Andra dagen utan amning. Dagen var rätt så bra förutom natt sövningen. Då blev hon helt hysterisk igen och ville ha bröst. Jag försökte lugna henne med att sjunga och klappa henne men ingenting hjälpte. Hon skrek för full hals och ville ha bröst. Till slut fick hennes pappa ta över och jag gick till nedre våningen, helt gråtfärdig igen. Jag tycker så synd om henne just nu. Varför ska det vara så svårt för mitt lilla hjärta. Jag har så svårt att se henne lida och höra hur hon snyftar i sömnen efter allt gråt och skrik. Hade verkligen hoppats på mindre "drama". Det började ju så bra. Nåväl, vi får ta en dag i taget. Jag är också lite förvånad över hur snabbt mjölken börjar sina. Än så länge har jag inte sprängts än men jag känner obehag i brösten. Har läst att när man slutar amma är det bäst att låta dom bara vara, inte pumpa ut någon mjölk och ta ibuprofen vid behov. Hoppas att det går smidigt och att jag slipper mjölkstockningen. Nu ska jag försöka sova och hoppas innerligt att Mia sover hela natten då det är min natt att passa henne...

Dagens Mia :)

När Mia var en liten bebis...

??????

Ok, jag tar mina ord tillbaka, delvis. Det är skitjobbigt att sluta amma. Mia var väldigt ledsen i kväll och jag går runt och gråter av och till. Vad löjligt, men känslorna bara flöder över. Men det ska ju kännas i hjärtst om man slutar med någonting man har gjort flera gånger om dagen dom senaste två åren, alltså ammat. Min man tycker att jag är konstig just nu tror jag. Jag är stolt över mig själv att jag lät min amningsglada dottern att amma i nästan två år. Det har skapat ett speciellt band mellan oss som jag tar med mig resten av mitt liv. Jag minns så väl när barnmorskan la henne på mitt bröst efter att hon föddes. Hur hennes lilla mun sög sig fast på en gång och det kändes redan då så naturligt och fint. Amningen har hjälpt att få i Mia vätska och näring när hon har varit sjuk (och frisk) den har gett tröst och närhet, fått oss att skratta och gråta och varit "sömnmedel". Det har varit en fin resa som jag gärna vill göra om en dag om vi får flera barn. Jag vill uppmuntra all som kan och vill till att långtidsamma. Det är bra för barnet och dig med. Samtidigt vill jag inte ge skuldkänslor till dom som inte har kunnat eller velat amma för att vi är alla olika och har olika förutsättningar. Alla gör som dom vill. Jag själv ångrar ingenting och är så tacksam för dessa två år vi har kunnat amma. Det är att bara kämpa vidare och börja ett nytt kapitel ( och hoppas på att jag inte åker på en mjölkstockning). Tack älskade Mia att jag får vara din mamma!

Jag råkade smörja mig med en bodylotion från Body Shop som har en lätt choklad doft. Fick den som en födelsedags present från en kompis för ett tag sen. Sen skulle jag amma Mia till sömns som vanligt men så fort hon fick tutten i munnen började hon spotta och skrynka på näsa och säga "inte gott". Jag blev jätte förvånad för att hon har kanske dissat tutten två gånger under sitt liv. Helt plötsligt såg jag en möjlighet att sluta amma. Har funderat på det ett tag nu men hade inte kommit på ett icke-traumatiserande sätt (för både mig och Mia) för att göra det. I alla fall, det slutade med att Mia vägrade prova ta tutten igen. Men hur ska jag få henne att sova nu då!? Jo, det tog lite längre tid men hon kom väldigt nära mig, stoppade ena handen under min blus och somnade. Jag småskrattade för att det här gick ju lätt. Ingen skrik, inga tårar. Bara lite frustration. Och sen sov hon hela natten. På morgonen ville hon ha tutte som vanligt, men så fort hon smakade började hon med att sägs "blääääh, inte gott", spottade och skrynkade på näsan. Jag kunde inte låta bli ich skrattade igen. När Mia skulle sova middag kom hon redan ihåg att tutten smakade illa och ville inte ha bröst. Däremot var hon nu väldigt frustrerad, grät och sparkade på benen för att hon hade svårt att komma till ro. Till slut fick jag söva henne i vagnen och hon sover fortfarande. Det kanske är då lika bra att fortsätta smörja mig med den choklad doftande krämen från Body Shop.

Tack vare min snälla man är jag nu på väg att hälsa på familj på andra sidan av stan. Det är roligt när Mia följer med men ibland vill man bara sitta i lugn och ro och prata. Ska bli kul att se alla igen och se hur min svägerskas lilla kula växer. Jag ska nämligen bli faster igen i juli! Så kul! Mia får en kusin till nära hennes ålder här i Sverige som hon förhoppningsvis kan prata estniska med! Mias ena kusin bor väldigt nära oss men han pratar ju inte estniska. Har också bestämt mig att dra ned på kaffedrickandet.Max en kopp per dag är delmålet och slutmålet är att sluta helt och hållet. Tror att kroppen kommer att må bättre av det och det räcker med en "drog" i mitt liv (socker ;)) så jag behöver inte ha fler he he.

