioritera min sömn efter tvillingarna har kommit ut. Med Mia trodde jag att jag måste lägga in mig på någon psykavdelning efter 10 dagar. Jag var obeskrivligt trött. För det första sov jag ju redan dåligt sista graviditetsmånaden med henne. Förlossningens olika faser tog 3 dagar och under dessa dagar sov jag i princip ingenting. Hon föddes kl 22.14 på kvällen och när vi kom in till vårt rum så var klockan runt 01 och jag fick "order" att börja amma. Jag minns hur min man bara vände sig om och somnade och jag log där på sidan och försökte amma Mia och desperat hålla mig vaken. Jag var fruktansvärt trött men vågade inte somna då jag var rädd att hon kommer att hamna under mig. Och därifrån blev sömnproblemen bara värre då jag kunde inte slappna av och "passade" henne hela tiden, även när hon sov. Jag var så rädd över att någonting kunde hända henne. Så istället av att sova när hon sov så var jag tvungen att titta till henne med jämna mellanrum och se att hon andas osv. Perfekt recept för att bränna ut sig så fort som möjligt! Dessutom kunde jag inte njuta av bebisbubblan utan all energi gick åt att hålla mig vaken och har man sovit dåligt så länge är man inte sig själv längre. Så dag 10 var jag helt förstörd av sömnbrist och väldigt nära ett mentalt kollaps. Den dagen glömmer jag aldrig. Jag minns faktiskt inte hur jag tog mig ur det där, men sakta blev det bättre. När hon var ca 2 månader började jag också må bättre och allting blev ljusare. Det kan vara för att vi började få in lite mer rutiner och jag kände mig tryggare i min nya roll och framförallt sov jag bättre och mer sammanhängande sömn. När jag började må bättre blev jag ändå ledsen och besviken över hur den första tiden som mamma var allting annat än jag hade föreställt mig. Att jag mådde dåligt istället av att vara lycklig över att äntligen bli mamma. Det var en blandning mellan sorg och skam. Man förväntas ju vara lycklig när man blir mamma för första gången! Det är svårt att föreställa sig vad en grav sömnbrist är eller kan göra med en om man har aldrig fått uppleva det. För mig var det en väldigt otrevlig upplevelse.Tortyr Glädjeförstörare. Egentligen är jag inte rädd att bli mamma till två bebisar samtidigt utan min största rädsla har varit att åter behöva uppleva en grav sömnbrist med allt det för med sig. Jag hoppas verkligen att jag kan slappna av den här gången och verkligen sova när bebisarna sover. Att jag tar emot hjälp och litar på andra (jag har lite kontrollbehov ;) Funderar på att skaffa andningslarm också. Ja, hoppas helt enkelt att jag är klokare den här gången och tar vara på mina tidigare erfarenheter. Jag tror att många nya mammor känner igen sig i min beskrivning men inte alla pratar om det. Det är viktigt att söka hjälp när man inte orkar längre för både mammans och barnet/barnens skull. Nu är det morgongympa i magen och dags att gå upp och äta frukost. Önskar er en trevlig Valborg!

Den här dagen har varit super seg men rätt så skön ändå. Jag har mest vilat i soffan eller i sängen pga brist på energi. Hela familjen har varit hemma och tagit det väldigt lugnt. Vi hade besök också. Min makes syrra var här och vi gick genom lite saker inför tvillingarnas ankomst. Typ hur vi gör med Mia i olika situationer i fall tvillingarna vill ut tidigare än planerat. Det känns bra. Nu försöker jag att förbereda mig mentalt inför ännu en natt. Jag är väldigt trött trots all vila under dagen så kanske jag kommer att kunna sova djupt i ett par timmar i alla fall! Jag hoppas det. Tvillingarna verkar ha väldigt trångt där inne. När de vrider och vänder på sig så gör det faktiskt ont, men häftigt är det. Jag har två människor i min kropp! Ännu en dag har gått... En dag närmare den stora dagen. Djupa andetag, snart är det över.

