Oh boy, I don't know where to begin. I am so glad that we didn't went on a holiday as we planned earlier. That holiday money is now spent on an electricity guy who fixed some importand things in the house. Like tje eashing machine upstairs that eluld have burnt up otherwise :P. Secondly, we finally got to meet Mias little cousin. He is adorable and so tiny. We were looking at him and thinking in awe that was Mia also that tiny!? If we wouldn't have the pictures it would be hard to believe that she in fact was also a newborn not that long time ago. Thirdly we got some bad news about a family member that passed away and it felt good to be home and talk to family members about that and comfort each other. I felt strongly about staying home and I guess it was meant to be like that. Tomorrow we are looking forward to church. I find such comfort in going to church and being with fellow believers. Mia will finally get to go to tje childrens sabbath school which will be great because she loves singing and merting other kids. By the way, I am flattered with you guys reading my blog. The statistics show that 266 people have visited my blog 700 times under january month! Thank you guys, that was way beyond my expectations :). Have a great weekend and I am leaving you with a picture of Mia and her best friend Leon. I see Leon has "Mias brother from another mother" ha ha. They are just so cute together :).

Leon and Mia

I dag är min mans första pappaledighetsdag. Skönt! Nu kan han ta alla nätter tills jag börjar jobba så att jag kan vila ut mig lite. Jag är nu helt övertygad om att Mia går genom en separationsfas, det märks tydligast på nätterna.Oftast byter jag och min man plats runt 23-tiden när det är tänkt att Mia ska amma för sista gången ( den andre går och sover i gästrummet) och när hon har tidigare vaknat efter ett par timmar har hennes pappa lätt kunnat söva om henne, men nu går det inte längre då hon skriker helt hysteriskt tills jag kommer tillbaka till sovrummet. Då säger hon "mamma-mamma-mamma" ammar ca 10 minuter och somnar om. Så jag kan nog glömma det att kunna sova hela natten när jag börjar jobba. I natt var faktiskt ganska bra -det blev "bara" två amningar och jag kunde sova 4-5 h i två omgångar och jag känner mig som en ny människa! Så om jag kan åtminstonde sova som jag beskrev ovan bär jag börjar jobba kommer det nog gå bra :). Egentligen är det ganska sällan Mia sover 4-5 h åt gången.Hon sover nu ännu mindre om på dagarna ( dvs sammanlagt ca 1 h ) och det har faktiskt resulterat i något bättre sömn på nätterna. I chokladfronten går det fint- jag har inte ätit en enda chokladbit eller ingenting annat som har choklad i. Jag har gått ner 500 gram och min hy har blivit MYCKET bättre! Jag hoppas att jag orkar fortsätta! Nästa projekt blir att dra ned på brödkonsumtionen - jag är en riktigt smörgåstokig tjej ;).Snart ska jag och Mia träffa lite kompisar och dessutom fick vi höra att Mias lilla kusin kommer hem i dag :). Kanske vi kan hälsa på honom snart...

Mia tycker att det är super kul att få leka med andras leksaker. Hemma vill hon hålla på med allting annat än sina leksaker.

Jag tänkte gnälla lite först om hur trött jag är men jag vill istället berätta hur galet kär jag är i min dotter. Hon gör mig så glad! Jag känner ren lycka när jag tänker på henne. Jag älskar henne så himla mycket. Jag vill tro att det är så alla mammor (och pappor) känner för sina barn men dessvärre vet vi att det finns mängder med barn i världen som har ingen som älskar dom som bara en mamma ( eller pappa) kan och den tanken gör mig uppriktigt ledsen.Jag tänker på min mormor som växte upp i ett barnhem i Ryssland. Hon var 5 år gammal när först hennes pappa försvann och därefter också hennes mamma. En dag kom helt enkelt ingen för att hämta henne från dagis. Dagisfröknarna lämnade en skål med mat till mormor och låste in henne i dagislokalen över natten. Vad hemskt! Minns inte hur länge det pågick men efter ett tag blev hon placerad i ett barnhem.Ingen visste riktigt vad som hade hänt med föräldrarna men antagligen blev dom skjutna då dom var emot Sovjet unionen. Åren gick. Hon såg hur några andra barn i barnhemmet blev hämtade av släktningar efter kriget, men det var ingen som kom för att leta efter henne. Mormor grät när hon berättade det till mig.Hennes högsta dröm var att någon släktning till henne kommer att hämta henne från barnhemmet men det hände aldrig. Tänk var ensamt och tungt för ett barn att känna så där. Min mormor fick reda på vad hennes föräldrar hette men det var allt.Hennes familj börjar med hennes man och barn...Gode Gud beskydda alla ensamma barn i världen och hjälp dom att hitta en trygg famn...

