I dag är det sista dagen av min semester. Det gick brutalt fort och jag blev inte ens utvilad. Så är nog livet med små barn. Det är ofattbart att f.o.m i morgon ska jag ha på mig landstingets arbetskläder igen. Jag börjar med ett kvällspass men åker in tidigt för att ordna med lite inloggningar och sådant. Har varit på avdelningen två gånger och minns på ett ungefär var allting finns, men behöver titta runt lite i alla fall...Åh jag hoppas att jag kommer att trivas på det nya stället, jag hoppas verkligen det. Jag måste fokusera på det positiva speciellt i början när allting är så nytt och främmande. Nu är jag ju trots allt mycket närmare jobbet, jag fick högre lön, som det ser ut nu jobbar jag bara 3 helgpass per 6 veckor, personalen som jag har träffat hittils verkar vara trevliga, Mias dagis kommer förhoppningsvis vara nära sjukhuset (vi har inte fått plats än men hoppas på det), så egentligen har jag ju bra förutsättningar för att få det bra på den nya avdelningen. Så i morgon gäller det!!! Der kommer att gå bra :).

Vi träffade min kompis Ester och hennes dotter Teele. Samtidigt fick vi prova på en ny restaurang som heter Kamahouse köök. Trevlig miljö och god mat, men inte så billigt trots att den ligger lite off.

Uppskattar alla restauranger/caffeer med en lekhörna.Lifesaver

På väg till Estland hade båten en trevlig lekrum. Mia var helt utom sig av glädje och försökte leka med allting samtidigt.

Vi hann även träffa gulle Elo och söta Henry. Här är vi på min systers cafe Must Puudel. Vi var så upptagna med att ta kort så vi märkte inte att Mia högg i min chokladtårta. Hon vara bara "mmm...mmmm...mmmm". I dag råkade hon också smaka på min latte när jag tittade bort, men då var reaktionen "bläääääääääh".

Man får helt enkelt titta bort med den här tjejen för att hon är snabb dom en blixt och vill prova på precis allting. Här han hon ta på sig min läppstift...

Vi hälsade även på min pappa i Finland. Han har kommit hem från sjukhuset och mår rätt så bra. Förhoppningen är att snart kommer att flytta tillbaks till Estland.

Under den här resan har hon börjat tycka om pennor och att rita på papper. Min systers vägg kom också i vägen men vi blev förlåtna ;).

Lite shopping har det oxå varit. Vi har köpt mest massa god mat samt estniska barnböcker och filmer. Mia har nu börjat säga "aba" (naba) vilket betyder navel på estniska. Även "õue" (vi går ut), "topp" (stopp) och några fler ord som jag inte kommer ihåg just nu. Kul att höra i alla fall att hon kan estniska med.

Det har varit roligt att vara i Estland men jag är också fruktansvärd trött. 24/7 i åtta dagar med en überaktiv unge som hatar att sova är slitsamt....

Min lilla älskade gulleplutt Mia är en riktig mardröm på nätterna, när hon sover hos mig i alla fall. Hon kan lätt vakna 10-15 gånger per natt och vill snutta. Därför har jag nu med stor sorg i hjärtat bestämd att under september månaden ska vi avveckla amningen helt och hållet. Då har jag ammat henne i 17 månader. Helt otroligt, trodde aldrig att jag skulle klara det så länge. Jag hade gärna velat amma henne ett tag till men jag mår inte bra av att inte kunna sova på nätterna. Det är nog väldigt många därute som blir "äcklade" av större barn som ammar men för mig har det alltid varit hur naturligt som helst. Det finns få ting i den mänskliga upplevelsen som är vackrare än att kunna amma sitt barn, enligt min mening i alla fall. Jag kommer att sakna den närheten med min dotter enormt men nu får vi gå vidare och hitta andra sätt att gosa på. Troligtvis kommer Mia och hennes pappa åka bort ett par dagar så att jag kan bearbeta mina känslor och stenhårda mjölkstinna tuttar på ett bättre sätt. Folk säger att 3-4 dagar brukar räcka. Jag hoppas det. Nu måste vi bara bestämma datum. Nedan kommer lite bilder från vår amningsresa...

Amning på avancerad nivå

Eller vad sägs om den här amningspositionen

Hon har aldrig tyckt om flaskan...

Livet är en enda röra just nu. Saker och ting ändras i sista minuten och jag är bara trött i skallen och orkar inte hänga med allting som händer. Det är nog att bara bita ihop och ta en dag i taget, ett beslut i taget. Vilken underlig semester jag har haft.

