Jag var hos barnmorskan i dag för en rutinkontroll. Jag är nu i vecka 32 (31+1) med tvillingar och SF-måttet ligger på 38. Det är som vecka 43-44 med ett barn. Helt ofattbar att ens kropp kan klara av någonting sådant. Hoppas att min livmoder inte spricker snart då jag har ju fortfarande flera veckor kvar med mina små i magen.Med min dotter fick jag inte uppleva hur det är att gå över tiden då hon kom två timmar innan BF, men med mina tvillingar får jag verkligen "smaka" på det, en plågsam dag i taget :). Jag börjar bli lite svullen om fötterna men blodtrycket var 110/65 vilket är bra. Även mina fingrar är mer svullna nu och ofta vaknar jag av att mina händer är bortdomnade. Obehagligt. Bebisarnas hjärtljud var också bra men det var inte helt lätt att hitta tvilling 2 hjärtljud då hon hoppar runt mycket. Jag och BM konstaterade också att jag har gått upp 14 kg sedan början på graviditeten vilket är helt okej. Efter BM besöket åkte jag till Mörby C för att hämta ut lite grejer från Apoteket. Behövde även lite mer saker för BB-väskan. Det var dock inte så smart för att vid 14-tiden kunde jag knappt gå. Det kändes som att benen bar mig inte längre. Resten av dagen har jag spenderat i stort sätt i sängen och vilat. Nu ska vi ha lite fredagsmys med familjen. Hoppas att den här veckan går lika fort som den innan. Snart är vi fem i familjen!

Min mage är så stor att för första gången i mitt liv ser min rumpa nästan liten ut ha ha.

Min dotters vision av mig - stor, bebisar i magen och full av prickar.

Tur att jag har hittat en ny serie att titta på Netflix så att dagarna går lite fortare för den här invaliden...

Mia had an early Birthday celebration this past Sunday. I wanted to make sure that she will have a little party before the twins arrive and i'd rather wanted to have the party too early than too close to my due date. I assume that it went well because Mia told me that she loves me like five times during the party ha ha. I loved her reaction when her friends, one by one, started to arrive: "What, is Ayda here??? Can it really be true!?" and so was her reaction to every single guest. She got many cute presents, but her favorite was the Elsa outfit from Frozen. Oh my, she was feeling and acting like a little princess in it. Sincere little girl happiness. My heart melted. After the party was done, my energy just vanished. Since Monday I have been a real couch potato. I try to do my daily "chores" and keep the house tidy, but soon I think I won't be able to do that either because my belly is so-so heavy. Sleeping is harder than ever and now even my husband tells me that it is impossible to sleep in the same bed with me! I don't blame him. I mean who can sleep next to someone who goes to the toilet 1-3 times per night, tosses and turns in the bed and keeps messing with all the thousand pillows that should give her poor body some support. On top of that someone occasionally sits up and massage her aching back or takes medicin against heartburn. Maybe open and close the bedroom window because it get so hot!Eat a banana because she gets so hungry or drinks water.... So yeah, I don't blame him cause it's like sleeping next to a busy beaver. I wouldn't share a bed with myself either right now. This Friday I am going for another midwife appointment and next week it's time for the ultrasound to see how our little ones are growing. I have made it all the way to week 32 that starts today. That's fantastic, but I am very much longing for this "suffering for a good cause" to end. Other twin moms know what I mean ;).

Mia is very fond of Frozen. She insists that her little sister will be called Elsa. She will be dissapointed...

Some snacks for the grownup's.

It was hard to do all the preparations for her Birthday, but seeing her smile and happy made everything worth it!

Now the couch is my best friend :)

31 long weeks have passed. Week 32 starts today!

Jag vill tipsa om en supergod vegan och glutenfri morotskaka! Receptet hittar du här: http://www.gimmesomeoven.com/vegan-gluten-free-carrot-cake-recipe/ Det tog rätt så long tid att baka den här godingen, men resultatet blev riktigt bra och man skulle inte kunna tro att den här kakan innehåller varken mjölkprodukter, ägg eller gluten. Det enda jag skulle vilja göra annorlunda är att dra ner på sockret i glasyren men det är lite smak sak.

Smeten var inte så vacker men god blev den.

Slutresultatet! Nästa gång halverar jag glasyren då den var lite för söt för min smak.

