Äntligen sover Mia middag. Det var en kamp att få henne att sova i dag, men sömnen vann till slut! Jag har lust att gå till köket och börja förberedda inför mkn födelsedagsfest, men av erfarenhet vet jag att hon kommer säkert att vakna så fort jag tar fram mixern. Det är bäst att vänta tills maken kommer hem. Jag vill prova baka en tårta med hembakade vaniljbottnar, äppelcurd som fyllning ( gjord av våra fina äpplen från trädgården) och kola smörkräm. Tårtan ska jag täcka med svartfärgad sugarpaste och den ska ha röda blommor på sig och turkosa fjärillar. Jag älskar starka färger och udda färgkombinationer så det blir spännande att se hur det blir. Bara jag får lite bakro här hemma. Det är ganska pinsamt att säga det men i dag för första gången sedan vi flyttade hit hade jag en pratstund men en granne. En gullig gammal dam som jag har sett och sagt hej till många gånger men aldrig pratat med. Det var som att öppna Panduras aska! Jag fick veta en del om husets förra ägare samt hur den senaste ägaren dog. Jag hade alltid tänkt att hon hade blivit sjuk men det visade dig att hon dog i en trafikolycka. Rättare sagt på operationsbordet. Hemskt tragiskt. Jag hoppas på fler trevliga pratstunder med grannar som egentligen verkar inte visa någon större intresse för varandra, men det finns några guldkorn.

Jag är mycket nöjd med mitt nya jobb. Älskar att vara på inskrivningsmottagningen som ingår i tjänsten. Bra omväxling till avdelningen.

Så underbart att solen kikar fram igen och ger lite värme...

På väg till Täby C. Mia ser bussen och ropar "bus?". Helt otroligt var snabbt hon lär sig. "Vinka" och " inte" samt "åka" är också mycket populärt just nu.