Mia har slutat att vakna samtidigt som mig när jag ska jobba på morgonen ( i alla fall för tillfället). Jag känner mig mer avslappnad nu på morgonen för att jag har mer tid för mig själv. Det är rätt så skönt att kunna sminka sig och äta frukost i lugn och ro. Tack för det lilla gumman och hoppas att hon fortsätter så här ett bra tag till. I går var en märklig dag. Jag kände på mig att det är någonting som inte stämmer. Det kändes hotfullt på något sätt. Sedan hände det en grej på jobbet som gjorde att jag ville ringa till min familj. Ringde min mamma bara för att höra hur hon har det på sin semester och allting var fint. Hon var i Estland och de hade till och med ordnat en liten släktträff med närmaste familj hemma hos min moster. Pratade även med min syster som var också där med sin familj och vi planerade lite min och Mias Estlandsresa i slutet av augusti. Mormor var också där så alla mådde bra. Jag hade inte pratat med min pappa på ett tag som bor i Finland. Har helt enkelt inte fått tag på honom. Jag bestämde mig att ringa upp honom och precis som jag kände på mig var någonting fel. Summan på kardemumman är att han blev inlagt på sjukhuset i går och nu vet jag inte vad jag ska göra. Ska man rusa dit eller avvakta lite. I dag hoppas vi på mer detaljer. Ber för min pappa. Märkligt att man kan verkligen känna på sig när någonting har hänt ens nära anhörig. Jag är glad att jag litade på mina instinkter.