Jag vill så himla gärna kunna sooooooovvvvaaaaaaa! Gjorde alla förberedelser som jag brukar göra innan jag lägger mig - tog en varm dusch så att hela kroppen slappnar av lite. Jag tog 2 Alvedon mot smärta i ryggen och bäckenet, Samarin för halsbränna, värmde min vetekudde för ryggen...Fast så fort jag la mig känner jag hur vissa små människor i min mage trycker mot min bröstkorg och det är så obehagligt, på gränsen till smärtsamt. Det går inte att medicinera bort. Små sötisar, vad gör ni mer er mamma. Jag kommer att bli helt mosad i huvudet av sömnbrist redan INNAN tvillingarna kommer. Just nu fattar jag inte hur jag kommer att fixa det här överhuvudtaget. Nätter är skitjobbiga, känner mig aldrig utvilad. Behövde bara klaga lite för att orka...Nya tag i morgon.

Då ska jag försöka skriva lite med mina bortdomnade fingrar. En märklig känsla måste jag säga! Veckans besök till barnmorskan i torsdags gick bra. Blodtrycket var bättre än när jag var på Förlossningen i helgen och magen växer på bra. Har nu SF mått på 42 cm. Vill inte ens veta hur många veckor det vore med ett barn. Det märks också att magen växer ordentligt då hudbristningarna sprider sig uppåt på magen och det är tungt som sjutton, speciellt mot slutet av dagen. Tydligen har vår lilla pojke som kallas för tvilling 1 fixerat huvudet så det måste ju bidra till tyngdkänslan med. Min barnmorska påminde mig återigen att jag ska vara stolt över min kropp då den har skött sig riktigt bra med tanken på vilken börda den bär på. Alltså att jag har hittills sluppit komplikationer och bara haft de klassiska gravidsymptomen.Vi får väl hoppas att det förblir så resten sv graviditeten! Jag har också varit hos Specialist mödravårdscentralen på DS och fick träffa en riktigt bra läkare som lyssnade på mig och var så fin i sitt bemötande. Jag blev nästan berörd till tårar. Hon bokade in mig på ett planerat kejsarsnitt och jag känner mig lugn och nöjd. Helt otroligt att denna långa och tunga resan är snart över och att vi får träffa våra älskade bebisar. Jag längtar med hela min kropp och själ! Ja, det har varit stundtals väldigt jobbigt och det blir jobbigare med varje dag som passerar men det är att bara kämpa vidare. Nu är målet så nära! Vi har bestämt oss att inte avslöja datumet för kejsarsnitt. Ni får veta det den dagen det händer. Det blir mer spännande så, va?! Närmaste familjen får veta det såklart då någon måste ju passa Mia när vi är på sjukhuset. Med det sagt är det inte förbjudet att gissa ett datum men jag ska varken säga bu eller bä! Så nedräkningen har börjat! Jag är så redo! Välkommen vecka 36. Var snäll mot den här ömma snart trebarnsmorsan och passera fort! Det jag har att se fram emot den här kommande veckan är det sista tillväxtultraljudet samt det sista besöket till barnmorskan (som är planerat i alla fall). Det som återstår sedan är inskrivning på avdelning 17 ca en vecka tidigare och därefter är det dags!

Den stolta blivande storasystern myser med min stora mage. Hon har också blivit väldigt nyfiken på att hur bebisarna blir till. Oh boy, redan!

Fram till ca kl 15-16 orkar jag på något sätt bära på den här kulan (med många vilopauser) men därefter är det mest sängläge som gäller. Benen vill liksom inte bära längre.

Bättre sent än aldrig - har börjat göra matlådor som är bra att ha i frysen efter bebisarna har kommit. I går blev det Korean beef. Supergott! I dag blir det kyckling med ugnsrostade grönsaker.