Mia som nyfödd

Mormor med sina barnbarnsbarn

Jag är fortfarande "chokladfri" men däremot blev det en del bullar med mina två trevliga kollegor (och deras bebisar) som jag och Mia fick träffa i dag. Det var riktigt mysigt så tack V.att vi fick komma! Mia överraskade mig med att hon tog ett litet steg i dag utan stöd! Jag blev överlycklig! Lite träning blev det också i dag hos min sjukgymnast men jag fick konstatera att matförgiftningen och den senaste semestern hade gjort mig svagare igen och jag hade inte lika mycket ork som vanligt.Vi har äntligen fått trappgrinden på plats. Vilken lättnad! Nu kan alla som besöker oss med barn också känna sig tryggare :). Mia vrider och vänder på sig här bredvid mig och kommer inte riktigt till ro. Bäst att jag lägger mig nu då hon lär vakna många gånger i natt med...Dessutom ska vi åka in i stan igen i morgon och hälsa på en vän till mig. Tycker att det är tråkigt att sitta hemma, speciellt när man är trött och har ingen chans att vila i alla fall... Dagarna går fortare när man kan spendera dom tillsammans med vänner :).

Bebismys! Alla tre ville så klart leka med samma leksak :)

Äntligen har vi trappgrinden på plats! Det känns mycket bättre nu :).

It is so quiet in the house - my friend Maria is on her way home now to her boys, Mia is asleep and my husband is at the gym. My head is full of thoughts, mostly about how to spend my last days at home before I become a working mom on the tenth of february.Shall I just rest? Meet some friends? Travel? All three? Rest would be good because Mia is still waking up 1000 times per night. Then again Mia hasen't been sick for some time now so we should take a chanse and travel somewhere... Meeting up with friends is always nice...I don't know. While I decide what to do I will meet up some friends both tomorrow and the day after tomorrow :) and rest all I can. P.S I miss you Marusja!!!!!

Maria teaches Mia Russian language :)

There would hardly be any rest traveling with a baby...but I do miss the sun... What to dooooo?!?!

Grattis till Lena och Magnus som den 26:e januari blev föräldrar till en söt liten kille :).Så nu har Mia fått en till kusin som dessutom bor väldigt nära henne! Så kul :). Vi är jätteglada över dessa nyheter! Jag är nu återställd från matförgiftningen och i dag eller i morgon bestämmer vi om vi åker till värmen innan jag börjar jobba eller inte. Vi får se vad vi hittar eller hur det känns. I dag är också Marias sista dag i Stockholm och jag kommer att sakna henne massor. Jag kan verkligen inte vara tacksam nog för att ha hennes vänskap. Om ett tag är det min tur att hälsa på henne och hennes familj i Berlin :). Mia utvecklas verkligen med stormsteg. Nu har hon börjat peka när man frågar att var är mamma, pappa, lampa. Lampan är populärast och ibland blandar hon ihop lampa och pappa, men hon är så duktig! Och vet ni vad: jag har fortfarande inte ätit choklad! :)

Maria och Mia - mina två favorit tjejer :)

I feel better today when it comes to nausea, but my whole body is still aching and I feel dizzy when I get up. On top of that I am super tired but thats because I couldn't sleep because of the fever chills and breastfeeding. So right now I am mostly lying on the couch and watching TV and chatting with Maria. Hopefully I will be on my feet tomorrow. The good thing is that I REALLY don't want chocolate. Always look on the bright side, right!?:)

Mia is enjoying "milk bar" standing beside the soffa because mommy is too tired to get up

Day 2 without chocolate didn't end so well- I did not eat chocolate and I didn't have any desire to do that either because I got some sort of food poisoning. My guess is that it was the grilled chicken we ate, but others are fine so I don't know. Or maybe it was a chocolate withdrawal symptoms he he. Well, little puking did the trick so I feel so much better now. That is so strange that I threw up cause I am the kind of person that almost never pukes. Hope that it is over now! Thank God My hubby is at home and can take care of our little daughter.

Or maybe it was the "semla" that I ate at the local coffe shop that made me sick!?