Tidigt i morgonbitti flyger jag till Finland. Jag vill se med mina egna ögon hur det går för min pappa och jag vill också kunna prata med en läkare. Jag hoppas bara att jag hittar till sjukhuset i Vantaa utan problem för att jag har inte många timmar på mig innan jag måste åka tillbaka till Sverige. Mia stannar hemma med sin pappa för att det är enklast så. En sak till som jag måste säga- när jag ringde runt för att få veta på vilken avdelning kan min pappa vara kom jag i kontakt med många mycket trevliga sköterskor, receptionister, etc. Dom var så vänliga och hjälpsamma att jag ville nästan grina. Hoppas att det känns på samma sätt i morgon efter jag har varit och hälsat på. Finland, here I come!

Min pappa och lilla Mia i vintras

I dag fick jag lite, eller inte lite, mycket bättre nyheter om min pappa. Han är inte alls så allvarligt sjuk som dom först trodde. Det kommer att ordna sig :). Vilken lättnad! Det är så sjukt komplicerad med information och samordning när alla bor i olika länder som det är i min familj. Om någon blir sjuk eller får andra problem är det svårt att hjälpa varandra på det sätt man vill. Och dyrt blir det också, men allting kan inte räknas i pengar. Om 10 dagar ska jag och Mia åka till Estland. I sådana tider längtar jag efter min familj mer än någonsin.

Titta på min Orchide! Den har aldrig haft så många blommor. Så himla vackert! Någonting måste jag har gjort rätt i år ;)

När den närmaste familjen är utspridd i olika länder är längtan ett vanligt tillstånd... I alla fall hos mig.