Det är helt underbart med städhjälp, speciellt när städerskan gör ett riktigt bra jobb. Det hjälper mig att slappna av och fokusera på annat. Typ att vila och ta det lugnt vilket jag är inte så bra på.

Mina annars smala fingrar har blivit som små prinskorvar. Jag måste säga till på sjukhuset att i nuläget går det varken att mäta blodtryck eller sätta PVK i den handen...

I just had an appointment with a doctor at the specialist maternity clinic and got a date for my planned c-section!!! The doctor I met was one of the kindest and understanding ones that I have ever met! I am so relived! Me and my husband decided to keep the date a secret and only tell our closest family. For the rest of you wonderful people it will be a suprise! Let the countdown begin!!! I am so excited and feel that I have gotten new strenght to carry one with my huge tummy :).

Left: me at 16 weeks pregnant. Right: me at almost 35 weeks pregnant ha ha

I går eftermiddag blev det ett sväng till förlossningen pga jobbiga sammandragningar. Ni vet, hellre en gång för mycket än för lite. Först blev jag undersökt av en barnmorska. Hon kollade CTG-kurvan, mitt blodtryck och jag fick lämna ett urinprov. CTG-kurvan såg bra ut och bebisarna mådde prima. Vilken lättnad! Jag hade +2 i vitablodkroppar i urinen och blodtrycket var högre än vanligt, men inte någon jättestor skillnad till vad jag brukar ha. Sedan var det dags att vänta på läkaren. Jag tror att jag väntade i ca 2 timmar i väntrummet. Ja, trots att jag var den enda patienten i väntrummet under hela den tiden jag var på förlossningen (mellan 15:30-19:30) fick jag vänta så länge. Det får mig ju förstå hur mycket alla har att göra hela tiden och dessutom var det en söndag. Till slut fick jag träffa läkaren och han gav mig också ett lugnande besked. Det är tydligen vanligt att gravida kvinnor har vita blodkroppar i urinen pga hormoner och flytningar, så länge man har inga anda symptom på urinvägsinfektion. Blodtrycket nämnde han ens inte. Jag tror att det var inte korrekt värde i alla fall då den togs när jag var halvliggandes på britsen i en väldigt obekväm ställning. Det är inte skönt att ligga någonstans som höggravid. VUL visade inte heller att det var någon förlossning på G. Så egentligen såg allting bra ut och jag fick åka hem med rådet att vila. Det var skönt att höra att alla tre mår bra och nu kan jag lugna mig och inse att sammandragningar är någonting jag måste leva med tills bebisarna är ute. En barnmorska sa så bra att min kropp tror att den är fullgången för länge sedan vilket leder till fler sammandragningar. Dessutom är ju min mage stor (typ i 10:e månaden ha ha) och det är två stycken där inne så sammandragningar får man räkna med. Själv hade jag hoppats på att kanske få medicin utskrivet mot sammandragningarna för att inte behöva ligga i sängen hela tiden, men det blev inte aktuellt. I stora hela är jag nöjd med besöket till förlossningen. Önskar två saker: att det fanns möjlighet att köpa mat under tiden man väntar (jag borde ha tagit med en smörgås eller någonting, men kom på det för sent) samt att det fanns möjlighet för en höggravid att lägga sig någonstans i väntan på läkaren. Det var rätt så jobbigt att sitta så länge med min stora mage, men just när jag var på väg att ge upp fick jag träffa läkaren. Jag tyckte också att alla som jag fick träffa var trevliga och gjorde ett bra jobb.

Det var inte helt lätt att hitta hjärtljuden på två bebisar, men till slut fick vi till det.

Nu gör min mobilkamera magen lite större ön den är i verkligheten, men kanske inget konstigt att jag har så många sammandragningar...