På väg till stan :D med dagens första och ENDA kaffe

Min drog ?

People ask if I miss being in Florida and I can honestly say yes, I do. I miss the warmth of the sun on my skin, the warm air and being able to dress light. I miss the blue skies and the palmtrees, I miss not being in a hurry, reading a book by the pool and just relaxing and being with my family. I miss all this and more especially now that we have snow here in Stockholm again and minus degrees. This is sooooo depressing and the fact that we can get snow up till May makes me even sader. It is easy to get stuck in a spiral of negative thoughts about the weather in Sweden BUT there is no point in feeling blue because I live in Sweden and I can't change that and I most definately can't change the weather.What I do is that I keep myself busy and try not to dwell on the weather cause it will always let someone down. You know, someone wants sun, someone wants rain or snow... The key is to learn to be happy and content no matter circumstanses. People who have achived that must be the happiest people in the World! Anyways, it has not been a problem to keep myself busy. There is so much going on that I sometimes feel that I don't have enough time to get even half of it done. This coming week I will be visiting familymembers, going to a meeting on Tuesday, dinner on Wednesday and then there will be work rest of the week plus tons of other things. On top of that I booked a flight to Berlin yesterday to visit my dear friend Maria in May! This time I am going without Mia so I am really looking forward to exploring Berlin a bit more this time :). So, there is not much time to be crumpy and think of the bad weather. Sooner or later there will be sunny days in Stockholm too! I will always miss Florida, but at the same time I am greatful that I get to live in beautiful Sweden too!

Crap!

Baking for Mias birthday in advance. Greatful for a big freezer!

A good Swedish Summer can be really gorgeous! Looking forward to that :)

A memory from the last Summer on our balcony

Last Summer at our local beach

Efter flera dagar med feber hade Mia äntligen en feberfri dag i går och jag har precis lämnat henne på dagis. Hon var lite blyg först, men efter ca 20 minuter fick jag min sedevanlig puss och kram och helt ärligt så tittade hon inte ens på mig när vi vinkade av varandra. Dåså, det här gick ju väldigt smidigt med tanken på att hon inte hade varit på dagis i över 5 veckor. Nu får jag lite egentid och sen är det dags för en kvällspass på jobbet. Jag blev så förvånad över hur trött jag blev efter mitt första arbetspass efter semestern. Det var ganska kul ändå att vara tillbaka men jag var som en klubbad säl efteråt. Hoppas att det är övergående. Har vårstädat på vår balkong för att kunna sitta i solsken så ofta jag bara kan. Det är helt underbart hur solen redan ger så skön värme.Jag har i och för sig en kofta och en filt på mig men det är ändå skönt. Synd att det är dags att åka till jobbet nu...

Min älskling är frisk igen :). Tror att det var antingen tänder eller tredagars feber.

I går stekte jag lövbiff i sesamolja, honung och lite sojasås. Lite salt och peppar på det och jag kunde inte vara mer nöjd med min middag.

Resan hem från Orlando gick utmärkt! Allting flöt på och Mia var hur snäll som helst. Vi flög hem med SAS och flygplanet var mycket bekvämt, modernt och rent. Personalen var vänlig och hjälpsam. Blev nästan rörd till tårar när en flygvärdinna föreslog att en resenär som flög ensam och hade tre lediga platser bredvid sig fick byta med oss tre som trängdes på två platser. Jag såg inte fram emot resan hem just för att det hade varit jättejobbigt att ha Mia i knät i 8 h på väg till Orlando men nu blev det problemet löst. Mia hade egen plats med TV och spel och när hon behövde sova kunde vi lägga henne på två flygstolar och samtidigt sitta bekvämt själva. Så nu är vi hemma, packar ut resväskorna, tvättar och fixar samt kämpar med jetlag. Det går upp och ner - ena stunden vill man bara sova och andra stunden är man hur pigg som helst. Målet är att på måndag när vi ska jobba igen och Mia börjar dagis vara någorlunda i fas igen. Det är verkligen blandade känslor att vara hemma igen efter en månad i Florida, men jag har så mycket att göra just nu så jag hinner inte grotta ner mig i att det är 6 C i Sverige och 29 C i Orlando ;). Jag fokuserar på att det är soligt ute och att snart blir det varmare här med.

Nu är det slut med junkfood!

På väg till flyget i Orlando airport

Mia tycker att det är kul att vara hemma igen och kunna leka med sina leksaker.

...this fantastic zinger sallad. This zinger chicken reminds me of sesame chicken. Very tasty and will be greatly missed!

The palmtrees and the wonderful blue skies

Relaxing by the pool

Rozen plaza hotel

Seeing the sunset and sunrise from our hotel window

This!

Outlet shopping

Bathing with this young lady

The warm air and the sun...

Our walks...

Family time...

But like they say " there is no place like home" :).