För ett par veckor sedan tog jag mig samman och beställde en fotobok med mina gravidkort från Photobox.se. Boken blev riktigt fin och i slutet av boken har jag en bildserie från vecka 12 till vecka 40. Så kul att jag orkade bry mig då och ta kort för att nu är det riktigt roligt att se hur magen växte vecka för vecka.

I kväll slog skrämmande verklighet till och jag fick insikten att jag har otroligt dålig kondition. Jag sprang nämligen från tunnelbanan i Tekniska högskolan till Roslagsbanan och jag trodde att jag skulle dö. Sträckan kunde inte ha varit sådär jättelång men nu har jag suttit på tåget i ca 10 min och känner mig fortfarande lätt andfådd och yr och att det smakar typ blod i munnen. Jisses vad dåligt. Jag måste göra någonting åt saken. I nuvarande skick skulle jag inte kunna "save my butt" om jag skulle hamna i en situation där jag skulle behöva springa för mitt liv.Aa, har precis klivit av tåget. Nu ska jag krypa väldigt sakta hemåt. Skönt med frisk luft.Go' natt!

Dags att dra ned på fikat kanske...

Jag tycker att det har blivit jobbigare och jobbigare att åka T-bana. Detta för att t-banan kryllar av tiggare i olika former. Jag överdriver inte om jag säger att under en tågresa från Danderyds sjukhus till Slussen träffar jag lätt på 3-4 tiggare! Det sitter en tiggare i nästan varje T-bana station, sedan kommer det musikanter på tåget som spelar några välkända trudelutter och skakar en kaffekopp under ens näsa och säger med utländsk brytning " tack så micket". Efter det kommer en utländsk tjej eller kille och delar ut lappar med sorgiliga historier som knappast någon längre nappar på. Och där vid t-centralen och Gamla Stan är inte helt ovanligt att en svensk hemlös man eller kvinna hoppar på och frågar var och en så där artigt om "du kanske kan hjälpa en hemlös med några kronor för en kopp kaffe bla bla bla". Jag har faktiskt noterat att svenska tiggare får nästan alltid napp....Diskriminering, va!?Hur som helst, svenska eller utländska tiggare, det spelar ingen roll, mitt poäng är att det börjar bli riktigt jobbigt och frustrerande att behöva åka t-bana med ständiga skuldkänslor. Jag kan inte hjälpa var och en som kommer och ber om några kronor. Det går bara inte. Jag ger lite pengar kanske en gång i veckan till någon som verkar behövande men jag kan inte veta om jag stödjer en kriminell organisation eller någon som verkligen bor på gatan och behöver hjälp på riktigt. Hur hanterar du detta som också åker t-bana? Tittar du bort? Ger du pengar? Någonting annat?

Mia ligger tätt intill mig under en mysig filt och snuttar.Som vanligt började dagen alldeles för tidigt och nu var det dags för dagens första lur. Om tre timmar ska jag till jobbet så vi får tanka varandra med närhet och kärlek tills dess :). I går var det öppning av Galleri Kulvert Vårsalongen på Ersta sjukhus. Det kom ganska mycket folk. Jag ställde ut fyra siden scarfar och fem tavlor. Än så länge har 2 scarfar hittat en ny ägare. Vad kul! Jag är imponerad med all kreativ och konstnärlig folk på Ersta Diakoni. På utställningen fanns (finns) allting från smycken till tavlor på plåtar. Någon hade kommit på en rolig ide att sy väskor av gamla slipsar. Smart! Om du har tid och möjlighet då utställningen har öppet mellan 7-17 på vardagar fram till den 3 april. Det finns mycket sevärt där.

Jag försöker lära Mia att äta själv.Mycket städning blir det men vi gör små framsteg.

Det är vår ute! Så underbart. Det är inte lika dystert att gå till jobbet tidigt på morgonen nu när det är ljust ute redan vid 6-tiden. Mia har börjat att ändra på sina rutiner. Innan sov hon ca 3 gånger om dagen, 30-40 min åt gången. Nu sover hon 2 gånger om dagen 1-2 timmar åt gången! Jag hinner faktiskt vila jag med eller få lite saker gjorda. Sådan "lyx" hade jag senast när Mia var 2-3 månader gammal. På kvällarna lägger hon sig fortfarande kl 19 och går upp mellan 05.30-06.30 ( inte särskilt kul för oss föräldrar). Vi har provat att lägga henne senare i förhoppning att hon vaknar senare på morgonen, men det blir ingen större skillnad. Det blir snarare sämre. Jag har egentligen ingenting emot att vakna så tidigt på morgonen om hon sov hela natten vilket hon dessvärre fortfarande inte gör.Trots all trötthet tycker jag att det är ändå spännande att se vad vår lilla fröken hittar på härnäst. I går kväll hann jag i alla fall beställa lite prylar hem till Mias första födelsedagskalas. Köpte även sugarpaste då jag vill prova göra födelsedagstårtan själv. Hoppas att jag inte kommer att ångra mig. Eftersom Mia är så liten och vi helst ser att hon inte äter socker ett bra tag till har vi bestämt att hon ska få en egen liten smörgåstårta istället. Hon älskar ju bröd så det blir perfekt! På tårtan kommer hon att ha sina favvo grönsaker såsom ärtor, majs och morötter. Det kommer hon att uppskatta! Dessutom kan hon inte sakna det som hon aldrig har fått. Så vi väntar med en riktig tårta så länge det går. Hon har ju resten av livet att moffa i sif socker, eller hur?! Nu ska jag börja göra mig i ordning för att senare i dag ska jag hälsa på en liten nyfödd sötis och hans mamma på Söder och 16.30 blir det konstitställning på Ersta sjukhus Galleri kulvert. Ha en solig dag!