Every day I have to find those moments that make everything worth while. The moments that take my thoughts away from how heavy this pregnancy has been on my poor body. Today I have been enjoying the powerful kicks of the twins. It is so cool to see how my belly is moving when they are moving and we can do the "guess the body part" game. It is quite amazing that my body is making and growing two human beings at the same time! I let Mia stay home from daycare both yesterday and the day before yesterday because she had caught a cold again. No fever, but coughing and stuffy nose. Yesterday morning, while she ate her breakfast she suddenly sneezed and I saw a big piece of snot coming out from one of her nostrils. I dried her nose with a paper towel and to my suprise I saw that part of the snot was a piece of soft plastic! Yaiks! How long has she had that thing in her nose??? and thank God it came out by itself and not ended up in her lungs. We had a long conversation about what can happen if you but stuff in your nose, ears and mouth that shouldn't be there and I hope this will never happen again. Anyways, to make the time go faster while being at home, we baked some cinnamon rolls. I must once again admit that I am not good at baking with kids. Specially not when I am pregnant because every new mess means extra work for my poor body and my little girl just loves making messes. It's her speciality :). I hope that Mia won't hate baking because of me! We also made some decorations for her upcoming Birthday party. Another intresting thing that happend this week was that on Monday I was extremly tired. I was so tired that I didn't even go to the water gymnastics that I usually enjoy. I also noticed that I have less pain in my back and hips when I skip the water gymnastics...I don't like this "discovery", but I have had a pretty good week painwise. I will give the water gymnastics one more try next Monday, but if I will be in pain again for half of the week I will quit it for now. Let the week 31 of this pregnancy journey begin. Another week closer to meeting our new babies!

Now I just wear clothes that fit me. I don't even bother looking "fashionable".

After 20 something pictures I found a good angle of my belly ;).

Love you munchkin!

Yummy cinnamon rolls.

Hunger, många känslor, trötthet och växande mage är veckans ledord. Hunger: jag är jämt hungrig. Väldigt sugen på färsk gurka och sötsaker. Konstigt. Men ät då! säger du. Fast vad händer när man äter för mycket och rör på sig minimalt på grund av foglossning, trötthet och känslan av att ryggen går av? Ja just det, du gissade rätt, man blir ännu fetare vilket leder till att alla krämpor blir ännu värre. En ond cirkel. Don't worry, jag svälter mig inte. Jag har inte karaktär för det, men när jag väl äter så är det alltid med skuldkänslor. Bon appetit! Känslor: Gravidhormoner gör mig känsliga och nära till gråt. Eller till en kärring med kort stubin. Fråga min man. Dessutom börjar jag bli orolig inför förlossningen. Jag har kommit fram till att jag vill ha planerad kejsarsnitt. Sjukvården försöker dock övertyga mig att gå emot mina egna önskemål och föda naturligt. Den här gången sätter jag ner foten. Jag mådde rent ut sagt skit efter min första förlossning och jag känner mig färdig med den biten. Nu, för min och mina barns välbefinnandets skull vill jag se om kejsarsnitt fungerar bättre för mig. Det kan ju i alla fall inte bli värre än det blev med dottern. Egentligen väljer jag mellan pest eller kolera, men jag har provat pest och kanske är kolera bättre! Trötthet: Nu vet jag hur min mormor som är över 80 år känner sig. Jag behöver också sova/vila 2-4 gånger per dag. Nätterna är alldeles för långa utan ordentlig sömn. Det som finns på menyn är: ryggvärk, ömmande höfter, halsbränna, slagsmål i magen, insomnia, en mikroblåsa som behöver tömmas stup i kvarten. Ibland blir jag överraskad med någonting helt nytt. I natt var det pulserande smärta i ländryggen. Det är aldrig tråkigt här! Växande mage: Nu är min mage så stor att det har blivit svårt att köra bil. Jag känner mig verkligen som en flodhäst med kläder och smink som försöker att passa in i folkmängden, men egentligen ser jag ut som jag har rymt från cirkus. Men nu så är jag i vecka 30 och BB-väskan är nästan packad för säkerhets skull. Enligt läkaren som jag träffade i måndags ska tvillingarna senast ut i vecka 38 (halleluja!). Så håll ut med min gnäll tills dess kära läsare. Snart är dom här och då blir det bara dans på rosor (ha ha). Längtar efter mina små guldklimpar även om de får sin mamma att må som en hundraåring :).