Min fikakompis

Vilken härlig liten pussmonster jag har till dotter.Hon älskar verkligen att pussas. I dag när vi Skypade med hennes pappa fick jag massa pussar framför kameran och även pappa blev pussad via telefonskärmen. Det roligaste var när jag pratade med min man tryckte Mia ner mig på soffan, satte sin arm runt min hals och gav mig många blöta pussar i rad :). Lilla kärleksfulla Mia :). Men bara så att ni vet kan hon bitas också. Det fick kusinen Valter erfara när han försökte ta en leksak i från Mia. Om Mia tillåter mig sova i natt planerar vi att gå till kyrkan i morgon, annars hänger vi hemma hos min syrra. På söndag hälsar vi på mormor och på måndag åker jag och Mia till Helsingfors. Det är oklart när vi kommer tillbaka.Det är mycket som behöver ordnas där och tur att jag har semester så att jag kan fixa och trixa lite.

Jag och min älskade unge.

I dag fick vi träffa min vän Ester och hennes tös Teele. Det var så himla trevligt att ses igen!

Kamahouse köök (kitchen) i Norra-Tallinn är en gömd skatt. Måste provas! Här har jag bara tagit kort på lekhörnan.

I kväll ska jag och Mia åka till Estland. Min man stannar hemma för att han måste jobba. Jag har blandade känslor inför denna resa- det är alltid trevligt att hälsa på familj och vänner men också tufft att vara i 8 dagar med en aktiv ettåring helt själv med noll avlösning. Det ska bli intressant. Dessutom måste jag och Mia tar en tur eller två till Finland för att hälsa på min pappa. Jag hoppas verkligen att Mia kommer att sova i sin vagn, annars blir det extremt svårt. Angående min far då mår han bättre nu, men han har en bra bit kvar innan han blir återställd och helt återställd blir han nog aldrig. Jag hoppas och ber att han får en plats på rehabilitering så att han kan få lite mer krafter tillbaka innan han skickas hem. Det var ändå tur att det hände i Finland och inte i Estland för att den finska sjukvården verkar vara bättre och generösare än den estniska....

I dag insåg jag att jag har en liten ketchupälskare till hemma...

Då har man gjort en sån där hälsokontroll innan det nya jobbet börjar den första september. Jag fick fylla i lite papper och sen fick man kasta (nästan) alla kläder så att sköterskan kunde leta efter sår och dylikt på min kropp. Min hudkostym (som vi så fint säger inom sjukvården) var sårlös, men både jag och den snygga manliga sköterskan tyckte att det är lite pinsamt att be folk att klä av sig. Jag hade full förståelse för honom då jag som ssk själv ser ju massa nakna/halvnakna människor varje dag och måste be dom att ta av kläder i vissa situationer. Det äckligaste är nog när jag måste be patienter som laxerar att inte spola så att jag kan se hur bajset ser ut ( det ska vara som tevatten för att kunna göra en koloskopi med "goda siktförhållanden").Egentligen är det ingenting äckligt för mig då jag har ju blivit van vid sådana grejer. Nåväl, nu ska jag njuta sv lite ensamtid då från och med i morgon är det bara jag och min bebbe 24/7 i nio dagar ???

Hej, Mia här,min favoritaktivitet just nu är att klättra överallt, toastolen är mest spännande för att där kan jag spola och spola och spola tills mamma plockar bort mig. Efter 5 minuter börjar jag om. Och mössan ska jag ha på mig. Typ alltid.

Det stinker fett i hela huset. Dom skyldiga är våra kära hyresgäster. Vi få vara tydligare med att dom ska öppna fönstret när dom friterar och steker mat eller vad dom nu än gör där inne. Nu till saken: I dag har jag och Mia hälsat på jobbet en sista gång. Delvis för att tömma mitt skåp och delvis för att passa på att ta farväl av dom som jag har inte sett på ett tag pga semester osv. Jag var så glad att så många var på jobbet och att jag kunde krama var och en av mina underbara kollgor. Ni kommer att bli saknade, det lovar jag. Sedan 2008 har Ersta sjukhus varit ett ställe jag har kunnat lära mig saker, växa, utvecklas i min yrkesroll som ssk och vara accepterad för den jag är. Det har alltid varit otroligt bra stämning mellan kollegorna även när det har varit arbete upp till öronen. Samarbete är också någonting både syrror och uskor är bra på Ersta. Och sedan så råkar det jobba ett gäng underbara människor där som man kan både skratta och grina med. Jag hoppas att vi "återförenas" en vacker dag men nu måste jag försöka ge det där nya stället en chans för min lilla familjens skull. Farväl Ersta!

Tack för dom fina muggarna!

Kul att "kolakakorna" var så uppskattade :).

Jag lär inte se sådana här skönheter utanför mitt fönster på DS :(.

Den vackra utsikten från Ersta sjukhus är svårt att slå

Nezrins goda chokladkaka

Ja du lilla älskling, mamma gör allting för din skull :). Puss på dig lilla charmtroll.