Jag är bara 1 av 20 konstnärer som visar upp sin konst i dag.

Härligt med sol

Mia med sin kusin Paula

....6 maj 2005 blev jag tillsammans med Robert. Många har undrat hur vi träffades och svaret är på nätet. Ja, det var en dejtingsajt för SDA singlar. Tror det eller ej men vi mejlade varandra i 5 månader innan vi träffades på riktigt. Vilket tålamod! Han bodde i Stockholm och jag i Malmö. När vi väl bestämde att börja dejta blev det många flyg och tågresor mellan Stockholm och Malmö. Vi höll på så i 4 månader. Jag började känna att någon av oss måste flytta snart för att det tar på krafterna att pendla så mycket och jag mådde så illa av X2000. Men den största anledningen var ju såklart att vi längrade efter varandras sällskap...En kväll kommer min fina hostmom M i mitt rum, sitter på min sängkant och frågar om mina framtidsplaner nu när jag har börjat dejta R.... Det var då jag insåg att nu är det nog dags att ta ett beslut att vem ska flytta, jag eller R. Det blev jag för att R. var mer etablerad i Stockholm än jag i Malmö och dessutom hade han precis fått en hyresrätt i Stocksund...Jag minns fortfarande min sista morgon hos familjen i Malmö - det blev många tårar och fina ord och jag var så innerligt tacksam för det varma bemötandet jag fick under mina 1,2 år hos dom. Vilken skillnad det var jämfört med första familjen som fick mig att må så dåligt....När jag blev ihop med R började jag också satsa mer på det svenska språket. Redan i Malmö hade jag kommit in på en folkhögskola för att lära mig mer svenska, men helt ärligt var det ganska jobbigt då min svenska var inte riktigt på rätt nivå för att plugga där. Jag kände mig ganska dum i jämförelse med mina svenska skolkamrater. Innan jag flyttade till Stockholm ville jag ha ett jobb och fortsätta att lära mig svenska. Jag kom in på Birkagårdens folkhögskola på Sveavägen (ABF huset) och gradvis blev min svenska bättre och bättre. Jag fick också ett nytt au pair arbete hos en helt underbar familj på Karlaplan..... Fortsättning följer....

R och jag på väg till Köpenhamn många år senare....

Det har varit en helt ok 3 dagar på jobbet, men jag är ändå så otroligt trött. Det är inte lätt att aldrig kunna sova en hel natt ( även om jag sover i ett annat rum när jag ska jobba så vaknar jag varje gång Mia vaknar och senaste tiden har hon vaknat 2-3 gånger per natt) och att sedan behöva gå upp 5.10 på morgonen tre dagar i rad. Och gissa när jag åker hemifrån till jobbet- 05.50 Om jag har tur och SL inte sviker mig för mycket är jag hemma igen 16.30-17.00 Jag vet att det är en tydlig varningsklocka att det är kanske dags att hitta ett jobb kanske i Täby eller Danderyd, men jag trivs ju bra där jag är just nu....Men varför kan det sjukhuset bara inte ligga närmare. Mycket att fundera på. Jag börjar med att sova lite då lilla Mia har också somnat nu. Hon vaknar mellan 05.30-06.00 nästan varje morgon :S.

Mia started walking yesterday evening, 11 months and 13 days old. She had taken about 2 steps several times before, but yesterday evening she somehow cracked the code of walking and took about 9-10 steps in a row! She walked from mommy to daddy many times and was so pleased with all the attention and applauds she got from us. As a mother I got goosepumps all over my body of sheer happiness. It is after all a big milestone in a babys development. The not so cool side to this walking thing is that she will have a lot more falls now, but like they say -no pain no gain! She will be running around in no time ;). Have a fantastic weekend everyone! I am on my way to work again but after that I have 3 free days to look forward to.

My little darling grows up so fast.... Here she has just been eating her lunch ;).