Jag har "överlevt" ännu en natt...

Massor med smink och ett leende fixar det mesta. Här är min dunderkula i vecka 30 (29+0).

Humöret svänger...

Quality time with my princess.

Today I took it very easy and mostly rested. I dislike days like this, because resting means that I have too much time on me to feel all the discomfort in my body. The days when I have the energy to keep myself busy fly by whereas the resting days are sometimes one long agony. Despite me whining here I am greatful for every single day my twins stay in my body. My body is the best place for them to grow untill they are "well done" :). Time to prepare myself for another potentially sleepless night even tough my whole body screams after some quality sleep. I know that this won't happen for another year or two....I just keep hoping and dreaming. Good night and enjoy sleeping on your back and stomach for me as well :).

A picture from 2010 when I didn't know much about raising kids and what it feels like not been able to sleep...

Klockan är 23:30 och det är vid den här tiden jag vaknar varje natt för att gå på toa. Oftast går det att somna om direkt efter toabesöket, men i natt har jag så ont i ryggen och bäckenet som aldrig förr. När jag gick genom i huvudet allting som jag hade gjort under dagen som har gått så förstår jag ju varför. Jag har både hämtat och lämnat på förskolan, lyft upp min 4 åring och bar henne till bilen efter att hon hade ramlat. Handlat mat, bakat hemma, besökt jobbet. Det jobbigaste var besöket till tillväxtultraljud på Danderyds sjukhus. Det är en helt förfärlig situation på DS när det gäller parkeringsplatser. Jag fick parkera bilen vid barnmorskemottagningen och sedan gå hela vägen till UltraGyn i stora huset och sedan fick jag ju släpa mig tillbaka med men då gick ju vägen uppförsbacke och det var en del trappor. Helt ärligt så tycker jag att tvillinggravida borde erhålla tillfällig tillstånd för handikappsparkering mot slutet av graviditeten. I så fall skulle parkeringssituationen bli mycket lättare för oss och vi slipper att göra oss illa i onödan. Det är ju lätt att vara efterklok, men kroppen håller verkligen på att fallera känns det som. All vardagsmotion som var normal innan jag blev gravid med tvillingar kan nu tidvis kännas som en omänskligt ansträngning med jobbiga konsekvenser dagen efter. Hoppas att jag får i alla fall lite sömn i natt för att orka med morgondagen men först ska jag gå värma min vetekudde så att jag får lite smärtlindring.

Ingenting varar för evigt. Inte ens smärta.

Den tredje trimestern har påbörjat och jag är i vecka 29. Nu börjar "slutet" närma sig. Åh vad jag längtar! Såg mina, eller borde jag säga våra, bebisar på tillväxtultraljudet i dag och allting såg fint ut. Det gick fort och smidigt. Ultraljudsbarnmorskan tittade lite medlidande på mig och sa att "magen är redan så stor". Vi kunde också konstatera att dessa två busungar hade bytt plats. Så för tillfället ligger pojken på högra sidan och trampar på min blåsa och tjejen ligger högre upp nästan på tvären och boxar på magsäcken. Killen väger ungefär 1250 gr (-1,4%) och tjejen 1120 gr (-9,4%). Nästa tillväxtultraljud blir i början på april om inget oväntat inträffar. På måndag blir det planerat läkarbesök på MVC och på torsdag är det dags att besöka barnmorskan igen. Så här är det fullt upp som ni förstår. I dag blev det också ett besök till jobbet och jag hade en snabb men trevlig lunch med kollegorna. Kunde inte låta bli och bakade lite fika till dom. Får hämta den tomma kakburken någon annan dag så att jag har anledning att gå tillbaka ha ha. Det börjar bli lite småtråkiga här hemma faktiskt...

Här är jag och försöker att se lite glamouröst ut i mina gigantiska gravidbyxor.

Fet blev " Lemon bars" för mina kollegor. Jättegott, men nästa gång tar jag mer citron och mindre socker.

Vet ni hur det känns att gå med den här magen? Det är ungefär den känslan när man har badat och sedan kommer man ur vattnet och har "elefantben".

Så här ser min söta dotter mig ha ha. Men bebisarna börjar faktiskt se ut som små huvudfotingar.