Var och handlade badskor för Mia inför vår resa till Florida. Kollar runt lite i en viss affär som har 60% rea på alla skor. Tjejen i kassan ropar på mig om jag vill ha hjälp med storlekar. Javisst, tänkte jag. Berättar att Mia har inte så stora fötter för hennes ålder så jag är osäker på storleken. Då utbraster tjejen "men du har ju inte SÅ SMÅ fötter, är hennes fötter också breda".... Ee, nej, svarar jag. "Åh hur jag skulle vilja smörja in dina läderskor just nu" säger hon helt plötsligt. Okej, tänker jag. Inte att det har med henne att göra, men jag tackar för tipset och ler artigt. Väljer ut ett par skor till Mia och tjejen säger" Men finns inte sådana skor i Florida?!Dessutom är dom billigare där!".Altså, vad håller hon på med undrar jag i mitt huvud. Är det inte hennes jobb att få mig att köpa grejer och känna mig välkommen. Hon klarade inget av dessa punkter. Synd! Jag ska inte tillbaka dit. Så här lätt är det att förlora en kund! Bläh!

I går kväll började jag känna obehag i magen. Lite illamående också. Under natten springer jag på toa bara en gång, hulkar och tuppar av nästan, men återhämtar mig i sista sekunden. Det blev bättre, men inte helt bra. Resten av natten var jag smått illamående och nu på morgonen har det fortsatt med illamående, matthet och muskelvärk. Man undrar ju vad är detta!? Magsjuka lite? Liten matförgiftning? Fattar inte. Min man mådde likadant men är helt återställd. Jag är dock fortfarande lite dålig. Så onödigt. Jag jobbar hellre än mår så här. I morgon får det bli en bättre dag.

Sitter utanför mitt gamla jobb och väntar på en kompis (hon jobbar kvar på den avdelningen). Det känns konstigt att vara tillbaka. Det var mitt första ssk jobb och jag trivdes inte alls. Under min tid på denna avdelningfunderade jag på att skita i hela sjuksköterske yrket, mådde dåligt och gick ner åtta kilo pga all stress. Om jag hade jobbat där med den erfarenhet som jag har i dag hade jag nog säkert varit lugnare och hela upplevelsen hade varit mer behagligare. Men just då var jag en osäker "grönlig" och allting var kaos och läskigt i mitt lilla huvud. Det är så många olika aspekter som spelade in så det var inte så enkelt som jag beskrev här, men summan på kardemumman är att jag mår bra i dag och har hittat arbetsglädjen igen. Hoppas att den är här för att stanna!

I dag fick jag stanna hemma från jobbet då jag är helt enkelt för snorig för att ha kontakt med patienter. Efter några dagars vila tror jag att det blir bra igen. Om ca 2 veckor åker vi på semester och jag har 8 pass kvar att jobba. Och inga fler helger behöver jag jobba fram till slutet av mars!Underbart! Dessutom kommer avdelningen som jag jobbar på öppna på helgerna igen från och med vecka 9 vilket är riktigt goda nyheter! Inga fler helger på främmande avdelningar! Jag vet att det är två veckor kvar till semestern, men jag har redan dragit fram min resväska och sakta fyller den med sommarkläder ( eller egentligen så lite kläder som möjligt då jag vill shoppa i USA). Förresten, alla ni som har åkt till en annan tidszon med era småbarn får jättegärna komma med tips inför resan. Vad är bra att ha med sig på flyget, var är bäst att sitta osv. Ha en fortsatt trevlig söndag!

Denna morgon började med lite nostalgi från min barndom :)

Min nästan en veckas ledighet gick alldeles för fort. Om en timme kommer en taxi hämta min vän Maria och hennes lille son och dom åker tillbaka till Berlin. Det var trevligt med besöket och egentligen gjorde vi inte så mycket men tiden fick fort ändå. Vi hade stora planer, men som vanligt blev barnen sjuka. Den ena är snorig och den andre hostar...Jag hann också med ett övertidspass på jobbet för att få in lite extra pengar inför semestern. Nu är det bara 12 pass kvar innan vi lämnar kylan och snön bakom oss! Längtar!

I am so glad that I will be off work for six whole days and I am not even on a holiday! Right now I am on my way to T-centralen to meet up my very close friend Maria and her son Nils. I am so excited! Thank you once again Wolfi for this great Christmas present to your wife which also sort of became my present too ha ha. I will take good care of them. Hope that Mia will be as glad as me because yesterday she was in a horroble mood! This morning has started way better (maube because she got to stay home from daycare). How do you support your child through a tantrumfit?

Någonting har hänt på mitt annars så trevliga arbetsplats. Det är kaos överallt på grund av högt tryck från akuten. Inte bara hos oss, utan på nästan alla vårdavdelningar. Och detta ska hända just när jag har äntligen fått arbetsglädjen tillbaka. Jag undrar ju verkligen om det bara är en period eller kommer det att bli så här nu framöver. Mina kollegor är så duktiga och alla kämpar på utan att själva få panik. Det beundrar jag verkligen, men hur länge orkar vi?Kommer det att bli bättre? Sämre?Hur ska det här sluta? Nu är jag ledig i 6 dagar (tack gode Gud) och jag hoppas att när jag kommer tillbaka har det lugnat ner sig!

Mia har haft utslag lite överallt på kroppen en längre period nu. Hon har gjort pricktest, men det visade ingenting. Eftersom hon har ätit blandkost har det varit svårt att se vad exakt ger henne utslag. Jag har fått rådet från barnsköterskan på VC att börja med att ta bort allting rött från Mias kost. Det har vi gjort nu och hennes hud ser mycket bättre ut! Nästan inga utslag alls. Vi har sagt till på dagis att dom ska inte heller ge henne någonting rött att äta och det fungerar fint. Möjligtvist har hon några få fläckag kvar då hon ammar fortfarande och jag själv har inte slutat äta röda livsmedel.... Jag hoppas i allafall att nu har vi hittat orsaken till hennes utslag!

Dagens Mia