Tvillingarna har haft en mycket aktiv dag i magen. Jag är nästan öm över magen av alla sparkar. Konstigt att jag mår dåligt och har ont ca varannan dag. I dag har varit en bra dag med en del energi och mindre smärta och obehag. I morgon får min dotter vara hemma med mig då jag har ingen lust att åka till förskolan med all snökaos. Däremot blir det en playdate i morgon eftermiddag med en förskolekompis. Mammahjärtat är extra glad för det! I dag fortsatte jag också min "Blocket-resa" över Täby och hämtade hem en utdragbar tvättställ (kommer behövas med två nya familjemedlemmar) och massa lakan/påslakan för spjälsängar. I morgon planerar jag att börja packa BB-väskan för att man vet aldrig med tvillingar när dom vill kika ut. Bäst att vara förberedd.

Bjuder på ett gammalt kort på mig....

Eftersom jag tog i för hårt i går så är det vila och sängläge som gäller i dag. Jag är helt usel på det med vila. I går mådde jag relativt bra och hade en rätt så aktiv dag och fick en del gjort. Det dom hände igår var att min man mer eller mindre tvingade mig att åka själv från Täby till Brommaplan för att hämta babyskydden till
tvillingarna som jag hade köpt via en FB-grupp. Dom som känner mig vet att jag hatar att åka bil in i stan eller utanför min "comfort zone" dvs Täby/Danderyd. Min man menade att "jag måste lära mig och ta tag i mina rädslor". Jag kokade av ilska för att jag tycker inte att man ska "öva" på sådant när man är i vecka 28 med tvillingar, men jag hade inget val om jag ville ha dessa bilbarnstolar då min envisa man gav sig inte för att han trodde att han "hjälper mig" genom att utmana mig. Arg som en geting åkte jag iväg och trodde att det här blir min sista åkning. Dock med hjälp av GPS tog jag mig på något sätt både dit och tillbaka. Trots GPS åkte jag fel ett par gånger då jag brukar mest åka bil i Täby/Danderyd. Man kan ju ha GPS men vet man inte när man ska byta fil i rätt tid osv så kan man ändå åka fel. Visst, jag var lite stolt över mig själv att jag klarade "uppgiften" men det var en enorm stress just psykiskt. Någon gång måste väl vara första gång och på sätt och vis hade min man rätt - nu vågar jag åka längre än Norr om Stockholm kanske flera gånger och efter ett tag är det inte ett problem för mig längre.Tyckte dock att det var en obehaglig upplevelse och kände en stor lättnad när jag var hemma igen. Eftersom jag var ändå på G hämtade jag också ett paket med Mias födelsedagspresenter. Nu är det lite mer än en månad kvar när lilla sessan fyller 4 år. Sedan passade jag på och tog Mia till en lekpark och hemma behövdes det lite lättare städning här och var. Mot kvällen var jag helt mör och öm i kroppen. När jag skulle lägga mig började jag känna lite svidande och varm känsla i nedre delen av magen. Jag hade inte ont i magen så jag skulle avvakta och somnade om. Vaknade mitt i natten och kände samma sak, men efter ett tag gick det över. På morgonen hade jag för säkerhets skull kontakt med både min barnmorska och förlossningen och jag fick lugnande besked att dom tror inte att det är någon fara, men att jag ska höra av mig igen om någonting skulle ändras. Så i dag försöker jag vara lite förståndigare och inte göra så mycket aktiviteter som kräver rörelse. Vattengympan blev också inställd så det blir en total vila...Jag hoppas på det bästa nu och att den här "varma känslan" i nedre delen av magen är bara en konsekvens av en aktiv dag i går.

Det blev BeSafe babyskydd för våra tvillingar.

Den här busungen fyller 4 år den 8:e april.

I know this sounds a bit shallow and there are bigger problems in the World but my beautiful baby belly has now even more stretch marks. So week 28 will be remembered as the week where i got additional "tiger stripes".They are a part of motherhood but it is still kind of sad to see ones body get new "battle scars".Those marks will fade with time, but never really go away. But hey, my kids are worth it. Every single stripe. I believe that all other mothers out there who have gone through the same thing agree with me! Another thing that is changing this new week is that I need to sleep during the day again. I just can't keep my eyes open! I read that week 28-32 are very intense weeks of development for the babies so maybe that explains my need for extra sleep. I try not to nap more than 1-2 times per day because otherwise it will be even harder to sleep during the night. Right now me and Mia are having a sleep over at her cousins place in Åkersberga. We are here because we had Anticimex coming over to our house to deal with some moth like bugs that have invaded our closets. There are not many of them, but they just keep on coming back and we felt that now we need professionals to deal with those little evil creatures. Anyways, since I am pregnant I can't be at the house 24 hours after they have used the stuff to kill those little bugs. Just in case I took Mia with me as well because if it is not good for pregnant people to be inte house then it can't be good for the toddlers either. Mia has had a fun day with her cousin and she has told me over and over again how fun it is to sleep over at her cousins place. Maybe we should do it more often :). This coming week I am looking forward to the ultrasound on Thursday. I am a bit nervous too, but I believe that the twins are doing just fine in there and grow as they should.

27+0 weeks pregnant with twins.

The upper part of the belly is still free of "tiger stripes", but I have tons of them under my belly...

Sleepover!

I'd rather have 1000 stretch marks all over my body than not have this cute little munchkin in my life. This bubbly little girl who is generous with hugs and kisses and tells us that she loves us almost every single day.