Varför kan inte våren komma nu på riktigt!? Jag har mått så bra av solen i dag. Jag var på jobbet och hade utvecklingssamtal och sedan satt jag en stund på balkongen och bara njöt! Dessutom blev våra fönster tvättade i dag och det gör en sån skillnad. Nu är det roligt att titta ut genom fönstret igen. Eftersom vi har nya fönster så gick det fort att tvätta dem.Det är sådana treglas fönster som går inte att öppna i mitten samt med en enkel knapptryck kan man vända på hela fönstret och tvätta på utsidan. Hade gjort det själv om jag inte vore höggravid! Sedan har jag legat i sängen stora delen av dagen och nätshoppat! Mia behöver nämligen en ny bilbarnstol som inte tar så mycket plats som den nuvarande från BeSafe. Nu ska vi ju ha tre bilbarnstolar i bilen så vi måste tänka om lite. Så nu har jag beställt en bältesstol från Maxi-Cosi Rodifix Airprotect från Holland. Jag fattar inte att där var den 1000 sek billigare än i Sverige. Det är ju jätteskillnad och frakten var gratis om man beställde över 50 euros. Då bältesstolen för Mia blev svart beställde jag även sommarskydd i rosa som lilla prinsessan kan vara nöjd med. Passade på och klickade hem lite nappar till tvillingarna och påsar som kan användas för att frysa in bröstmjölk. Kommer jag att ha lika mycket mjölk som med Mia då borde jag kunna frysa in massor. I och för sig ska jag ju amma två stycken den här gången. Det kommer att bli intressant att se :). I dag har tvillingarna varit så aktiva i magen att det känns som de vill komma ut genom huden. Det spänner och drar ordentligt över magen. Nu ska jag försöka hitta på någonting vettigt då jag fixar inte att vila i sängen hela tiden. Jag får liggsår snart ha ha. Ha en trevlig helg kära läsare :).

Fika på balkongen. Premiär faktiskt!

Mia älskar min stora mage. Småsyskon har fått massor med pussar och kramar.

Mina fina kollegor på jobbet tyckte att jag var fin och inte alls så stor som jag säger men jag känner mig ändå ungefär som den här orangutangen på bilden ha ha.

Jag älskar torsdagar för att på torsdagar byter jag vecka. Nu är jag 34 fulla veckor på smällen och vecka 35 börjar nu! (Du är så välkommen vecka 35.Muah!) Jag kan lätt säga att nu orkar jag inte mycket. Både mentalt och fysiskt. Sängen och soffan är mina bästisar som jag både älskar och hatar. Jag ligger mycket i sängen, har fönstret öppet och låter vårluften att komma in i rummet. Våra grannar håller på att göra om i sin trädgård och jag tycker att det är rätt så lugnande att höra fågelsång blandad med ljudet från mini grävskopan. Man skulle ju kunna tro att det är skönt att ligga i sängen och bara slappa. Ja, sängen hjälper så mycket att jag känner inte av den tunga magen lika mycket men i längden blir även det obekvämt. Jösses, jag är en riktigt usel tvillinggravid.Ibland undrar jag varför blev just jag "utvald"?! Jag har även slutat med vattengympan då innan jag har kommit fram och bytt om har jag haft massor med sammandragningar och det är inte bra för att jag vill inte provocera en för tidig förlossning. Tyvärr så kan jag inte kinesiotejpa magen eller rumpan heller längre då huden har börjat reagera med röda utslag. Kroppen säger ifrån helt enkelt. Den vill bara vila och jäsa. Jag tror att jag lämnade huset senast förra fredag. Nu gör jag bara alla måsten: kör Mia till och från förskolan de dagar min man inte kan ta det samt åker till DS för att gå på tillväxtultraljud, BM besök och läkarbesök. Jag är så trött, så trött.... En trötthet som inte går att vila bort. Och nu är jag vaken igen mitt i natten för att efter kisspausen försvann sömnen. Den här veckan ska jag till barnmorskan igen samt jag får träffa läkaren för förlossningsplanering. Jag är så nervös. Hoppas på det bästa.

Ha ha, jag ser ju inte klok ut med den här magen!

Mitt "fängelse".

Jag ser ljuset i slutet av tunneln. Bring it on vecka 35!