Ni som har läst bloggen vet att min mormor växte upp utan sina föräldrar. Hon blev föräldralös vid ca 5 års åldern. Hon minns inte sin pappa och inte så mycket av sin mamma heller, men eftersom hennes mamma försvann sist så att säga minns hon exempelvis att mamma hade mörkt hår samt hon minns hur mamma tog henne till dagis. Hon fick ju ingen information om sina föräldrar från dessa tre olika barnhem där hon växte upp. Istället, när hon var lite äldre, smög hon och några till in till barnhemsföreståndarens kontor och läste sina filer i smyg. Mormor berättade att hon upprepade mammas och pappas namn och födelseår som en dikt så att hon skulle inte glömma bort alla uppgifter. Först vid ca 50-års åldern kunde hon ordentligt börja ta reda på om sin familj, eller det som just då fanns att ta reda på. Hon åkte till Leningrad och fick uppgifter om sin pappa, besökte hans gamla hemadress samt fabriken där han hade jobbat. Men utöver det fick hon inte veta om han hade syskon, flera barn, osv. Hon har även varit i Riga (eftersom hennes pappa var född i Lettland) men blev inte så mycket klokare där heller. Det som vi fick reda på nu över julhelgen var att han var född i Kalupe, Liela iela 31 i Lettland, att han blev skjuten den 4:e januari 1938 samt att han är begravd någonstans i Leningrad (St:Petersburg). Gällande hennes mamma saknades uppgifter för ca 20 år sedan om vad som kunde ha hänt med henne.Där känns det rätt så hopplöst. Men,men, jag har fått en ny passion för det här med family research och mitt mål är att ta reda på om mormor har några släktingar vid liv. Drömmen är ju att så är fallet samt att kanske någon ha åtminstone ett kort på honom. Det är högsta drömmen, lite naivt kanske, men man måste drömma. Jag gör det delvis för att jag är nyfiken på vart jag kommer ifrån samt för att nu är det en sista chans för mormor att få någon slags "closure". Det vore kanonbra! Så nu har jag mejlat till fyra olika ställen och har surfat på oändligt många sidor och har oändligt mycket grejer att gå igenom. Hoppas att efter helgen är över få något svar eller ledtråd för att komma vidare. Sista utvägen är att åka till Lettland själv med någon som pratar Lettiska ( tror det eller ej men lettiska och estniska är väldigt olika språk) och besöka Kalupe...Fortsättning följer!

Min underbara lilla tjej är en salig blandning av olika nationaliteter: estnisk, lettisk, finsk, ryskt, tyskt....Men det blev ju riktigt bra ändå :)