Direktlänk till inlägg 30 mars 2015
Ok, jag tar mina ord tillbaka, delvis. Det är skitjobbigt att sluta amma. Mia var väldigt ledsen i kväll och jag går runt och gråter av och till. Vad löjligt, men känslorna bara flöder över. Men det ska ju kännas i hjärtst om man slutar med någonting man har gjort flera gånger om dagen dom senaste två åren, alltså ammat. Min man tycker att jag är konstig just nu tror jag. Jag är stolt över mig själv att jag lät min amningsglada dottern att amma i nästan två år. Det har skapat ett speciellt band mellan oss som jag tar med mig resten av mitt liv. Jag minns så väl när barnmorskan la henne på mitt bröst efter att hon föddes. Hur hennes lilla mun sög sig fast på en gång och det kändes redan då så naturligt och fint. Amningen har hjälpt att få i Mia vätska och näring när hon har varit sjuk (och frisk) den har gett tröst och närhet, fått oss att skratta och gråta och varit "sömnmedel". Det har varit en fin resa som jag gärna vill göra om en dag om vi får flera barn. Jag vill uppmuntra all som kan och vill till att långtidsamma. Det är bra för barnet och dig med. Samtidigt vill jag inte ge skuldkänslor till dom som inte har kunnat eller velat amma för att vi är alla olika och har olika förutsättningar. Alla gör som dom vill. Jag själv ångrar ingenting och är så tacksam för dessa två år vi har kunnat amma. Det är att bara kämpa vidare och börja ett nytt kapitel ( och hoppas på att jag inte åker på en mjölkstockning). Tack älskade Mia att jag får vara din mamma!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
7 | 8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
22 | |||
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 | 31 | ||||||||
|